Sida 274
kallad eftersvärm. Dylika eftersvärmar flyga ofta längre bort än försvärmen och äro mera oroliga, hvarför man måste vara försiktigare vid deras stockande. Icke sällan flyger en sådan svärm bort, slår sig ned i något ihåligt träd, en murspringa eller dylikt. Vanligen omkommer den under vintern, ehuru det händer, att en dylik svärm äfven i vårt land kan bibehålla sig flera år i förvildadt tillstånd.
När binas antal i kupan icke är så stort, att det räcker till att bilda ännu flera eftersvärmar, dödas de återstående visarna, om sådana finnas, innan de framkommit ur sina celler, och den sist framkomna visen får behålla spiran i den gamla bostaden. Och, när sommaren skridit framåt, börja åter förberedelserna för vintern.
Utom nu beskrifna sysslor finnas andra, hvilka med bestämd arbetsfördelning noggrant utföras. Sålunda ha somliga bin till uppgift att hålla rent i kupan och i cellerna, andra att vädra i kupan, i det att de stå framför ingången och fläkta med sina små vingar, andras sysselsättning är att hindra tjufbin och getingar från att stjäla honung samt att stänga vägen för vaxmalen, som söker tränga in i kupan för att lägga sina ägg i vaxkakorna, på det att dess larver må få lefva af honungen.
Under senare tider har man uppfunnit bikupor af annan form än de vanliga. Dessa äro dels af trä, dels af halm och så inrättade, att kakorna med honungen kunna uttagas utan att bina skadas och, sedan honungen uppsamlats, åter ditsättas. Härigenom sparas mycken möda för bina, i det dessa icke behöfva bygga nya vaxkakor utan i stället genast kunna insamla honung i de gamla.
*
139. Karlsborg.
Vill du se ett stycke vacker svensk natur samt höra några ord om en för fosterlandet viktig angelägenhet, så följ mig! Vi befinna oss, du och jag, vid stranden af en liten sjö, som omkransas af skog. Framför oss ligger en ganska ansenlig höjd, uppför hvars sluttningar en skogsväg ringlar sig. Vi följa stigen åt. Den leder uppåt, ständigt
