Sida 160
De mörka männen under jord — Vulkanus jättar högt i nord — vid härden stå med glödhet kropp, och sjömäns hopp blir smidt af hammarns raska lopp vid Söderfors.
Flyt stolt, flyt glad, du kungaälf, i djupet snart dig störta själf! Den blomsterbädd dig blir för trång. Men flyg, min sång, och vittna, att jag var en gång vid Söderfors!
101. Uppsala.
Uppsala, den gamla minnesrika staden, sätet för Sveriges äldsta universitet, är beläget på den stora och bördiga Upplandsslätten och genomflytes af den från Dannemoratrakten kommande Fyrisån, hvilken åtta kilometer längre i söder utfaller i Mälarens nordligaste fjärd. När man på denna vattenled eller på järnvägen söder ifrån nalkas staden, afbrytes slättens enformighet på ett behagligt sätt af den mäktiga, skogbeväxta sandås, som höjer sig utmed västra åstranden och längst borta på backkrönet uppbär Uppsalas gamla kungaslott med dess bägge runda torn. Därbredvid skönjer man det likaledes högt belägna biblioteket samt nya universitetshusets väldiga takmassa och ytterst åt norr den sex hundra år gamla domkyrkan med dess båda spetsiga, skyhöga kopparspiror. Man möter sålunda på en gång nästan allt, som är utmärkande för Uppsala, och kring dessa jättebyggnader utbreda sig åt skilda håll de olika stadsdelarnas gator och hus, under sommartiden delvis inbäddade i vänlig grönska.
Vill man på närmare håll få en öfversikt öfver staden och dess läge, så erbjuder Slottsbacken den högst belägna och vackraste anblicken. Ty den skogkransade slätten, som i norr har ända till ett par mils utsträckning, är, när den
