Sida 241
de lediga stunderna inomhus. Somliga af grannarne, hvilka icke velat plantera, hafva mycket större kostnad och besvär med att hålla sina hus i ordning, enär deras tak och väggar lättare skadas af höst- och vinterstormarna. Deras hemman hafva dessutom af andra skäl icke så stort värde som vårt, ty dels tycka alla, att vi hafva det trefligare, dels hafva vi förutom frukten rikligare tillgång både på virke och bränsle.» Slutligen visade Brita en liten ek, som ännu icke gaf någon skugga. »Det trädet växer så långsamt», sade hon, »att vi icke kunna få någon nytta däraf utan endast glädjen att se det växa och trifvas. Men vi vårda äfven eken, ty, när vi längesedan äro döda och begrafna och eken står där så lummig och vacker, då hafva våra efterkommande glädje af det trädet, som jag och min bror satte, när vi voro små barn. Det riktigt gör mig godt att veta, att vi hafva kunnat bereda dem den fröjden.» Den resande tackade för den sköna hvilan, hälsade och for sina färde. Men en lång stund tänkte han på den enkla berättelsen om Britas plantering och på hennes ek, hvars utveckling hon följde med så mycken fröjd, och som ingaf henne det glada hoppet, att andra människor långt fram i tiden skulle få njuta af den ekens skugga.
*
128. Tvenne fiender till skogen och åkern.
1.
Ofta ser man våra ekar stå alldeles aflöfvade vid midsommartiden. Det är dock hvarken frosten eller stormen, som här farit fram, utan det är en helt liten löfmask, ekvecklaren, som under vissa år uppträder i oerhörda massor och anställer sådana härjningar. Tidigt på sommaren, när larven i maj eller juni lämnat ägget, gnager han sig in uti ekens bladknoppar för att komma åt de späda bladämnena. Sedan bladen börjat utveckla sig, rulla larverna ihop dem och spinna dem tillsamman med fina trådar, som de afsöndra ur en liten vårtlik knöl vid munnen. I detta lilla bo vistas de, under det att de lifnära sig af ekbladen. De tillväxa mer och mer. Såsom yngre är larven gråaktigt
