Sida 303
Men, allt eftersom man blir mera van, kan man lära sig att känna igen flera.
Svamparna böra insamlas i klart ock torrt väder, emedan de då blifva smakligare och knnna lättare förvaras. De böra afskäras med knif och icke uppryckas med händerna, emedan i senare fallet jord och smuts lätt följa med. Man bör helst välja sådana stånd, som ännu icke äro fullt utvecklade, dels emedan dessa äro smakligare, dels emedan de äldre oftast äro angripna af insekter och insektlarver. Sådana, som äro skadade, böra alltid förkastas. Icke heller bör man använda sådana stånd, som börjat släppa sitt fröstoft.
Före användandet bortrensas väl fröredningslagret (skif-vorna, piporna eller taggarna) på undre sidan äfvensom hattens skinn, då detta är klibbigt och lätt lossnar från köttet.
Svamparna sköljas därefter i vatten. Om man vill, kan man för säkerhets skull först uppkoka dem med salt i vatten, som bortslås, innan svamparna sköljas. De förlora dock härigenom en del af sin smak. Yid användandet af arter, som man säkert känner, är sådan försiktighet öfverflödig.
De rensade svamparna böra anrättas genom att förvällas, d. v. s. hastigt uppkokas i vatten, hvarefter de kunna kokas, stufvas eller stekas på flera sätt.
Vill man förvara svampar en längre tid, böra de torkas eller insaltas. Torkningen sker antingen på ett torrt och luftigt ställe eller lättast i en bakugn, som likväl icke får vara för mycket upphettad.
Bland ätliga svampar må nämnas: äkta schampinjonen, milda fjällskiflingen, riskan, kantarellen, läckra rörsoppen, kosvampen, oxtungsvampen, fårtickan, taggsvamparna och murklan.
153. Västmanland.
1.
Yästmanland, som ligger på sluttningen af Sveriges nordliga högland, kan delas i trenne skilda områden, hvilka sträcka sig från sydväst till nordost. Det nordligaste af dessa, som vanligen kallas Bergslagen, består af en bergstrakt, som tillsamman med närliggande delar af Dalarne
