Sida 128
På hemvägen mötte gossen en hemmansägare i trakten. För denne omtalade han, hvad som händt. Denne klappade gossen och sade: »När nöden är som störst, är hjälpen som närmast.» Därpå skildes de åt.
En tid därefter utlystes auktion på så väl stugan som det lilla bohag, Eriks föräldrar efterlämnat. Erik hade bedt Gud om hjälp, och nu skulle både han och hans mormoder få se, huru Gud bönhör. Vid auktionen infann sig bland andra den förmögne hemmansägaren, för hvilken Erik klagat sin nöd. Denne hade beslutat hjälpa Erik och hans mormor. Den första sak, som såldes, var en pall. För denna bjöd hemmansägaren till allas förvåning en betydlig summa. När auktionsförrättarens klubba fallit, sade bonden: »Ja, nu kan auktionen vara slut; den summa, jag betalat, är tillräcklig att betäcka skulden.» Genom sin ädelmodiga handling hade han räddat stugan åt Erik och den gamla mormodern.
Erik glömde icke sin välgörare. Med tiden återgäldade han denne den summa, som han i nödens stund betalat för den värdelösa pallen.
86 B. Ordspråk.
Bättre lida för sanning än taga lön för lögn. Den, som agalös lefver och lagalös, han ärelös dör. Tomma vagnar skramla värst. Obetalad gris grymtar året om. Skogen är fattigmans tröja. Landets seder, landets heder. Land skall med lag byggas.
87. Hur lönar du din moder?
Hvem älskar som en moder? Säg, hvem vill som hon väl så hvart törne plocka från den väg, där liten pilt skall gå?
Hvem vakar så den långa natt för sjuka barnets ro? Hvem sträfvar väl så huldt och gladt uti det trefna bo?
