Sida 92
oss en rätt stark, rätt trofast och försakande kärlek till vårt fädernesland. Detta skola vi göra, på det att detta land må blomstra under hans allmakts beskärm och förkunna hans lof från släkte till släkte.»
66. Fosterlandet.
Bevara, Gud, vårt fosterland, håll öfver det din starkhets hand, och var dess hägn i strid och frid, i sorgens som i glädjens tid!
Här se vi, hvad oss mest är värdt, allt, hvad vi skatta dyrt och kärt; ej fjärran finns en bygd, ej när, som är för oss, hvad denna är.
Här hafva våra fäder bott, arbetat, kämpat, hoppats, trott, här äfven vi vår boning fått med samma lif och samma lott.
Här skola våra barn också en gång på våra stigar gå, ha det, vi haft, se det, vi sett, och be till Herren, som vi bedt.
Gud skydde detta kära land från sjö till sjö, från strand till strand! Sänk öfver det din milda vård som sommardagg på rosengård!
Välsigna hvarje trofast själ, som önskar det af hjärtat väl, men slå hvart ondskans uppsåt ned, som vill dess fall och stör dess fred!
Låt det få bli och vara ditt, befolkadt, tryggadt, gladt och fritt, på kärlek bördigt som på råd och uppfylldt af din Andes nåd!
