Sida 253
Liksom en människovän älskar du göra godt. Så har du länge stått, så skall du länge än tända i seglarens bröst slocknande hopp och tröst.
Alltid lika på vakt vakar du dag och natt, gungar en stolt fregatt eller en fiskarjakt; lika för hög och låg trotsar du vind och våg.
Omhvärfd af hafvets brus, stormens slitande skrän släck ej ditt ledande ljus, lys genom sekel hän irrande seglaren in! Trösta, bärga, och brinn!
*
132. De bohuslänska fiskena.
Utmed Bohusläns kust och på de större öarna i dess skärgård hafva af ålder fiskare varit bosatta. När flera fiskare slagit upp sina bopålar bredvid hvarandra, hafva uppkommit s. k. fiskelägen, af hvilka flera äro så stora som mindre städer. Redskapshusen i dessa, de s. k. sjöbodarna, stå alltid vid vattnet, ibland till och med utöfver detta.
Fiskarne utmärka sig genom stor skicklighet i att fiska och segla. De hafva också de egenskaper, som fordras därför, nämligen styrka och uthållighet. De lefva enkelt och flärdlöst samt förskaffa sig helt och hållet sitt uppehälle genom att fiska i hafvet.
Hafsfiskena äro sillfiske, storsjöfiske, vinterfiske, makrillfiske och strandfiske, hvartill komma hummerfiske och ostrontäkt.
Nu för tiden är sillfisket det förnämsta. Äfven i äldre tider har sill fiskats och i riklig mängd förekommit vid Bohuslän, men, besynnerligt nog, har det alltid varit så, att, sedan sillen under en rätt lång tid gått in till land i ofantliga stim, har den åter upphört att göra det. Det har kunnat vara öfver hundra år mellan början af tvenne på hvarandra följande sillfisketider. Under den följd af år, sillfisket kan bedrifvas i stort, fångas likväl icke sillen i myckenhet under hela året. Den kommer till skärgården under årets senare del och stannar där till inpå följande år. Utom denna återkommande tillgång på stora sillstim under
