Sida 194
oss på stränderna. Ty öfver allt, där jorden nedsköljts i klippans remnor, hafva tåliga granar klädt det liflösa berget med lefvande grönska, och i bukterna nedom, där jorden samlats rikligare, står en hel småskog af träd och buskar, som sträcka sina grenar ut öfver det forsande vattnet.
Men vi lämna fallen och uppsöka en fri punkt, hvarifrån vi med en enda blick kunna öfverskåda det vackra landskapet tillika med de verk och anläggningar, som så tydligt visa oss arbetets lycka. I prydliga rader framträda då de snygga arbetarhemmen, öfver hvilka de höga fabrikshusen resa sig, längre fram utbreda sig åkerfälten med sina rika skördar, i väster bortom de löfskogsklädda kullarna skönjas Jönköpings husmassor och kyrktorn, och framför oss fängslar Vätterns klara vattenspegel med sin vackra infattning åter igen vårt öga.
I sanning, det är ej underligt, om vi i ett sådant ögonblick känna behof af att med psalmsångaren uppstämma:
»Ack, när så mycket skönt i hvarje åder af skapelsen och lifvet sig förråder, hur skön då måste själfva källan vara, den evigt klara!»
111. Räfven på jakt.
Räfven ådagalägger största försiktighet dels för att ej själf blifva öfverraskad af en starkare fiende, dels för att kunna bemäktiga sig sitt rof. Detta kan iakttagas, om man blir i tillfälle att se en räf på ströftåg efter byte. Låtom oss se, huru han då går till väga!
Borta vid randen af den täta ungskogen se vi hans listiga ansikte skymta fram. Han klipper hit och dit med öronen för att uppfånga hvarje ljud. Då han tycker sig säker, sticker han fram ena foten men mycket varsamt för att kunna göra en hastig vändning, om det skulle behöfvas. Endast trastens sång afbryter kvällens djupa tystnad. Mickel lyssnar lysten efter byte, men trasten håller sig så
