Sida 42
Var betänkt en skärf att spara för din sena ålders dar!
Och var from! Det är det sista, första utaf alla bud, ty, om världen all vi mista, hafva vi dock allt i Gud.
*
31. En junisöndag.
Ljusa skyar segla under högblå himmel, ljumma sommarvindar krusa vikens vatten;
ängens blommor dofta, skogens orgel brusar, högtidsklädd och stilla hvilar hela nejden.
Herrens dag är kommen, och på starka vingar bär han ned till jorden salighet af höjden.
Härlig är naturen, lyst af solens strålar, härligare anden, lyst af Gud.
*
32. Barnet och myran.
Barnet. Du myra, snälla djur, mig svara: Hvem har dig lärt så flitig vara? Du sent och tidigt verksam är, fast ingen lönar ditt besvär. Ditt hus — så har man mig berättat — är underbart af dig inrättadt med boningsrum på bästa sätt och visthusbodar, allt så nätt. Myran. Den gode Guden gaf mig lifvet; af honom blef mig ock ingifvet att verka så i sommarns dar, tills nordan kall kring ängen far. Sen kan jag vintern lång mig skydda för köld och hunger i min hydda. Ja, kära barn, gör du som jag, så blifver lugn din ålders dag.
*
