Sida 129
Hvem gifver om och om igen så fullt och rågadt mått af kärleks rena guld, om än hon möts af otack blott?
Och, känner hon Guds hjärtelag, hvem är så trägen då i bön för barnet natt och dag vid allt, som kommer på?
Du barn, som är ett föremål för sådan kärlek, säg, går du med hjärta kallt som stål din egen viljas väg?
Hur lönar du din moder kär? Hvad har hon fått af dig? Månn’ för ett sorgebarn hon här så trofast offrat sig?
88. Visa om körsbärsträdet.
Gud sade till våren: »Se till på min jord, att masken får komma till dukadt bord!» Då löfvades körsbärsträdet, och blad utbreddes på grenarna rad vid rad.
Och masken kröp ut ur sitt vinterbo, ur äggets skal, där han hvilat i ro. Han undrande låg invid dörrn af sitt hus och fröjdade ögat vid dagens ljus.
Den gnagande tanden fann läcker rätt i färska bladet; det smälte så lätt. Hans matlust var god: »Hvad det smakar skönt», han tuggande sade, »jag älskar grönt.»
Gud sade till våren: »Hör än ett ord: låt äfven för biet nu duka ett bord!» Då blommade trädet, då slogo där opp väl tusende blommor sin doftande knopp.
