Sida 341

Men äfven detta område, fjällpilarnas, har sin egendomliga fägring. De se så ungdomliga ut i sin ljusgröna dräkt med silfverglänsande blad och guldstrålande hängen och förete genom sina smärta former, sitt täta löfverk och sin bjärta färgglans en sådan omväxling, att ögat gärna hvilar vid dem och vid de småväxta men täcka fjällörter, som trifvas i deras skugga.

Nu följer ett område, som kan kallas de lägre fjällväxternas rike. Detta består för det mesta af vidsträckta vattensamlingar, kullar eller slätter, där den ena lilla plantan täflar med den andra i täcka former eller lysande färger.

Det härpå följande området är den ständiga nakenhetens. Tusentals block och skärfvor, på hvilka storm och is förstört allt lif, äro hopade på hvarandra i vild oordning. Småsjöar, hvari isöar simma omkring, större eller mindre snömassor, som i kanterna tina upp till rännilar, hvilka strömma utför berget och förenas till sorlande bäckar, sön-dergrusade stenar — se där, hvad som utmärker dessa höjder! Med sitt entoniga klagande läte hoppar snösparfven från klippblock till klippblock. Ur klipporna, i hvilkas remnor vinden har drifvit in några få jordsmulor, äfvensom i brädden af den smältande snön framtittar en enslig liten planta. Hon ser så blyg ut i sin hvita dräkt och tyckes stundom rodna öfver sin djärfhet att våga sig fram här.

Areskutans spets reser sig 1,476 meter öfver hafvet och berör nedre gränsen för den ständiga snön. Att man från denna upphöjda ståndpunkt skall äga en storartad utsikt, är naturligt. Dock fordras härtill, att regnmoln eller solrök ej stå hindrande i vägen. Utsikten sträcker sig från den fjällrygg, som i norr och väster skiljer Norge från vårt land, ned till Storsjöns sydligaste omgifningar, d. v. s. en längd af mer än nitton mil.

169. Tännforsen.

Tännforsen, Norrlands vackraste vattenfall, ligger i Jämtland, två mil från Dufeds station. Här lämnar man järnvägen och följer landsvägen, som från Jämtland leder öfver riksgränsen till Norge. Sedan man på en hög bro farit öfver Åreälfven och vid byn Sta sett de sista råg-

Skannad sida 341