Sida 324
Såsom värdefulla produkter i sammanhang med gruf-driften och koppartillverkningen må dessutom nämnas svaf-vel och svafvelsyra, koppar- och järnvitriol samt rödfärg.
161. Dalkarlssång.
Jag vet ett land långt upp i höga nord, ej varmt och rikt som söderns sköna länder, men hjärtan klappa där för fosterjord, och mandom bor på Siljans gröna stränder. Och skogar susa där i dyster prakt, och älfvar brusa där från trakt till trakt: ett härligt land, I goda dalamän, och, hvem det sett, han längtar dit igen.
162. Sandvikens järnverk.
Man kände redan långt tillbaka i tiden, att järnet är af olika beskaffenhet alltefter den mängd kol, det innehåller. Under malmens smältning i masugnen upptager järnet i sig kol till flera delar af sin vikt. Det vid utslaget utrinnande tackjärnet blir därför efter stelnandet hårdt och sprödt, så att det ej kan hamras. För att få smidbart järn smälte man förr om tackjärnet i mindre ugnar eller s. k. smälthärdar, i hvilka luft inpressades med biåsmaskin. Luftens syre upptog då kol ur järnet, och, när detta sedan stelnade till en klump eller så kallad smälta, ut-togs det ur härden och fördes till en stor hammare, som lyftes med vattenkraft. Grenom hammarens tyngd sammanpressades smältan och höggs sönder i stycken, som efter omvärm-ning utsmiddes till stänger. Ända till medlet af detta århundrade utgjordes vårt lands flesta järnbruk endast af sådana stångjärnssmedjor, och från de större sjöstäderna, i synnerhet Stockholm, Göteborg och Gäfle, utskeppades en stor myckenhet stångjärn till olika trakter, förnämligast till England. Där arbetades det vidare till verktyg, redskap och maskiner, som åter utfördes och såldes till andra folk. Äfven i Sverige köptes sådana engelska varor, tillverkade af svenskt järn.
