Sida 176
Stundom kommer han till henne med en eller annan mask eller larv, och emellanåt rufvar han äggen, på det hon måtte få några stunder lediga för att skalfa sig rörelse och mat.
Sedan honan kläckt ut äggen, hvila fyra till fem små ungar under moderns varma vingar. I början äro ungarna små och dunlösa, men, emedan de flitigt matas af föräldrarna, växa de fort upp, få dun och fjädrar, och, då de äro tre veckor gamla, lämna de boet. De gamla mata dem likväl under ytterligare några dagar, tills de själfva förstå att skaffa sig föda och kunna fly undan för sina farligaste fiender: kråkan, skatan och höken.
Sönerna öfva sig flitigt i sångkonsten, så att de på sommaren hafva lärt sig faderns alla stycken. Döttrarna blifva liksom mödrarna klena sångerskor, ty sången hos fåglarna är en gåfva, som hufvudsakligen är beskärd åt hannarna. Under sommarens lopp få de gamla ännu en kull ungar.
Talltrasten lefver af insekter och deras larver, maskar o. d., men om hösten lifnär han sig förnämligast af bär.
När september kommer, vaknar hos talltrasten en oemotståndlig längtan till söderns rika, varma land. En aftonstund bryter sångarskaran upp. Den anföres af de gamla, som känna vägen. Efter några dagar äro de vid resans mål, norra Afrika. Där finna de ett rikt bord, blifva snart feta och tröga, och sången tystnar. Men, när våren nalkas, börja åter sångöfningarna, och längtan till det gamla hemlandet drifver trastarna åter att bryta upp. De följas åt flock efter flock och skiljas ej, förrän de uppnått det kära barndomshemmet i norden.
106. Resa genom Östergötland.
1.
Vid Katrineholm, där den Östra stambanan begynner, stego vi på bantåget. Härifrån till Simonstorp färdades vi genom en tämligen ofruktbar och ouppodlad trakt. Men mellan Simonstorps och Åby stationer har man nästan hela
