Sida 373
sade platsen; jag måste gå på kanten af eldstaden icke alldeles utan fara att tumla i den brinnande elden eller den kokande köttgrytan. Snart bar dock ögat vant sig vid dagern, och jag ser, att god ordning råder där inne. Alla och allt har sin anvisade plats. Innerst är högsätet. Här sitta fadern och modern, närmast henne de yngre barnen, på faderns sida hafva de vuxna barnen sin plats, därefter tjänarne och allra ytterst hundarna.»
Renen är den kringflyttande lappens väsentliga egendom. Den är hans enda dragare. Om sommaren bär den hans tält, matsäck, husgeråd och barn. Om vintern drager den honom, hans husfolk och tillhörigheter. En duktig dragren betalas med trettiofem till femtio kronor. Den kan spänd för släden tillryggalägga en mil i timmen och förmår draga ett lass af omkring ett hundra kilogram. Af renens kött, blod, inälfvor och märg bereder lappen sig föda; af huden och senorna förfärdigar han sina skor och kläder; af mjölken bereder han små, välsmakande men skarpa ostar, som utgöra hans förnämsta vinterföda; af hornen och benen arbetar han redskap och prydnader. Hvad han själf ej använder, säljer han och får därigenom penningar, för hvilka han kan köpa behöfliga förnödenheter: vadmal, salt, kaffe och tobak. Efter tillgången på renar mätes lappens förmögenhet. Ju flera renar någon har, dess rikare är han, och dess större anseende njuter han. Det lär finnas lappar, som äga två till tre tusen renar,
179. Renen.
1.
Den vilda renen är ett ståtligt djur. Öfver manken blir han ända till tolf decimeter hög. Hornkronan är en präktig hufvudprydnad. Honans hornkrona är mindre än hannens och har färre spetsar. Bådas horn äro endast vid roten runda, för öfrigt afplattade.
De tama renarna äro småväxta och hafva fulare former än de vilda. De äro på långt när ej så tama som våra husdjur.
Den höga norden är renens hem. Han finnes i landen rundt omkring polen ända ned till omkring sextionde bredd-
