Sida 153
en sydländsk dal. Eken med sin runda, lummiga, gröna krona står här bredvid häggen med dess hvita blommor. Alen, pilen och asken skaka där sina blad för vinden. Så omväxla armod och rikedom, storhet och behag, klippor och dalar, löf och barr och gifva åt det hela det vackra men tillika vemodiga uttryck, som är så egendomligt för ett nordiskt landskap.
Så väl öarna i Mälaren som dess strandnejder höra till Sveriges mera bördiga och folkrika trakter. Där ligger också en stor mängd gårdar och herresäten. Flerstädes vittna ock ruiner om forna tiders byggnads- och befästningskonst. Ju mer man närmar sig hufvudstaden, dess tätare äro stränderna bebyggda af prydliga sommarställen. De se så inbjudande ut i sin omgifning af skuggrika träd och vackra planteringar. Men vi hafva ej tid att stanna. Vi gå förbi det ena efter det andra, och snart visar sig den vackra mälardrottningen i all sin fägring för våra ögon.
97 B. Vid Mälarens strand.
Du täcka sjö, på hvilkens strand jag lifvets första kransar band och första tåren grät, där jag som tjugoårig gick och öfvade med fröjd min blick på blomstrens alfabet, hur växlande du är och rik från näs till näs, från vik till vik!
Hur rik du är och utan flärd, du pärleband af sund och fjärd med Stockholm till ditt lås! Och, hur än under odlarns hand du växlar tegen på din strand, din skönhet ej förgås. Så skön som på din första dag du är i allvarsamt behag.
