Sida 60
Men nu kommo andra personer springande från bron och berättade, huru nära alla vagnarna varit att störta i bråddjupet. Då kan man tro, att föraren fick stora ögon; och alla, som sutto i vagnarna, fingo veta, huru de näst Gud hade Eli Rem att tacka för sin räddning. Där blef häpnad och glädje på en gång öfver all beskrifning. Alla hoppade ned från vagnarna, omfamnade och kysste Eli Rem med tårar i ögonen, och strax sammansköto de åt honom en belöning af hundra guldpenningar. Sedan gingo de till fots till den brända bron för att se det bråddjup, som varit så nära att uppsluka dem alla. Den raske Eli Rem blef vida berömd i hela staden och bars af folket högtidligt till sina föräldrars gård. Men mer än guld och ära gladde det honom, att han af Gud fått mod och kraft att kunna rädda många människors lif.
Ja, hvad skulle du hafva gjort i Eli Rems ställe, om du stått, där han stod, midt på järnvägen med det brusande tåget af vagnar framför dig och alldeles säker att krossas till döds, om tåget gått fram? Gärna hade du velat göra en god gärning och rädda många människors lif, men hade du också haft mod att därför våga ditt eget? Och hade du varit så raskt beslutsam, att du ej ett ögonblick besinnat dig utan genast vågat se döden i ögonen? Ja, det är icke så säkert. Många hafva en god vilja, men icke alla hafva ett manligt mod. Och många, som annars hafva både vilja och mod, hafva icke samma beslutsamhet som den lille Eli Rem utan betänka sig, till dess allt är för sent. Minns det, du raske gosse, när det också gäller för dig att göra en god gärning! Det får ingen tvekan vara. Flinkt till verket, och Gud skall beskydda dig, såsom han beskyddade Eli Rem.
46. Årstiderna.
Uti den vackra våren smalt drifvan innan kort. Gud tog den frusna tåren från jordens öga bort.
Och allt var ljust och soligt, och lärkan sjöng så glad, och barnen hade roligt allt ibland löf och blad.
