Sida 104
Eldstad
dock van att få ljus från rummets centrum och lät därför ett hörn af ärilen skjuta långt in mot rummets midt. På den nya platsen var dock närheten af elden farlig för husets väggar.
Fig. 2. "Flu", Tromsö amt, Norge.
Eldpallens baksidor murades då upp med sten till taket. Härden försågs omsider med rökgång (skorsten) och spiskappa. Fig. 3. Eldhus, södra Norge. Först senare ställdes den så nära intill väggarna, att man ej kunde gå rundt omkring den (se fig. 4). På detta utvecklingsstadium befinna sig ännu många af de nordiska öppna spisarna.
Med kunskapen om att bygga stenhus kommo till Norden - sannolikt på mer än en väg - från Mellan-Europa nya former för den öppna ärilen. I kontinentens städer var i äldre tider "det sachsiska huset" det vanligaste, och i detta, som saknar mellanväggar, har ärilen lagts under en rökgång inuti någon af ytterväggarna. Omramningen kring en sådan öppen spis - skorsten, som den kallas i Holland - har alltid i Mellan-Europa både i slott och kojor smyckats med en viss omsorg. Fig. 4. Öppen spis, Bollnäs socken, Hälsingland, nu på Skansen. Åtskilliga af dessa spisar ha t. o. m. försetts med en så konstnärligt betydande utsmyckning, att de intaga en själfständig plats i den europeiska konstindustriens historia (se fig. 5). I den öppna spisens fond är ofta insatt
Fig. 5. Öppen spis, 1562, Cluny-museet, Paris.
Källa: Project Runeberg ·
