Sida 390
Erdmann, Edvard
många år var han inspektor öfver de geologiskmineralogiska och kemiska institutionerna vid Vet. akad. samt hade 1851-60 inseendet öfver de meteorologiska iakttagelser och vattenhöjdsobservationer, som, efter hans förslag, dagligen anställdes vid fyrbåksstationerna. 1854 fick han professors namn, heder och värdighet. - Vintern 1839-40 var E. lärjunge hos Berzelius och sysselsatte sig sedermera på sitt enskilda laboratorium med rent kemiska och mineralogiska studier, under hvilka han upptäckte flera nya mineral, t. ex. praseolit och esmarkit, leukofan, uvarovit och monradit. Snart började han sysselsätta sig äfven med geologiska forskningar, hufvudsakligen inom fäderneslandet. Så deltog han 1841-48 i de af brukssocieteten bekostade, under af Forselles' ledning ställda undersökningarna af Sverige i geognostiskt hänseende. Från detta arbete skilde han sig, kort före den slutliga bearbetningen och kartornas utgifvande, på grund af olika åsikter med företagets ledare, men fortfor sedermera för egen del att årligen anställa geologiska forskningar inom Sverige, dels för vetenskapliga, dels för praktiska ändamål. Bland annat utförde han detaljerade undersökningar och upprättade kartor öfver de geologiska och petrografiska förhållandena vid Tunabergs, Dannemora, Utö och Dalkarlsbergs malmfält, hvilka undersökningar, de första i sitt slag inom Sverige, offentliggjordes i Vet. akad:s skrifter och sedermera belönades med Järnkontorets stora medalj. Under tre utländska resor (den sista, 1857, med statsbidrag) besökte han Tyskland, Frankrike och England m. fl. länder. På statens och Uppsala läns hushållningssällskaps gemensamma bekostnad undersökte och kartlade E. 1856 en del af Uppsala län och utgaf 1857 den på detta arbete grundade geologiska kartan öfver Fyrisåns dalbäcken, hvilken är af synnerligt intresse därför, att den är den första - såväl inom som utom Sverige - hvilken, omfattande ett större område, med samma fullständighet redogör för de lösa jordaflagringarna som för den fasta bergskorpan. Från denna tid riktades uppmärksamheten på dylika vetenskapliga undersökningar, och på bekostnad af staten, från hvars sida förut nästan intet blifvit gjordt för utredandet af landets geologiska förhållanden, upprättades 1858 Sveriges geologiska undersökning, till hvars chef E., såsom redan är nämndt, s. å. utsågs. Med stor ihärdighet och en nästan otrolig arbetsförmåga egnade han sig från denna tid åt organisationen och ledningen af den detaljerade geologiska undersökningen och kartläggningen af Sverige. Denna tog sin början sommaren 1858. De erforderliga biträdena måste E. själf inöfva på fältet, nya arbetsmetoder måste af honom uttänkas och nybörjarnas arbeten öfvervakas. Så väl beräknade voro emellertid de anordningar, som han från början vidtog, att den ursprungliga planen till sina hufvuddrag ännu (1907) nästan oförändrad följes. (Efter mönster af Sveriges geologiska kartor utgifvas numera sådana i Finland, och äfven flera andra länder ha egnat en icke ringa uppmärksamhet åt det svenska geologiska kartverket.) Redan 1862 utlämnades i bokhandeln tre kartblad jämte beskrifningar, och sedermera följde hvarje år ett större eller mindre antal sådana, så att deras antal vid E:s frånfälle utgjorde mera än trettio stycken, tillsammans omfattande en areal af 20,566 kvkm. Hvarje år var E. i oafbruten verksamhet, dels på resor, för att utreda allmänna geologiska förhållanden i stort, t. ex. glaciallerans och glacialmärgelns utbredning inom Sverige, rullstensåsarnas lopp och innehåll, urbergarternas förekomst och lagerföljd m. m., dels på inspektion hos de inom olika trakter stationerade biträdande geologerna eller på öfningsresor med dessa tjänstemän. Ensam skötte han för öfrigt det nya verkets alla expeditionsgöromål, all räkenskapsföring samt all granskning af kartor och kartbeskrifningar m. m.
Utom smärre uppsatser (merendels af mineralogiskt eller mineralogisk-kemiskt innehåll, oftast offentliggjorda i Vet. akad:s publikationer och ej sällan prisbelönta af nämnda akademi) författade E. bl. a. följande arbeten: Försök till en geognostisk-mineralogisk beskrifning öfver Tunabergs socken (1848), Dannemora jernmalmsfält i Upsala län, till dess geognostiska beskaffenhet skildradt (1850), Lärobok i mineralogien (1853, ny uppl. 1860), som är ett större, vid Sveriges universitet och högre tekniska läroverk allmänt begagnadt arbete, Utö jernmalmsfält i Stockholms län (1854), Vägledning till bergarternas kännedom (1855), som utgör en till stor del på författarens egna forskningar grundad bergartslära, Beskrifning öfver Dalkarlsbergs jernmalmsfält uti Nora socken och Örebro län (1855), Om de iakttagelser öfver vattenhöjdens och vindarnas förändringar, som nyligen blifvit vid åtskilliga fyrbåksstationer kring Sveriges kuster tillvägabragta; jemte tabellariska sammandrag af observationerna för åren 1852-55 (1855-56), Några ord till belysning af den geologiska kartan öfver Fyrisåns dalbäcken (1857), Öfversigt öfver glaciallerans utbredning (med karta, 1866), Betänkande rörande Vallåkra, Bosarps och Vrams kolfält i Skåne (1867) och Bidrag till kännedomen om Sveriges qvartära bildningar (jämte atlas, 1868), ett omfångsrikt arbete, i hvilket redogörelse lämnas för resultaten af de geologiska undersökningarna beträffande nämnda bildningar och af hvilket en förkortad fransk öfversättning, Exposé des formations quaternaires de la Suède, samtidigt utgafs. - Af för mikroskopisk undersökning ämnade tunnslipningar af bergartsprof (troligen de första i Sverige) efterlämnade E. en rik samling, hvars bearbetning han emellertid endast hann påbörja. För resultaten däraf redogjorde han vid nedläggandet af presidiet i Vet. akad. (mars 1869). Se minnesteckning öfver E. af A. E. Törnebohm i "Lefnadsteckn. öfver k. sv. vet. akad:s efter år 1854 aflidna ledamöter", bd 2 (1878-85).
2. Edvard E., den föregåendes son, geolog, f. 31 okt. 1840 i Stockholm, genomgick Teknologiska institutet, antogs 1861 såsom biträdande geolog vid Sveriges geologiska undersökning, förordnades 1870 till geolog vid nämnda verk och är från 1871 tillika amanuens vid det därmed förenade,
Källa: Project Runeberg ·
