Sida 670
Fahrende leute
det komiska; hennes holbergska Pernillor, hennes Mette i Wessels "Kjærlighed uden strömper" och hennes Ane i Björnsons "Geografi og kjærlighed" tillhöra den nyare norska scenens bästa prestationer. O. A. Ö.
Fahnehjelm (Fahnehielm), svensk adlig ätt, härstammar irån kaptenen vid Östgöta regemente till fot Peder Jönsson Kempe, som 1647 adlades med namnet F.
1. Per Georg F., ämbetsman, f. 27 dec. 1735, d. 31 dec. 1816 i Stockholm, blef 1768 landskamrer i Västernorrlands län och utvecklade såsom sådan kameral skicklighet. 1778-81 var F. sekreterare i Kammarkollegium och utarbetade ett förslag för uppbörden, hvilket af konungen gillades och stadfästes. 1781 blef han kammarrevisionsråd. Under kriget mot Ryssland 1788-90 hade F. högsta ledningen af krigskommissariatet och gjorde sig på denna post särskildt känd genom utgifvandet af s. k. Fahnehjelmare (se d. o.). F. utmärkte sig lika mycket för sitt oförtrutna arbete som för sin omutliga redlighet vid förvaltningen af de betydliga summor, som nästan utan all kontroll gingo genom hans händer. Han utnämndes 1809 till vice president i Kammarrätten. (L. W-m.)
2. Anton Ludvig F., den förres son, mekaniker, f. 28 juli 1807, d. 6 jan. 1875 i Stockholm. Efter aflagd kameralexamen i Uppsala (1827) ingick han (1828) som underlöjtnant vid sjöartilleriet och blef 1837 löjtnant vid flottans mekaniska kår, där han 1854 utnämndes till major. F. skaffade sig ett namn genom åtskilliga på sin tid uppmärksammade förbättringar på det tekniska området. Sålunda konstruerade han själfantändande minor (1833), uttog patent på en dykarklänning af kautschuk (1839), införde galvanisk tändning vid bergsprängning under vatten (1843) och gjorde på galvanisk väg afgjutningar åt Topografiska kårens kartverk (1847). F:s namn är nära förbundet med den elektriska telegrafens historia i vårt land. 1853 byggdes af honom och öfverstelöjtnant von Heland den första telegraflinjen, mellan Stockholm och Uppsala. F. utnämndes till afdelningschef vid Elektriska telegrafverket och blef vid verkets ombildning intendent vid dess norra distrikt. Under åren 1854-60 anlades under hans tillsyn nya linjer öfver en stor del af Sverige. Vid nedläggandet af undervattenskabeln mellan Skåne och Själland (1854) förestod han arbetet på svenska sidan.
3. Evelina Vilhelmina F., den föregåendes kusins dotter, skolföreståndarinna, f. 25 april 1839 i Stockholm, d. där 23 sept. 1898, inlade såsom föreståndarinna för Wallinska flickskolan (se d. o.) i Stockholm, från 1872 till sin död, mycken förtjänst om detta läroverk och därmed om den högre kvinnobildningen öfver hufvud.
4. Bernhard Otto F., son till F. 2, ingenjör, f. 5 okt. 1846 i Stockholm, genomgick dåv. Teknologiska institutet 1865-68 och är sedan 1874 verksam som konsulterande ingenjör i Stockholm och entreprenör för rörledningar och hälsovårdsarbeten. F. var en af banbrytarna för den svenska cementindustrien, i det hans förarbeten lågo till grund för bildandet af Skånska cementaktiebolaget samt Visby, Ölands och Hellekis' cementfabriker, och han har gjort sig känd genom åtskilliga uppfinningar bl. a. det s. k. Fahnehjelmska ljuset, hvilket bestod af en glödkamm i en vattengaslåga och i sitt slag var en tidig föregångare till Auerbelysningen. F. innehar Polhems-medaljen för undersökningar om svenska materials lämplighet till cementberedning samt är ordf. i Svenska uppfinnarföreningen. 4. G. H-r.
Fahnehjelmare, ett slags "polletter" eller invisningar, som under ryska kriget 1790 af finska fältkommissariatet utfärdades i Borgå till inlösen af fältkassan Fahnehjelmare. och i rörelsen utsläpptes till ett belopp af 1,300,000 rdr, i 12 olika valörer från 2 rdr specie till 8 skilling specie. Denna utväg att hjälpa hären ur penningnöd uppfanns af krigskommissarien Fahnehjelm (se Fahnehjelm 1), med hvars namnunderskrift detta slags sedlar voro försedda och efter hvilken de sedan benämndes. Vid krigets slut voro många af dessa förbindelser förkomna, och staten gjorde därigenom en icke obetydlig vinst, då de, enligt beslut af stats- och krigskostnadsdeputationen vid riksdagen 1792, skulle inlösas och indragas. Den bristfälliga kontrollen vid deras utgifvande hade emellertid föranledt flera förfalskningar, hvilka gjorde det svårt att urskilja, hvilka invisningar som voro äkta. Det var dessa förfalskningar, som gåfvo anledning till rättegången mot grefve A. F. Munck (se denne). (L. W-m.)
Fahnehjelmska ljuset. Se Fahnehjelm 4.
Fahrbach, österrikisk tonsättarsläkt. - 1. Joseph F., f. 1804 i Wien, d. där 1883, var flöjt- och gitarrvirtuos samt skref många flöjtkonserter. - 2. Philipp F., f. 1815 i Wien, d. där 1885, elev till Lanner, komponerade danser, af hvilka flera blefvo omtyckta äfven i Norden, samt några operor. - Äfven dennes son Philipp F. d. y., f. 1840 i Wien, d. där 1894, länge militärkapellmästare i Budapest, var en omtyckt danskompositör.
Fahrende leute [lojte], ty., de under medeltiden kringvandrande band af vagabonder, hvilka såsom spelmän, gycklare, sångare, berättare, skådespelare eller lustigkurrar ströfvade från ort till ort och genom sina talanger skaffade sig sitt uppehälle å
Källa: Project Runeberg ·
