Sida 705
Falu grufva
hyttegare. Då äfven detta system led af stora olägenheter, upphörde lottningen 1 nov. 1862, då bergsmännens hyttor inlöstes, och smältningen började bedrifvas för gemensam räkning. Bergverkets styrelse hade i forna tider omhänderhafts af bergsstatens tjänstemän, men 1853 indrogos de lägre bergstjänsterna, och styrelsen öfverlämnades åt bergshauptmannen och två ledamöter, valda af bergsmännen. Detta fortfor till 1862, då bergshauptmanstjänsten indrogs och styrelsen öfvertogs af Falu bergslags l. Stora Kopparbergs bergslags styrelse. Stora stöten nu för tiden (med Falun i bakgrunden). 1888 omorganiserades Stora Kopparbergs bergslag till aktiebolag på så sätt, att för hvarje fjärdepart lämnades 8 aktier å nominellt 1,000 kr. i det nya bolaget, Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag, som numera eger Falu grufva.
Det första, som vid ett besök vid Falu grufva tilldrager sig uppmärksamheten, är Storgrufvestöten, den största i Sverige. Tätt invid denna finnas tre mindre stötar: Lovisastöten i v., Mårdskinnsstöten i ö. och Drottningstöten i s. ö. Den första och den tredje utmärka de områden, inom hvilka de s. k. "blötmalmerna" förekommit, d. v. s. de områden, som upptagits af de stora, mer eller mindre kopparkisförande svafvelkisstockar, hvilka ständigt lämnat en väsentlig, under äldre tider den väsentligaste delen af grufvans malmfångst. Denna har för öfrigt erhållits från de s. k. "hårdmalmerna", hvilka utgöras af en med kopparkis insprängd kvartsit och förekomma som större eller mindre klumpformiga massor inom två områden, "det östra hårdmalmsområdet", beläget ö. om Storgrufvestöten, och ett mindre, "Lovisagrufvans hårdmalmsområde", beläget v. om samma stöt. De förnämsta bland grufvans 14 lodräta schakt äro Adolf Fredriks schakt, Fredriks schakt, det djupaste (343 m. under dagen), och Oskars schakt, alla belägna s. v. om Storgrufvestöten, och Creutz' schakt, beläget ö. om Mårdskinnsstöten. Förutom dessa schakt, hvilka alla ännu användas, finnes en hel del äldre och nu igenrasade eller af andra orsaker icke använda schakt spridda öfver gruffältet. Det fyndiga området har sin största utsträckning i östlig-västlig riktning med en längd af omkr. 600 m., dess bredd tilltager i riktning från v. till ö. från omkr. 180 m. till omkr. 240 m. Grufvans djupaste rum ligger på 354,5 m. afvägning, men ännu djupare, ända till 410 m., äro undersökningar med diamantborrning drifna.
Den geologiska bildning, inom hvilken grufvan ligger, tillhör urberget. Grufvans hufvudbergart, inom hvilken alla kända malmer äro belägna, utgöres af en grå fettglänsande kvartsit, hufvudsakligen bestående af kvarts, dock insprängd mer eller mindre rikligt med små glimmerfjäll. Oftast förekomma i kvartsiten äfven cordierit och en strålig amfibol samt såsom accessorisk beståndsdel alltid magnetit. Den kvartsiten omgifvande bergarten, där den iakttages, utgöres af granulit, som är en för de fyndiga partierna främmande bergart. I mindre mängd förekommer skarn på gränsen mellan kvartsit och granulit, och oren kalksten i körtlar och strimmor synes ha förekommit flerstädes inom kisstockarnas områden. Dessutom förekomma såsom gångbergarter porfyrisk felsit samt trapp, under hvilket namn sammanfattas flera olika typer af mörka amfibol-bergarter. Det är just uppträdandet af dessa gångbergarter i den eljest så enformiga kvartsitmassan, som i hög grad bidragit till, att en utredning af de geologiska förhållandena kunnat vinnas. De under namn af "skölar" betecknade bergarterna
Källa: Project Runeberg ·
