Sida 603
Excitantia
fullt utbildad under Henrik III:s regering (1216-72), då Court of exchequer ("kammarrätten") äfven hunnit intaga sin plats som en af de tre kungliga domstolarna (de båda andra voro Court of common pleas och King's bench; jfr Court). Redan tidigt hade nämligen "the exchequer" börjat utöfva domsrätt i ekonomiska mål, först endast i fråga om finansiella mellanhafvanden med kronan, sedermera äfven, trots upprepade förbud, i mål mellan enskilda (jfr det svenska Kammarkollegium, som före Kammarrättens stiftande egde domsrätt i ekonomiska mål, hvilka rörde kronans rätt). Dess domsrätt utvidgades mer och mer, så att den under Elisabet blef jämställd med de båda andra höga kungliga domstolarna. Genom "Judicature act" af 1873 upphörde Court of exchequer att vara en särskild domstol och förvandlades till en af högsta domstolens (High court of justice) fem divisioner, Exchequer division. Den slopades emellertid redan 1881 och uppgick då i King's bench division. Medan sålunda detta ämbetsverk mist all andel i rättskipningen, fyller det alltjämt sin ursprungliga finansiella uppgift och kan framför allt anses som engelska statens stora räkenskapskontor, närmast motsvarande Statskontoret i Sverige. Med domsrätten ha "barons of the exchequer" försvunnit, och verkets förnämste ämbetsman är rikskontrollören (comptroller and auditor general). (Se vidare Storbritannien, förvaltning, och Treasury). Öfveruppsikten däröfver handhafves numera af dess kansler, chancellor of the exchequer, som (sedan 1735) är Englands finansminister och årligen uppgör samt förelägger budgeten för underhuset, hvarför han måste vara ledamot af detta hus. - Kännedomen om exchequer under den äldre medeltiden hvilar främst på det berömda beskrifvande arbetet Dialogus de scaccario, författadt omkr. 1178 af Richard Fitz Neal, biskop af London, som var skattmästare 1158-98 (senast utg. af Stubbs i "Select charters", 8:e uppl. 1895). Ej mindre än 676 årsräkenskapsrullar (Pipe rolls) finnas i behåll. Den äldsta - för 1130 - utgafs 1833 af J. Hunter; sedermera har ett sällskap, Pipe roll society, börjat utgifva de närmast följande, fr. 1158 till 1200 (1884 och ff.). Jfr Liebermann, "Einleitung in den Dialogus de scaccario" (1875) och H. Hall, "Introduction to the study of the Pipe rolls" (1884). Det klassiska arbetet om exchequer (fr. 1066 till 1327) är emellertid fortfarande Madox, "The history and antiquities of the exchequer of England" (1711, ny uppl. 1769). Jfr äfven F. S. Thomas, "The ancient exchequer of England" 1848), H. Hall, "Antiquities and curiosities of the exchequer" (2:a uppl. 1898) samt J. H. Round, "The origin of the exchequer" (i hans "The commune of London etc.", 1899). V. S-g.
Exchequer bills [iks-tje'ke bi'ls], räntebärande obligationer, hvilka engelske skattkammarkansleren, enligt beslut af parlamentet, plägat utfärda till täckande af oförutsedda behof, så att den fonderade statsskulden ej i onödan skulle behöfva ökas. Räntan fastställdes för hvarje halfår, allt efter större och mindre kapitaltillgång i penningmarknaden, af skattkammaren och fick ej öfverstiga 5 1/2 proc. De mottogos, sedan viss tid efter emissionsdagen förflutit, i allmänna uppbörden, hvarvid värdet beräknades till fulla nominalbeloppet jämte därå upplupen ränta, samt användes i handel som vanligt betalningsmedel. Dylika exchequer bills utfärdades första gången 1696 för att hindra en genom den stora ommyntningen uppkommen brist på reda penningar samt utställdes då på ganska små belopp (10-15 pd st.). Under senare tider lydde de vanligen på 100-1,000 pd st. och utgjorde till 1853 enda utvägen att upptaga smärre tillfälliga statslån. De utgåfvos senast 1861, de sista inlöstes 1897, och de torde numera ej komma att återupplifvas. I stället ha införts s. k. Exchequer bonds, ett annat slags i samma syfte utfärdade räntebärande obligationer, för hvilka inlösningstiden är bestämd till (vanligen) efter 3 eller 5 år och som löpa med för hela tiden fixerad, halfårsvis utbetald ränta. Reglerna för deras utfärdande äro af parlamentet bestämda i "Exchequer bills and bonds act" af 1866 med senare tilläggsstadgar. Dessa "exchequer bonds" böra väl skiljas från Treasury bills, hvilka äfvenledes utgöra en del af den ofonderade statsskulden, men efter behag få utges af skattkammaren och löpa högst 12 månader; genom dem kan regeringen draga fördel af kurserna på penningmarknaden. V. S-g.
Exchequer bonds [iks-tje'-ko bårnds]. Se Exchequer bills.
Excipe, lat., tag undan!, man göre undantag för.
Exipiens, plur. excipientia, lat. (af excipere, upptaga), tekn. farm. Se Constituens.
Excipient (af lat. excipere, upptaga), underlag (t. ex. metallyta) för emaljering. Se Emalj 3.
Excise [eksåYs], eng., accis (se d. o.).
Excision (lat. excisio), kir., utskärande, bortskärande af en svulstbildning (vårta) eller inträngd främmande kropp (hagel, nål). I senare fallet kallas operationen jämväl extraktion. J. Å.
Excitantia, lat. (af excitare, upplifva) l. Stimulantia (af lat. stimulare, reta), med., upplifvande medel, retmedel, läkemedel, hvilka framkalla en ökad verksamhet hos något organ eller hos organismen i dess helhet. Vanligen åsyftas med excitantia företrädesvis sådana medel, som bringa hjärnan och ofta därjämte andnings- och cirkulationsorganen i lifligare verksamhet. Såsom sådana medel märkas kamfer, mysk, kaffeinet i kaffe och te, ammoniak, många starkt luktande droger eller preparat, hvilka innehålla flyktiga oljor eller vidbrända (empyreumatiska) ämnen. Till exciterande medel räknas äfven, praktiskt taget, eter och alkohol, om än dessa ämnen, särskildt alkoholen, åtminstone delvis framkalla sin uppiggande verkan genom att försvaga hjärnans högsta reglerande och hämmande inflytande på nervsystemets öfriga förrättningar (se Alkohol). Många af de nämnda medlen excitera redan genom sin lokala retning på känsel-, lukteller smaknerverna, hvarvid retningen fortledes till hjärnan och piggar upp denna (reflex). Så förmår ej sällan ett senapsbad genom den lifliga hudretningen att kraftigt excitera hjärnan. De ifrågavarande medlen kunna emellertid äfven verka retande efter att ha uppsugits i blodet och med detta förts till hjärnan. - Giftiga doser atropin och kokain framkalla en särdeles häftig hjärnretning. - Mera sällan ger man benämningen exciterande eller stimulerande medel åt sådana ämnen, som enbart förstärka verksamheten hos hjärtat, körtlarna o. d. - Exciterande medel nyttjas vid svaghetstillstånd, särskildt betänkliga sådana (s. k. kollaps), vid svimning o. d. Därvid begagnas äfven för samma syfte mekanisk
Källa: Project Runeberg ·
