Nordisk familjebok. Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker

kortfattadt sammandrag af ett större verk. Under den grekisk-romerska klassicitetens senare tidehvarf gjordes en mängd sådana sammandrag af äldre författares skrifter. Många af dessa finnas ännu i behåll och äro af stor litteraturhistorisk vikt genom den kunskap de meddela om innehållet i arbeten, som i sin helhet gått förlorade. A. M. A.

Épître [epītr], fr. Se Epistel.

Epitrīt (grek. epi´tritos, lat. epi´tritus), metr., kallas i den klassiska metriken en versfot, som är sammansatt af en kort och tre långa stafvelser. Alltefter den olika plats, som den korta stafvelsen intager, brukar man skilja mellan fyra olika former af epitriter, s. k. 1:a, 2:a, 3:e och 4:e epitrit. Praktisk betydelse ha endast den andra och tredje epitriten (– ◡ – –,– – ◡ –). Namnet har sin grund däri, att de båda delar (arsis och tesis), i hvilka hvarje versfot kan uppdelas, i denna versfot med afseende på tidslängd (kvantitet) ha förhållandet 3:4, hvilket just uttryckes genom det grekiska ordet epitritos. A. M. A.

Epitrōf (af grek. epi´ ofvanpå, och trofē, näring), bot., säges om ett dorsiventralt organ, hvars öfversida är starkare utvecklad än undersidan. - Epitrofi. Se Epinasti.

Epitrōp (af grek. epi´, på, och tro´pos, vändning), bot. Se Fröämne.

Epizeu´xis, grek. (af epizeugny´nai, vidfoga), ret., emfatisk talfigur, bestående däri, att samma ord upprepas, antingen omedelbart eller med kort mellanrum.

Epizōer (af grek. epi´, på, och zōon, djur), zool., detsamma som ektoparasiter (se Parasit).

Epizōisk (af grek. epi´, på, och zōon, djur). 1. Bot., benämnes sådan spridning af växter, som sker därigenom, att frön eller frukter fastna på djur och af dessa oafsiktligt transporteras en kortare eller längre sträcka. Jfr Spridningsanordning. - 2. Veter., som angår epizooti (se d. o.). 1. H. Hn.

Epizootī (af grek. epi´, på, och zōon, djur), smittsam husdjurssjukdom, som erhållit en vidsträckt utbredning inom ett land eller en världsdel. Såsom epizootier förekomma inom Sverige understundom mjältbrand, som kan angripa alla slags husdjur, lungröta bland hästar, smittsam mul- och klöfsjuka bland idisslare och svin, rabies bland hundar. Då en större spridning af smittsamma husdjurssjukdomar kan medföra betydande ekonomiska förluster icke blott för de särskilda djuregarna, utan äfven för landet i dess helhet, ha i de flesta länder särskilda försiktighetsåtgärder föreskrifvits till förekommande af utbrott af epizootier: för Sveriges del genom K. M:ts förnyade nåd. förordn. af 9 dec. 1898 ang. hvad iakttagas bör till förekommande och hämmande af smittsamma sjukdomar bland husdjuren med ändringar rörande svinpest, svinsjuka och rödsjuka hos svin gen. nåd. kungörelsen af 3 nov. 1906, K. M:ts nåd. kungörelse angående åtgärder mot hönskolera och hönspest af 28 sept. 1906 samt K. M:ts nåd. kungörelse angående hvad iakttagas bör till förekommande af smittsamma svindjurssjukdomars införande i riket af 9 dec. 1898 med tillägg rörande införsel af lefvande höns, gäss, ankor och dufvor af 28 sept. 1906. De sjukdomar, på hvilka i nämnda författningar gifna föreskrifter ega tillämpning, äro: boskapspest, elakartad lungsjuka, rots, koppor hos får, smittsam mul- och klöfsjuka, skabb hos får, elakartad klöfsjuka hos får och getter, mjältbrand, vattuskräck, svinpest, svinsjuka och rödsjuka samt hönspest och hönskolera. Vid utbrott af någon af dessa sjukdomar (med undantag af rödsjuka) ha djuregarna skyldighet att senast inom 24 timmar därom göra anmälan hos ordföranden i vederbörande hälsovårds- eller kommunalnämnd för vidtagande af de försiktighetsmått, som nämnda författningar föreskrifva. E. T. N.

E plūribus ūnum, lat. Se Devis.

Epōd (grek. epōdo´s, lat. epōdus), "efterkväde". 1. Slutkväde, som i en lyrisk dikt följer efter strof och motstrof, t. ex. i Pindaros' och Bakchylides' segersånger samt vissa af det grekiska dramats körsånger. - 2. Omkväde, som återkommer efter vissa versrader, såsom i Vergilius' 8:e eklog och Theokritos' 1:a och 2:a idyll. - 3. En lyrisk diktart, i hvilken längre och kortare versrader (dock ej hexameter och pentameter) omväxla. Horatius har diktat en bok epoder (17 st.), hufvudsakligen bildade efter Archilochos. R. Tdh.*

Epōk (fr. époque, grek. epochē, hvilopunkt, af epe´chein, hålla tillbaka). 1. Hållpunkt i tidräkningen; tidpunkt, från hvilken ett nytt tidehvarf tager sin början (man säger därför om framstående personligheter och viktiga tilldragelser, att de "göra, bilda epok"); tidsskede, tidehvarf, period.

2. Astron., den tidpunkt, för hvilken vissa astronomiska uppgifter äro gifna, nämligen uppgifter för sådana kvantiteter, som förändra sig med tiden. Så är t. ex. en stjärnkatalog upprättad för en viss epok, ty stjärnorna ändra småningom sina platser. För en planet är epoken antingen den tidpunkt, då planeten passerar en viss punkt af sin bana, t. ex. perihelium, eller ock planetens medellängd i banan vid någon viss jämn tidpunkt, t. ex. 1 januari något år. Epoken är tydligen nödvändig för beräknandet af planetens ort för hvilken tid som helst och tillhör därför planetens element (se d. o.). 2. E. J.

Epomēo l. Monte San-Nicolà, en sedan 1302 utslocknad vulkan på italienska ön Ischia, 792 m., öns högsta topp.

Epona tronande och fodrande mulåsnor. Antik väggmålning från den s. k. Romulus-cirkusen i Rom. E´pona, rom. myt., en urspr. keltisk gudomlighet, hästars och åsnors skyddsgudinna. Hennes bild uppställdes i en liten helgedom, anbragt i en pe-