Sida 98
Eldning
Eldluftsmaskin, tekn., äldre benämning på varmluftsmaskin, vid hvilken luften uppblandas med förbränningsprodukterna från eldstaden. Sådana maskiner hafva konstruerats bl. a. af Bénier (1886) och äro föregångare till dieselmotorn (se d. o.).
Eldmeteor. Se Meteor.
Eldmärke, med., populär benämning på ett visst slag af blodkärlssvulster (angiomer); det vetenskapliga namnet är telangiektasi eller nœvus. Dessa svulster bestå af en mängd nybildade, tätt intill hvarandra pressade fina kärl (kapillärkärl), mestadels arteriella, med blott ringa mellansubstans. Färgen är därför också lifligt röd. De kunna förekomma hvar som helst på huden, men oftast finner man dem på hufvudet och i ansiktet. Än äro de alldeles släta och höja sig då alls icke öfver hudytan, än bilda de mer eller mindre knottriga upphöjningar. Någon gång äro de bevuxna med hår. Ibland äro de mycket små, ibland sträcka de sig öfver stora ytor, såsom i ansiktet, särdeles på kinderna. Som oftast äro de medfödda, och stundom antaga de märkvärdiga skapnader, liknande hvarjehanda föremål. Enligt en mycket allmän folktro har man att söka deras uppkomst i själsinflytanden hos modern under hafvandeskapet - en åsikt, som den moderna vetenskapen ej delar. Däremot kan ärftligheten ej förnekas. Eldmärken kunna förblifva stillastående hela lifvet igenom, och de kunna af sig själfva försvinna; men de kunna äfven tillväxa och småningom antaga betydande dimensioner, bli flathandstora och ännu större. Synnerligast är detta förhållandet med mera ojämna eldmärken. Behandlingen är uteslutande operativ; ej så alldeles sällan möter den stora eller t. o. m. mycket stora svårigheter. Jfr Födelsemärke. Rsr. (G. F-r.)
Eldning, sammanfattningen af de operationer, medelst hvilka brännmaterialet införes i en eldstad och elden i denna underhålles. Ändamålet med eldning är i regel att skaffa värme. Stundom har den dock andra uppgifter, såsom signalering ("signaleldar", "vakteldar", "vårdkasar"), estetisk njutning ("lusteldar") o. s. v. Hufvudintresset anknyter sig likväl till det förstnämnda ändamålet, och då bränsle numera i regeln representerar ett afsevärdt penningvärde, så är en bland de viktigaste uppgifterna vid snart sagdt all eldning att ur en viss bränslemängd erhålla största möjliga myckenhet värme. Skall emellertid en dylik rationell, d. v. s. ekonomisk, eldning kunna ega rum, måste man i första rummet känna de tekniska betingelserna för densamma, d. v. s. den tekniska betydelsen af de olika moment, hvaraf eldningsproceduren är sammansatt. Dessa moment äro: antändningen af bränslet, eldens underhåll genom tillförsel af nytt bränsle i mån af behof, i de flesta fall äfven dragets reglering samt undanskaffande af aska eller slagg.
Antändningen, som i dagligt tal plägar kallas att "göra eld" eller "tända upp", heter äfven (t. ex. i fråga om ångpannor eller härdar) icke sällan: "sticka fyr" (äfven andra uttryck för samma sak förekomma).
Eldens underhåll sker enklast sålunda, att bränsle för hand inlägges eller inkastas, i mån som det förtäres. På detta sätt eldas t. ex. vanliga köksspislar, smideshärdar, ofta äfven ångpannor o. s. v. Pågår sådan eldning oafbrutet under längre perioder (såsom vid ångpannor), benämnes den "eldning för hand" eller "handeldning" - till skillnad från "magasinseldning" och "mekanisk eldning" (= eldning med "eldningsapparat"). Magasinseldningen betecknas däraf, att allt bränsle, som erfordras för en viss, längre period (flera timmar), på en gång införes i ett för ändamålet afsedt rum ("magasin"), som står i förbindelse med eldstaden, och hvarifrån bränsle af egen tyngd nedfaller i denna, i den mån det brinner undan. Då denna anordning befriar från att oafbrutet öfvervaka eldningen, t. ex. under natten, begagnas den allmänt vid antracit- och kokskaminer samt större värmeugnar (kaloriferer), liksom äfven vid ång- och varmvattenpannor, som tillhöra värmeledningar. Magasinseldning förutsätter i regeln användande af s. k. rökfritt bränsle (koks eller antracit), beroende därpå, att man eljest måste vid eldstadskonstruktionen taga hänsyn till gaser, tjära m. m., som af gå från de närmast förbränningszonen liggande partierna af bränslet. Mekanisk eldning sker på det sätt, att man medelst särskilda, för ändamålet konstruerade apparater (se Eldningsapparater) oafbrutet tillför bränsle. För stora industriella anläggningar medför användningen af sådana ofta stor ekonomisk vinst, i det att därigenom såväl en god förbränning möjliggöres, som ock en afsevärd besparing af dyr arbetskraft kan ernås.
Felaktigheter vid bränslets påläggande ("inmatning") gifva sig till känna på olika sätt. Användes ved, torf, s. k. bituminösa stenkol o. d., så är närmaste tecknet till dylika felaktigheter utveckling af rök. Bildas t. ex. vid en ångpanneeldstad intensiv svart rök, kan man med säkerhet påstå, att mycket af bränslets energi går obrukadt bort i skorstenen. Sådan kan dock bortgå i otillåtlig myckenhet äfven utan att det ryker ur skorstenen, t. ex. vid eldning med koks eller antracit, om lufttillförseln är för ringa, eller i vissa fall vid hvilket bränsle som helst, om densamma är för stor. Utan lämplig lufttillförsel kan ingen förbränning ega rum, men ett öfvermått af luft för å andra sidan ofta med sig ut genom skorstenen mycket värme, som skulle kunnat nyttigare användas. Regleringen af "draget" till en eldstad är alltså af allra största betydelse för eldningens ekonomiska resultat. Exempelvis må nämnas, hurusom vid eldning i en vanlig, gammaldags öppen spis, där ingen sådan reglering eger rum, omkr. 9/10 af allt värme, som veden kan gifva, går ut med skorstensgaserna ("röken") i fria luften - "till skatorna", som folkhumorn kallar det. Genom förnuftig eldning i en god kakelugn uppoffras på skorstens-gaserna endast omkr. 1/10. Jfr Eldstad.
I samband med anordningar för magasinseldning eller mekanisk eldning användas ofta för dragets reglering automatiska anordningar, hvilka snart sagdt äro nödvändiga, om eldningen skall sköta sig själf, utan tillsyn, under någon längre period.
Undanskaffande af aska och slagg ur eldstaden kan behöfva ske dels för att bereda bränslet utrymme, dels ock - i sådana eldstäder, där luften kommer in genom en s. k. rost - för att lämna luften tillträde. Fyllas nämligen mellanrummen mellan roststängerna med aska eller slagg, kan icke nöjaktig myckenhet förbränningsluft inkomma.
Eldningsläran erbjuder - i all sin teoretiska
Källa: Project Runeberg ·
