Sida 119
Elektricitetsverk
mätaren. Denna (se fig. 9) är så inrättad, att strömmen ledes kring den ena kulan af en differentialtermometer, hvarvid genom luftens utvidgning en del vätska utpressas i ett särskildt mätrör, där angifvande den högsta förekommande belastningen. Som synes förutsätter mätarens användning konstant spänning. En annan apparat för samma ändamål är den af A. E. G. i marknaden förda registrerande maximalmätaren. Denna består af en vanlig mätare, kombinerad med ett ur på så sätt, att den under en kvarts timme uttagna energimängden angifves af en visare, hvilken
Fig. 9. Wrightska mätaren.
skjuter fram ett märke, som blir stående på det högsta värde, som förekommit under tiden mellan två afläsningar. Efter skedd afläsning återföres märket till 0. Härigenom vinnes ett uttryck för den högsta medelbelastningen under en kvarts timme, så att tillfälliga strömrusningar icke få nämnvärdt inflytande på afläsningen. För vissa fall användes en vanlig mätare, så inrättad, att den, när belastningen uppgår öfver ett visst värde, öfvervinner en motkraft och börjar rotera, sålunda angifvande wattimme-förbrukningen, i den mån det fastställda hästkrafttalet öfverskridits. - Vidare äro att nämna de s. k. dubbeltariffmätarna, hvilka bestå af en vanlig mätare, sammankopplad med ett urverk, som på vissa tider verkställer omkastning, så att energien mätes efter olika taxa vid dagsljus och vid mörker (se Elektricitetsverk). Fig. 10 visar en dylik mätare af Arons system. - Litt.: A. Königswerther, "Construktion und prüfung der elektricitätszähler" (1902), H. S. Hallo och H. W. Land, "Elektrische und magnetische messungen und messinstrumente" (1905). A. E-m.
Fig. 10. Dubbel tariffmätare af Arons system.
Elektricitetsverk, elektrot., inrättning för alstring och fördelning af elektrisk energi för belysning och drifkraft. Elektricitetsverk anläggas dels för större fristående institutioner, såsom bruk, fabriker, sjukhus o. d., dels i än större utsträckning såsom för städer och större samhällen gemensamma energikällor. I allmänhet gäller, att i ju större skala anläggningen arbetar, desto mer ekonomiskt kan kraften alstras, och desto billigare pris kan den betinga. Utvecklingen har därför gått i riktning mot centralisation i allt högre grad.
Ett elektricitetsverk, som i regel har sin största konsumtion i form af belysningsström, måste till följd af de häraf betingade säregna driftförhållandena inrättas och drifvas på särskildt sätt. Emedan belastningen endast under några få timmar af dygnet vintertiden uppgår till sitt fulla belopp, under det att den under största delen af drifttiden är helt obetydlig, måste man söka tillgodose det växlande behofvet på det mest ekonomiska sättet. Diagrammet i fig. 1 (sp. 215) visar en typisk kurva, angifvande effektens variation under ett vinterdygn; fig. 2 (sp. 215) visar ett exempel på variationen i konsumtion under loppet af ett år. Skulle man nu inrätta ett maskineri, som kunde ensamt behärska hela belastningen, då den är som störst, skulle det under endast några få proc. af användningstiden utveckla sin fulla effekt, under det att största delen af detsamma skulle stå utan
Källa: Project Runeberg ·
