Sida 282
Entants sans souci, Les
("Tidsskr. for mathematik", 1880), Anteckningar om matematikern Petrus de Dacia och hans skrifter ("Öfvers. af Vet. akad:s förhandl.", 1885-86), Emanuel Svedenborg såsom matematiker ("Bihang till Vet. akad:s handl.", 15, 1890), Programme d'un cours universitaire d'histoire des mathématiques ("Bibliotheca mathem.", 1890), Om uppkomsten af tecknen + och - samt de matematiska termerna "plus" och "minus" ("Öfvers. af Vet. akad:s förhandl.", 1894). På statistikens område har E. skrifvit bl. a. följande i "Öfvers. af Vet. akadis förhandl." intagna uppsatser: Om sättet att på matematiskt-statistisk väg bestämma åldersfördelningen för en grupp gifta kvinnor, då man känner åldersfördelningen för deras män (1893), Befolkningsstatistiska formler för dödligheten, då hänsyn tages till emigration och immigration (1896) och Om aritmetiska och statistiska metoder för proportionella val (s. å.). Af icke matematiskt innehåll är bl. a. E:s Statistiska undersökningar rörande studie- och examensförhållanden vid de svenska universiteten (1888). Åt pensionskasseteorien och särskildt åt metoderna för utredning af änkekassors ställning har E. egnat ett tiotal uppsatser. Af försäkringsteknisk innebörd är bl. a. Lifförsäkringsbolagen i Sverige, deras försäkringssätt och försäkringsvillkor (1892; tills. med W. O. Schöldström). På grund af en E:s utredning (1890) inrättades "Småskolelärares m. fl:s ålderdomsunderstödsanstalt". Hvad E:s bibliografiska arbeten beträffar, må erinras om hans skriftförteckningar i "Bibliotheca mathematica" och om Sveriges kalendariska litteratur (I-II, 1878-79, 1:a häftet tills. med G. E. Klemming) och påpekas, att han gjort stora samlingar till en fullständig bibliografi öfver Sveriges matematiska litteratur och att han är medlem af en internationell kommission, som har till uppgift att utarbeta en fullständig och systematisk bibliografi öfver 1800-talets matematiska litteratur. Af E:s skrifter må för öfrigt framhållas mer än 500 artiklar, de flesta af matematiskt, matematisk-historiskt eller matematisk-bibliografiskt innehåll i "Nordisk familjebok".
En face [äfä^s], fr. (af face, ansikte, framsida), framifrån, midt för. Jfr En profil.
En famille [äfami^j], fr., i familjekretsen, bland de sina, i kretsen af nära fränder och vänner; förtroligt.
Enfant [äfä'], fr. (lat. infans, af nekande in och fari", tala; eg. barn, som ej ännu lärt att tala), barn. - Enfant gâté [gaté], fr., "bortskämdt barn", kelbarn, gunstling. - Enfant perdu [pärdy], fr., "förloradt, tillspillogifvet barn" (jfr Enfants perdus), förlorad son, afsigkommen ung familjemedlem (jfr fr. l'enfant prodigue, den förlorade sonen). - Enfant terrible [-ri'bl], fr., "förskräckligt barn", sådant barn, som genom att i naivitet berätta högt allt hvad det hört eller sett och säga ut allt hvad det tänker sätter sina anhöriga i förlägenhet; en i sina offentliga uttalanden alltför uppriktig och lösmynt (oförsiktig) medlem af ett politiskt parti. Uttrycket "enfant terrible" lär härstamma från karikatyrtecknaren Gavarni. - Bon enfant [bån], fr., "godt barn", godmodig, snäll och okonstlad människa.
Enfantin [äfätä'], Barthélemy Prosper, vanligen kallad Père E., en af saint-simonismens förnämsta apostlar, f. 1796 i Paris, d. där 1864. Efter studier vid polytekniska skolan egnade han sig åt affärsverksamhet, men anslöt sig till Saint-Simon (se d. o.) kort före dennes död och mottog jämte Olinde Rodrigues hans sista ord (1825). Tillsammans utgåfvo de två lärjungarna tidningen "Le producteur", och sedan Bazard (se d. o.) slutit sig till riktningen, började saint-simonismen alltmera draga uppmärksamheten till sig. Bazard och E. utsågos till skolans högsta lärofäder ("pères suprêmes"),men en stark motsats mellan dem gjorde sig snart gällande, i det den förre sökte föra riktningen in på det politiska området, medan E. gjorde gällande "den fria kärlekens" lära och på grundval häraf utvecklade en fullständig religiös kult, hvars "lefvande lag" han själf utgjorde. Detta medförde en djupgående schism inom det saint-simonistiska lägret, men E. lyckades behålla många lärjungar och utgaf tidningen "Le globe", tills han 1832 jämte sina förnämsta anhängare blef dömd för hållande af olagliga sammankomster och osedlighet. Hans offentliga bana var därefter förbi; han besökte sedan Egypten och blef 1845 direktör i järnvägen Paris-Lyon. Hans skrifter och brefväxling äro utgifna i "(Œuvres de Saint-Simon et d'Enfantin" (1865 ff.). (E. Hkr.)
Enfants de France [af a' de fräs], "Frankrikes barn", kallades de franske konungarnas barn, barnbarn, brorsoch systerbarn.
Enfants perdus [äfä' pärdy] l. Compagnons perdus [kåpanjå' pärdy], fr., egentl, "till spillo gifna barn l. kamrater"; krigsv., under senare delen af medeltiden ett slags lätt infanteri, som efter eldvapnens införande väpnades med dylika och i spridd ordning gick framför de slutna härhoparna liksom romarnas veliter och en senare tids tiraljörer. De förekommo mycket allmänt ännu under 16:e årh:s krig, i synnerhet i Frankrike, men uppgingo efter denna tid småningom i de nybildade grenadjärafdelningarna. Jfr Enfant. C. O. N.
Enfants sans souci [äfä' sä sosl], Les, fr., eg. "de sorglösa barnen", ett sällskap af unga klerker vid justitiepalatset i Paris, hvilka sammanslutit sig för att vissa tider hvarje år uppföra komedier, s. k. moraliteter och sottier. Sällskapet blomstrade under 1400- och 1500-talen. Den vanliga traditionen berättar, att det bildats under de första åren af Karl VI:s regering (således i slutet af 1300-talet; ungefär samtidigt med Confrérie de la passion; se d. o.) och att det bestått af unga och glada gossar, till större delen förmögna och af god familj. Troligare är, att de "sorglösa barnen" utgjorde tidens litterära bohem. Sällskapet egde emellertid ett hus i rue Darnetal, hvilket gick under namnet Maison des sotz attendans. Det stod i nära förbindelse med Basochen (se d. o.), ett liknande sällskap, och brukade redan under 1400-talet tillsammans med dess medlemmar uppföra komiska dramer på "Confrérie
Källa: Project Runeberg ·
