Sida 484
Estaing, Jean Baptiste Charles Henri Hector d´
upptager Chelmer, och Crouch, hvilka falla ut i Nordsjön, samt Lea, Koding, Bourne och Ingreburn, hvilka flyta till Thames. Omkr. 57 proc. äro åker, 23 proc. gräsbärande mark, 3 proc. skog (Epping forest). Hufvudstad: Chelmsford. - E. (Eastsex, Estrasaxonia} var fordom ett angelsaxiskt konungarike, som jämte det nuv. grefskapet omfattade Hertford och Middlesex samt hade London till hufvudort. Det grundlades i början af 500-talet, stod tidtals under först Kents, sedan Mercias öfverhöghet och förenades på 820-talet af konung Egbert med Wessex.
Essex [e'siks], earl af, titel, buren af 7 i Englands historia bekanta ätter. Den gafs 1139 åt en medlem af släkten Mandeville, öfverflyttades 1228 på släkten Bohun och var 1461-1540 ärftlig inom släkten Bourchier. Sedan denna ätt utdött, gafs titeln 1540 af Henrik VIII åt hans gunstling Thomas Cromwell (se d. o.), hvilken emellertid råkade i onåd och afrättades s. å., hvarefter titeln 1543 gafs åt konungens svåger William Parr, som dock förlorade den 1553 genom sitt deltagande i resningen för Jane Grey. 1572 förlänades titeln till släkten Devereux (se d. o.), inom hvilken dess ryktbaraste bärare var drottning Elisabets bekante gunstling, Robert Devereux. Med hans sons död 1646 utslocknade titeln ånyo, men återupplifvades 1661, då den gafs till släkten Capel (se d. o.), inom hvilken den fortfarande är ärftlig. V.S-g.
Esse å. Se Esse, socken.
Essim. Se Axini.
Essingen, Stora och Lilla, tvenne till Bromma socken, Stockholms län, hörande små skogklädda öar i Mälaren, genom smala sund skilda från hvarandra och från Stockholm. Stora E:s (69 har) stränder äro tätt bebyggda med enklare villor, som tjäna ett betydligt antal stockholmsbor till sommarbostäder. Det 1907 stiftade aktiebolaget Stora E. har genom köp förvärfvat en betydande del af ön, som kommer att styckas till tomter, å hvilka ett stort antal byggnader med landtlig prägel skall uppföras, hufvudsakligen för den vid Lilla E:s fabriker arbetande personalen. Å Lilla E. (14,6 har) äro två större fabrikskomplex (för aktiebolagen Primus och Lux) f. n. (1907) under anläggning, och flera industriella etablissemang skola förläggas dit. Ön skall inom den närmaste framtiden medelst en bro till Kungsholmen förenas med hufvudstaden. 1906 utgjorde den bofasta befolkningen på den större ön endast 72 pers. och på den mindre 55 pers.; bevillningstaxeringsvärdena voro resp. 350,800 kr. och 141,000 kr. R. v.
Essipov [-påff], A. Se Esipov.
Essivus (af lat. esse, vara), kasus i finska nominas böjning. Jfr Kasus.
Esslair [eslår], Ferdinand, österrikisk skådespelare, f. 1772 i Esseg (Slavonien), d. 1840 nära Innsbruck, uppträdde på scenen från 1795 i en mängd österrikiska och sydtyska städer samt hade från 1820 lifstidsengagemang vid Münchens hofteater, äfven såsom regissör. Han var en genom yttre företräden och varm fantasi utmärkt framställare af hjälteroller, bl. a. Theseus, Karl Moor, Tell, Wallenstein och Macbeth.
Esslingen. 1. (Essling) By i Nedre Österrike, på vänstra Donaustranden, ö. om Aspern. 623 inv. .(1900). Bekant genom slaget vid Asparn (se d. o.) 21 och 22 maj 1809, hvilket slag stundom benämnes efter E. Marskalk Masséna erhöll för den tapperhet han ådagalade i denna strid titeln "furste af E". - 2. Stad i Wurttemberg, Neckarkretsen, vid Neckar. 29,045 inv. (1905), 10 proc. katoliker. E. omgifves delvis ännu af gamla, starka murar med torn och har en gammal borg. E. har två rådhus,, en vacker gotisk kyrka (1350-1516) och en romansk kyrka (11 :e årh.), gymnasium, realskola, protestantiskt lärarseminarium m. fl. läroanstalter. I E. ligger landets största maskinfabrik (2,200 arbetare), andra järn- och textilfabriker, en stor litografisk anstalt, fabriker för handskar, guld- och silfverarbeten m. m. Blomstrande frukt- och vinodling (musserande Neckarviner). - E. fick stadsrättigheter redan 886 och blef 1209 fri riksstad. 1331 bildade det jämte andra städer det Schwabiska stadsförbundet. 1473 ställde det sig under Württembergs skydd och tillföll detta land fullständigt 1802. Reformationen infördes i E. 1531. (J. F. N.)
Ess moll (fr. mi bémol mineur, eng. e flat minor], mus., den molltonart, som har ess till grundton och, i likhet med sin parallelltonart gess dur, företecknas med sex (b), näml. för h, e, a, d, g, och c; förväxlas enharmoniskt med diss moll. A. L.*
Essonne [eså'n], biflod till Seine (fr. v.), uppkommer på Orléans-platån samt faller ut i Seine vid Corbeil. Längd 90 km. Vid floden ligger, nära Corbeil, i dep. Seine-et-Oise, kommunen Essonnes, 7,097 inv. (1901) med stort pappersbruk (2,000 arbetare) och andra fabriker. - 4 april 1814 kapitulerade här Marmont för de allierade.
Essonnes [eså'n]. Se Essone.
Essunge, socken i Skaraborgs län, Barne härad. 5,018 har. 1,962 inv. (1906). Annex till Lekåsa, Skara stift, Vånga kontrakt.
Essvik, en Sundsvalls cellulosaaktiebolag tillhörig trämassefabrik i Njurunda socken, Västernorrlands län, med 6 sulfitkokare. Produktionen uppgick 1905 till 12,879,816 kg. trämassa med ett värde af 1,610,000 kr. Arbetsstyrkan var s. å. 202 man.
Essä, Essäist. Se Essay.
Estadal, föråldradt spanskt längdmått, = 4 varas =3,34 m.
Estadio, gammalt spanskt längdmått, = 125 pasos = 174,15 m.
Estado, gammalt spanskt längdmått, famn, = 2 varas = 1,67 m.
Estafette [-fä'tt], fr. (af it. staffa, stigbygel), ilbud, kurir. Se Stafett.
Amiral d'Estaing
Estaing [estä'], Jean Baptiste Charles Henri Hector d', grefve, fransk amiral och general, f. 1729, hade avancerat till brigadgeneral, då han 1757 medföljde en expedition till Indien, där han utmärkte sig i strider mot engelsmännen, hvilkas sjöfart han tillfogade betydliga förluster. Efter fredsslutet (1763) blef han generallöjtnant och 1777 viceamiral (hvilken titel han dock frånsade sig)
Källa: Project Runeberg ·
