Sida 544
Euklides från Megara
anseende, särskildt sedan E. på Ferrara-Florenskonsiliet lyckats — visserligen blott på papperet — genomföra en union med den grekiska kyrkan. Äfven i själfva staden Rom hade E. att kämpa med ett oppositionsparti, som tvang honom till en 10-årig landsflykt (1433—43). Men äfven här segrade hans uthållighet. Under sina sista år lyckades E. under sin lydnad kvarhålla eller dit återföra de reformvänliga länderna (Frankrike, Tyskland). Hans sista viktiga regeringshandling är förlikningen med Tyskland, som han undertecknade på dödsbädden.
Litt.: Langen, "Geschichte der römischen kirche von Leo I. bis Nikolaus I." (1880) och "Gesch. der röm. kirche von Gregor VII. bis Innocenz III." (1893), Pastor, "Gesch. der päpste" I (4:e uppl. 1901), samt Creighton, "A history of the papacy from the great schism to the sack of Rome" II (2:a.uppl. 1897). T. H—r.
Eugenol, kem., en i kryddnejlikolja (af Caryophyllus aromaticus; jfr Jambosa) såsom hufvudbeståndsdel förekommande, omättad fenol (OH) C6 H3 . (OCH3) (C3 H5), som bildar en af nejlika luktande olja. Eugenol omvandlas genom inverkan af kali till den isomera föreningen isoeugenol, hvilken vid oxidation ger vanillin och användes för teknisk framställning af detta ämne. Eugenol hindrar mögelbildning och finner äfven praktisk användning på grund af sina antiseptiska egenskaper. H. E.
Eugleichenia, bot. Se Gleichenia.
Euglena, bot. Se Flagellata.
Euglypha, zool, ett urdjurssläkte hörande till rotfotingarnas (Rhizopoda) klass, som utmärkes genom ett enkamrigt skal, kitinartadt eller kiselskal, uppbyggdt af sexkantiga eller rundade småstycken; pseudopodier trådlika. Arterna lefva i sött vatten. L—e.
Euglypha. (Många gångers förstor.)
Eugubinska taflorna. Se Italiens fornspråk.
Euhemerism. Se Euhemeros.
Euhemeros (Euemeros), grekisk filosof, som lefde i slutet af 300-talet f. Kr., var en lärjunge till den cyrenaiske filosofen Theodoros Atheos. Han vann sin ryktbarhet genom en kritik af den grekiska gudaläran, i hvilken kritik han sökte visa, att de mäktiga och eviga naturkrafterna (solen, stjärnorna, vinden) förtjäna människors dyrkan, hvaremot de mytologiska föreställningarna uppkommit därigenom, att man åt aflidna berömda personligheter slutligen egnat gudomlig dyrkan. — Denna senare åsikt, som efter honom benämnes euhemerism, har tillämpats på grekisk, nordisk och annan mytologi. Euhemerismen har i nyare tid återupplifvats genom Spencers, Lipperts m. fl:s teori om att religionens ursprung är dyrkan af de dödas själar. L. H. Å. (N. S.)
Euhyrax, zool. Se Hyracoidea.
Euios (grek., "som ropar euoe"), binamn för Dionysos (se d. o.).
Eukain (Eucain), äfven kalladt Eukain-B, ? Éukain (beta-eukain), med. farm., ett af de bättre moderna ersättningsmedlen för kokain, är det saltsyrade saltet af bensoyl-vinyl-diacetonalkamin (C15 H23 N02 HCl) , ett färglöst, kristalliniskt pulver, som smälter vid 75° C. och löses i 3,5 delar vatten. Eukain är mindre giftigt än kokain, men äfven något svagare verksamt såsom medel att framkalla lokal känsellöshet. Vid indrypning i ögat verkar eukainet icke vidgande på pupillen, såsom kokainet gör; ej heller framkallar det sammandragning af blodkärlen. Stora doser göra pulsen trögare och sänka blodtrycket, hvarjämte de först reta och därefter förlama centrala nervsystemet. Man använder medlet till indrypning i ögat, i afsikt att göra dettas främre delar känsellösa för operationer, i en styrka af 1—2 proc. ; på andra slemhinnor eller till insprutning under huden i samma syfte nyttjas 2—5 proc. lösningar. — S. k. Eukain-A l. ?-Eukain (alfa-eukain) har en väsentligt afvikande verkan; det har vid pröfning visat sig retande och olämpligt som läkemedel. C. G. S.
Eukairit Berzelius (af grek. éukairos, som kommer i rattan tid), miner., ett vid Skrikerum i Småland 1817 anträffadt, mycket sällsynt mineral, som består af selenkoppar och selensilfver (Cu. Ag)2 Se. P. T. C.*
Eukalyptol. Se Eucalyptus.
Eukaristi. Se Eucharisti.
Eukasin (af grek. eu, väl, och lat. caseus, ost), ett näringsmedel, som man framställer genom att leda ammoniakgas öfver finpulvriseradt kasein. Eukasin är ett hvitt, luktlöst pulver af något fadd smak och löses i vatten. G. L—m.
Eukinin, farm. kem., kolsyreetylester af kinin, utmärkes till skillnad från vanliga kininsalter genom att smaka blott obetydligt bittert; utgöres af lätta, hvita, svårlösliga kristallnålar. Eukinin ges i samma syfte som kininsalter och i samma doser som dessa, bl. a. särskildt som medel mot kikhosta åt barn. C. G. S.
Euklas (af grek. eu, lätt, och klan, bryta), miner., ett mycket sällsynt, blekgrönt, monoklint kristalliseradt beryllium- och aluminiumsilikat (H Be Al Si O5), som anträffats i Brasilien, Peru och vid de uralska guldvaskerierna. Det har fått sitt namn af den lätthet, med hvilken det låter klyfva sig efter genomgångsytorna. P. T. C.*
Eukleia (grek. Evxfaia, godt rykte), grek. myt., ett binamn för Artemis och benämning på en till hennes ära firad fest. A. M. A.
Eukleides. Se Euklides.
Euklides (grek. Evxfaidqg, lat. Euclldes). 1. E. från Megara, grekisk filosof, stiftare af den megariska skolan, lefde under peloponnesiska krigets tid (431—404 f. Kr.). Det berättas, att han under de stridigheter, som uppkommit mellan Aten och Megara, och då det vid lifsstraff var den senare stadens medborgare förbjudet att visa sig i Aten, dock hvarje natt därstädes besökte Sokrates. Efter dennes död församlade E. hans lärjungar hos sig. — Antagligen redan före sin bekantskap med
Källa: Project Runeberg ·
