Sida 761
Fattigvårdskongresser
hvars ledamöter kunna vara såväl män som kvinnor. För hvarje fattigvårdssamhälle skall finnas af vederbörande departement stadfäst reglemente.
Antalet fattigvårdssamhällen i Norge utgjorde 1904 739. Antalet understödstagare utgjorde:
I städerna ............................ 37,740 På landet.............................. 50,442 Summa 88,182
Antalet understödstagare i förhållande till folkmängden ses af följande beräkning, i hvilken emellertid endast direkt understödda upptagits.
På 1,000 invånare var antalet understödstagare
i städerna................................ 57,09 på landet................................. 30,89 i hela riket.............................. 38,43
Fattigvårdsomkostnaderna uppgingo under år 1904 till 11,569,599 kr.
I Danmark är rätten till fattigvård vidsträcktare än i de båda andra skandinaviska rikena, ity att grundloven af 28 juli 1866 ("Danmarks riges gjennemsete grundlov af 5 juni 1849") § 84 uttalar såsom allmän regel, att den, som icke själf kan lifnära sig och de sina och hvars försörjning icke åligger någon annan, är berättigad att erhålla hjälp af det allmänna, dock mot skyldighet att underkasta sig de förpliktelser, som lagarna påbjuda. Nu gällande fattigvårdslag är af 9 april 1891 och bär titeln "Lov om det offentlige fattigvæsen". Fattigvården åligger kommunen. Fattigvården skall lämnas af den kommun, som är den fattiges forsörgelsested (försörjningsort, hemort). Om rätt försörjningsort se Hemortsrätt. Kan ingen kommun utletas, hvarest den fattige genom födsel eller fem års uppehåll eger försörjningsort, skall han försörjas af vistelsekommunen. I detta fall fördelas kostnaderna för försörjning, sedan de af amtmannen godkänts, vid hvarje års slut på amtets (länets) olika kommuner efter folkmängd. -- Om tiggeri och lösdrifveri o. s. v. gälla i hufvudsak stadganden, som äro likartade med den svenska lagstiftningens. -- Fattigvårdens angelägenheter besörjas likasom i Sverige af fattigvårdsstyrelser, hvilkas alla beslut kunna hos amtmannen och därifrån hos indenrigsministeriet öfverklagas. För Köpenhamn finnas särskilda bestämmelser.
För den danska fattigvårdslagstiftningen utmärkande drag äro: 1) Detaljerade och humana bestämmelser rörande sättet för fattigvårds tilldelande och de fattiges behandling. Såsom exempel må nämnas förbud mot barns intagande å försörjningsanstalt, stadganden om att ärbara fattiga och sådana, som äro till dryckenskap eller annan last förfallna, skola hållas åtskilda, samt inskränkningar i rätten att hemsända i annan kommun hemortsberättigade personer. 2) Stränga straffpåföljder för underlåtenhet att uppfylla försörjningsplikt gentemot hustru eller barn. Såsom exempel härpå må nämnas, att förfallet uppfostringsbidrag till barn, födt utom äktenskap, aftjänas med fängelse vid vatten och bröd. 3) Bestämmelser rörande fattigvårdsunderstödets inverkan på den understöddes rättsliga ställning; på grund af dessa förlorar denne kommunal och politisk rösträtt, står "under fattigstyrets tilsyn", kan icke under fem år efter understödets mottagande ingå äktenskap utan fattigvårdsstyrelses samtycke samt är i vissa fall utsatt för möjligheten att få sitt bohag inregistreradt såsom fattigvårdens egendom. Vissa arter af fattigunderstöd, såsom vård af läkare och barnmorska, understöd under sjukdom för medlem af sjukkassa samt extraordinär hjälp under arbetslöshet betraktas emellertid såsom oegentlig fattigvård och medför icke den egentliga fattigvårdens rättsliga följder.
Antalet understödstagare i Danmark utgjorde 1901 101,915, i hvilken beräkning ej medtagits indirekt understödda, ej heller mottagare af oegentlig fattigvård, hvilkas antal utgjorde 6,596. Efter samma beräkning utgjorde understödstagarna 4,16 proc. af befolkningen.
Utgifterna belöpte sig till 10,740,078 kr. Fördelas det utbetalade understödet på samtliga (äfven tillfälligt) understödda, uppstår ett genomsnittsbelopp af 93,96 kr. Medräknas endast de direkt understödda, blir detta belopp 192,36.
Den danska fattigvårdslagen kompletteras af 1891 års "Lov om alderdomsunderstöttelse til værdige trængende udenfor fattigvæsenet" (se Ålderdomspensionering). A. Th. S. (E. P-i.)
Fattigvårdsafgift. Se Personlig fattigvårdsafgift.
Fattigvårdsföreståndare, föreståndare för fattigvårdsinrättning.
Fattigvårdsinrättning. Se Fattigvård.
Fattigvårdsinspektör. 1. En i Stockholm 1899 i sammanhang med 1898 beslutad förändring af stadens fattigvård antagen tjänsteman, hvilken det åligger att befrämja den allmänna fattigvården och1 verka för dess utveckling samt att i allmänhet verkställa fattigvårdsnämndens (d. v. s. Stockholms fattigvårdsstyrelses) beslut. Därjämte skall han biträda hufvudstadens enskilda barmhärtighetsinrättningar med upplysningar och råd. Han antages af fattigvårdsnämnden på viss ömsesidig uppsägningstid och är således egentligen fattigvårdens verkställande direktör. Fattigvårdsinspektör finnes i Sverige endast i Stockholm. I de reformlinjer, som utgifvits af den privata fattigvårdskommitté, som 1905 tillsattes af Centralförbundet för socialt arbete, framhålles nödvändigheten af en fattigvårdsinspektion för hela landet i ungefärlig öfverenskommelse med hvad som i Finland är stadgadt (se nedan). Äfven fattigvårdskongressen i Stockholm 1906 uttalade sig i samma riktning. -- 2. I Finland anställdes 1888 på fem år en fattigvårdsinspektör, som står i spetsen för hela landets fattigvård, med uppgift att vaka öfver, att kommunerna lagenligt anordna fattigvård, meddela dem enskilda råd och anvisningar afseende fattigvårdens ordnande och förbättrande m. m. Ämbetet blef ordinarie 1893; fattigvårdsinspektörens instruktion är af 16 aug. s. å. Under honom lyda tre fattigvårdsinstruktörer med hvar sitt distrikt, hvilka på rekvisition tillhandagå kommuner och välgörenhetsföreningar med råd. Fattigvårdsinspektörens årsberättelser ingå i den officiella statistiken. 1. A. L. 2. T. C.
Fattigvårdsinstruktör. Se Fattigvårdsinspektör 2.
Fattigvårdskongresser, möten för främjande af fattigvårdens och välgörenhetens utveckling, afse dels den internationella fattigvården, dels ett enskildt lands. Internationella fattigvårdskongresser ha hittills hållits till ett antal af fyra, den senaste i Milano 1906; den femte skall sammanträda i Kö-
Källa: Project Runeberg ·
