Sida 362
Epidemisjukhuset i Stockholm
kapplöpningsbana (se planen, 7) och ett godt stycke åt s. ö. en teater, en af de vackraste och bäst bibehållna i Grekland samt liksom tholos ett verk af Polykleitos d. y. Äfven påträffades ett stort antal statyer och inskrifter, som bl. a. innehålla berättelser om underkurer, som egt rum i Asklepioshelgedomen. Jfr Kavvadias, "Les fouilles d'Épidaure" (1893), samt Defrasse och Lechat, "Épidaure. Restauration et description des principaux monuments" etc. (1895). Ett annat E., med tillnamnet Limera, låg längre mot s. på Lakoniens östra kust. (A. M. A.)
Epidemi, epidemisk sjukdom (om ordets härkomst se Endemi), farsot. - Epidemiernas storlek kan vara ytterst olika. Stundom uppträder den epidemiska sjukdomen blott inom ett enda hus, och man talar då om en husepidemi. Andra gånger uppträder den inom en viss stadsdel eller inom ett visst län. Är farsoten utbredd öfver stora landsträckor eller småningom utbreder sig öfver desamma, talar man om en pandemi (af grek. pas, all, hel, och demos, folk). De sjukdomar, som uppträda epidemiskt, äro i synnerhet de smittsamma sjukdomarna (infektionssjukdomarna), t. ex. kolera, pest, tyfus, koppor, scharlakansfeber, mässling. Dock kunna äfven icke smittsamma sjukdomar, t. ex. lunginflammation, stundom uppträda epidemiskt. - Epidemiernas utbredning sker på olika sätt, allteftersom sjukdomen är smittsam eller icke. Vid de smittsamma sjukdomarna bildar hvarje person en ny sjukdomshärd, från hvilken vidare spridning kan ega rum. Vid bekämpandet af en epidemi har man därför vid dess utbrott att söka inskränka densamma till den eller de första sjukdomshärdarna. Orsaken till epidemiernas spridande är i allmänhet att hänföra till utbredandet af ett organiskt lefvande smittämne, contagium vivum, som under gynnsamma yttre betingelser förökar sig och utbreder sig vidare. Detta contagium vivum utgöres i första hand af de lägsta växtorganismerna, bakterierna, i mindre grad också af de lägsta djurorganismerna. Många epidemier orsaka stor dödlighet, andra af samma art ringare dödlighet, d. v. s. samma sjukdom uppträder än elakartadt, än godartadt. Stundom orsakar epidemien större dödlighet under den första tiden efter sitt utbrott än under den senare delen af sin fortvaro. Om orsakerna därtill känna vi intet säkert. Stundom uppträda tvenne epidemier samtidigt, t. ex. scharlakansfeber och mässling. Ibland finner man efter upphörandet af en häftigare epidemi ett skenbart bättre hälsotillstånd på de orter, där den gått fram, detta väl beroende på, att genom epidemien sjukliga och svaga personer ryckts undan, under det att de lifskraftigare och motståndskraftigare individerna lefvat öfver. - Behandlingen af alla epidemier har sin tyngdpunkt i profylaxen, d. v. s. förekommandet af epidemiens vidare spridning. Målet för de försiktighetsmått vi i detta afseende tillgripa består framför allt i att tillintetgöra eller oskadliggöra sjukdomsorsaken. Då, såsom förut nämnts, hvarje insjuknad individ bildar en ny sjukdomshärd, hvarifrån smittämnet kan sprida sig vidare, är det i främsta rummet gentemot den sjuke och allt hvad som kommit i beröring med honom vi rikta våra försiktighetsmått. Den sjuke isoleras på det strängaste, alla föremål, som varit i beröring med honom, äfvenså hans uttömningar m. m. alltefter sjukdomens art, underkastas en noggrann sakkunnig desinfektion (se d. o.); rummet, hvari den sjuke legat, desinfekteras och rengöres, innan det åter tages i bruk; de sjuke flyttas från ogynnsamma boningar till ändamålsenligt inrättade offentliga sjukhus (epidemisjukhus), under vissa omständigheter vidtagas karantänsåtgärder. K-r-n.
Enligt i Sverige gällande författningar (hälsovårdsstadgan för riket 25 sept. 1874 och "epidemistadgan" l. k. förordningen 19 mars 1875 ang. åtgärder mot införande och utbredning af smittsamma sjukdomar bland rikets invånare, med tillhörande "råd och anvisningar" meddelade af K. Sundhetskollegium 10 nov. s. å.) skola sjukhus för isolering af smittsjuka vara anordnade i alla städer och under vissa omständigheter äfven i landskommunerna. Nästan alla af landets städer äro numera (1907) försedda med permanenta epidemisjukhus, och ett betydligt antal sådana finnes äfven på landsbygden, bekostade af kommuner eller af fabriker, bruk och andra industriella inrättningar, oberäknadt flera hundra mindre epidemilokaler ("epidemisjukstugor"). Jfr E. Wawrinsky, "Om förebyggandet af epidemier genom anordning af isoleringslokaler" (1901). Till belysande af epidemisjukvården i riket införes här nedan en art. om Epidemisjukhuset i Stockholm.
Epidemiologi (af grek. epidemia, farsot, och logos, lära), läran om farsoterna.
Epidemisjukhuset i Stockholm är närmast afsedt att mottaga personer, som angripits af difteri, scharlakansfeber, smittkoppor, tyfus eller kolera, men mottager äfven fall af mässling och epidemisk hjärnfeber. Det kan mottaga ung. 500 patienter. Redan tidigt upprättades i Stockholm anstalter för att mottaga till vård och isolering personer, som angripits af smittsamma sjukdomar, framför allt smittkoppor och tyfus. Ett vid Sandbergsgatan på Söder i närheten af Hammarbysjö beläget kronobränneri omändrades i slutet af 1820-talet till sjukhus, det s. k. Kopphuset, sedermera officiellt kalladt Katarina sjukhus, och gamla bysättningshäktet, Hornsgatan 82, blef på 1860-talet anordnadt för samma ändamål. Bristerna i dessa byggnader likasom i öfriga vid trängande behof upprättade anstalter af mera tillfällig art voro dock större än att äfven mycket måttliga anspråk på sjukhus kunde tillfredsställas. Flera förslag till ordnande af stadens epidemisjukvård förkastades emellertid, tills stadsfullmäktige 28 mars 1890 beslöto byggandet af ett epidemisjukhus efter ett af dåv. förste stadsläkaren K. Linroth Utarbetadt program. 18 sept. 1893 öppnades detta epidemisjukhus, som är beläget i stadens norra del, i närheten af Roslagstull inom Engelbrekts församling, 2,7 km. från Gustaf Adolfs torg, på en genom stora sprängnings- och fyllningsarbeten jämnad bergsplatå, 30 m. ö. h., genom branta bergssluttningar på nästan alla sidor skild från omgifningen. Det var vid öppnandet beräknadt för 175 patienter, men har flera gånger blifvit utvidgadt, hvarjämte sjukhusområdet genom inkorporerande af närgränsande mark betydligt förstorats, så att detsamma numera utgör 94,600 kvm. Anläggningskostnaderna ha uppgått till 1,524,000 kr., hvartill komma 120,000 kr. för tre 1905-06 uppförda träbaracker.
När de nu (maj 1907) under byggnad varande
Källa: Project Runeberg ·
