Sida 89
Elba
sig för sin tänjbarhet; gummiväfnader, som användas till resårer (kilar) i stöfletter o. d. G. A. W.
Elastin, kem., ett ägghviteämne, hörande till albuminoidernas (se d. o.) klass, hvaraf den elastiska väfnaden i djurkroppen består (se Elastisk väfnad). Det utmärker sig för hög kol- och relativt låg svafvelhalt. Bland spjälkningsprodukterna har man funnit mycket leucin, däremot mindre tyrosin och arginin (guanidinamino-valeriansyra) än i andra ägghviteämnen. Elastin motstår jämförelsevis väl inverkan af syror och alkalier, men digereras af pepsinsaltsyra och trypsin. H. E.
Elastisk (af grek. elastes, som drifver fram), spänstig, tänjbar.
Elastiska brosk. Se Elastisk väfnad.
Elastiska hinnor. Se Elastisk väfnad.
Elastiska putan, veter. Se Hof.
Elastiska trådar. Se Elastisk väfnad.
Elastisk efterverkan, fys. Se Elasticitet 1.
Elastisk väfnad, histol., är en till bindesubstanserna hörande väfnad, som ganska rikligt förekommer hos människan och djuren. Den finnes spridd bland bindväfven, dels i form af mer eller mindre greniga, grofva eller fina trådar ("elastiska trådar"), dels såsom mer eller mindre genombrutna, tunna hinnor ("elastiska hinnor"), t. ex. i huden, i slemhinnorna, i blodkärlens väggar o. s. v. Äfven i vissa brosk (elastiska brosk") finnes sådan väfnad. Den utmärker sig genom sin styfhet och spänstighet och sin skarpa glans. Se vidare Bindesubstansväfnad. G. R. (E. Hgn.)
Elat, stad i Edom (se d. o. och Akaba).
Elateas. Se Kithairon.
Elateia (grek. Elateia, lat. Elatea), stad i forngrekiska landskapet Fokis, vid foten af berget Knemis och vid utgången ur ett viktigt pass (nyckeln till Grekland) vid gränsen mot Lokris. I E. funnos ett berömdt Asklepiostempel och en gammal bildstod af Athena. Ruiner af staden finnas vid Lefta. Omkr. 3 km. n. ö. om E. upptäcktes 1883 på en höjd ett tempel åt Athena Kranaia, ett doriskt hexastylon, som af den franska arkeologiska skolan i Aten närmare undersöktes och utgräfdes. Litt.: P. Paris, "Élatée" (1892). (A. M. A.)
Elater, Knäppare, Hoppbaggar l. Knäppbaggar, zool. Se Knäpparfamiljen.
Elaterer, bot. Se Lefvermossor.
Elaterin, med. farm. Se Elaterium.
Elaterit, miner., ett klibbigt, elastiskt bergbeck, som förekommer på kvarts- och kalkspatsgångar i England, Frankrike och Nord-Amerika. I Sverige är det funnet uti Risängsgrufvan i Sundborns socken, Dalarna. E. E.
Elaterium, med. farm. E. album, förr upptaget i svenska farmakopén (7:e uppl.), är den intorkade fruktsaften af den s. k. springgurkan, Ecballium Elaterium Rich. (Momordica Elaterium L.), som tillhör fam. Cucurbitaceæ. Denna ettåriga, nedliggande, greniga, grågröna, kort styfhåriga växt tillhör egentligen Medelhafsområdet, men odlas i mellersta Europa och England samt kan trifvas äfven i södra och mellersta Sveriges trädgårdar. Saften i fruktköttet är starkt vattenhaltig och tunnare än den grönaktiga, slemmiga saft, som finnes i fruktrummen och omgifver de platta, omvändt äggrunda fröna. Vid fruktmognaden blir saftspänningen i fruktrummen så stark, att frukten lösspränges från fruktskaftet. Genom det därvid uppkomna runda hålet efter skaftet utsprutas det slemmiga innehållet jämte fröna, som därigenom kringspridas. - Numera beredes drogen elaterium i England, där man genomskär de nästan mogna frukterna, lindrigt pressar dem och silar den utflutna saften. Ur denna afsätter sig en grönaktig massa, som utbredes och långsamt intorkas vid svag värme. Så beredd drog bildar torra, platta, tunna, glanslösa, gråaktiga eller något gröngråa bitar. Dessa bitar sakna lukt, men hafva en skarp, bitter, brännande smak. - Den verksamma beståndsdelen är det kemiskt indifferenta elaterinet (C20 H28 O5), som är ett ytterst häftigt afföringsmedel redan i dos af ett par milligram. Elaterium användes i dos af 1-5 mg. (under vattusot, vissa sinnessjukdomar o. s. v.), men är ett ojämnt verkande medel, emedan elaterinhalten är mycket växlande. Numera har det hos oss alldeles kommit ur bruk. O. T. S. (G. L-m. C. G. S.) Springgurka, med affallande frukt.
Elaterometer (af grek. elater, pådrifvare, och metron, mått), fys. Se Manometer.
Elatinaceæ, bot., växtfamilj af serien Parietales bland dikotyledonerna, omfattande omkr. 30 halfbuskar l. örter, ofta växande i vatten. I Sverige förekomma 3 arter af släktet Elatine, små vattenväxter med motsatta, hela blad och ensamma rödlätta blommor i bladvecken. G. L-m.
Elatine, bot. Se Elatinaceæ.
Elativus, språkv., kasus i finska nominas deklination. Se Kasus.
Elaver, romarnas namn på floden Allier.
Elayl (af grek. elaion, olja, och hyle, materia), kem., Berzelius' benämning på etylengas. Se Etylen. P. T. C.*
El-Azarije. Se Betanien 1.
Elba, ö i Medelhafvet, mellan Corsica och fastlandet, från hvilket den skiljes genom den 10-12 km. breda Piombinokanalen. 223,52 kvkm. 25,556 inv. (1901). E., som jämte några småöar utgör ett särskildt distrikt i italienska prov. Livorno, är mycket bergigt och når sin största höjd i det om
Källa: Project Runeberg ·
