Sida 307
Engelskt horn
torde i våra dagar antalet af personer, som ha engelska som sitt modersmål, inom Storbritannien och dess utomeuropeiska besittningar (Australien, Syd-Afrika, Ostindien, Canada, m. fl.) kunna beräknas till omkr. 60 mill. Om därtill läggas de 80 mill. i Nord-Amerikas förenta stater, hvilkas modersmål (i vissa fall ännu "andra modersmål") engelskan är, blir slutsumman omkr. 140 mill. Hvarken tyskan, med omkr. 65 mill., eller franskan, med omkr. 40 mill., kan längre jämföras därmed. I betraktande af denna stora numeriska öfvervikt hos de engelsktalande folken, deras expansions- och attraktionskraft, deras kolonisationstalang, deras utbredning till gynnsamma områden på jordklotet, där utrymme finnes till utvidgning, samt icke minst engelska språkets enkla grammatiska byggnad synes det vara antagligt att, om framtiden skall få ett världsspråk, d. v. s. ett språk, som, utan att uttränga de nationella språken, blir det allmänna meddelelsemedlet mellan folk och individer med olika tungomål, så kommer engelskan att bli detta världsspråk.
Litt.: E. Sievers, "Angelsächsische grammatik" (3:e uppl. 1898), K. Bülbring, " Altenglisches elementarbuch" (I, 1902), Bosworth och Toller, "Anglosaxon dictionary" (1882-98), Grein, "Sprachschatz der anglos. dichter" (1861-62), L. Morsbach, "Mittelenglische grammatik" (ofullbordad, 1896), B. ten Brink, "Chaucers sprache und verskunst" (2:a uppl. 1899), Stratmann, "Middleenglish dictionary" (ny uppl., af H. Bradley, 1891), E. Mätzner, "Altenglisches wörterbuch. A-M." (1878-1900) och "Englische grammatik" (2:a uppl., 1873-75), C. F. Kock, "Historische grammatik der englischen sprache" (2:a uppl., 1878), H. Sweet, "New english grammar" (1892 -98), F. Kluge, "Geschichte der englischen sprache" (i Pauls "Grundriss der germanischen philolo-gie", 2:a uppl., I, 1901), J. Storm, "Englische philologie. I. Die lebende sprache" (1892), A. Ellis, "Early english pronunciation" (1869-89, hela 5:e delen egnad åt de lefvande folkdialekterna), J. Murray, "The Oxford english dictionary: a new english dictionary on historical principles. A-M. O-R." (under utgifning sedan 1884), "The century dictionary" (1889-92), Funks "Standard dictionary" (1904), J. Wright, "English dialect dictionary" (1898-1905; med bibliografi och grammatik), Jamieson, "Dictionary of the scottish language", E. Morris, "Austral english dictionary" (1898), de i art. Amerikanism uppräknade arbetena, Wenström och Lindgren, "Engelsk-svensk ordbok" (1889), Wenström och Harlock, "Svensk-engelsk ordbok" (1904). A. E.
Engelska svetten, med., var medeltidens sista stora epidemi. Den uppträdde fem särskilda gånger: 1486, 1507, 1518, 1529 och 1551, hvarefter den icke vidare försports. De förnämsta symtomen voro ymnig svett och oemotståndligt begär till sömn. Det var i synnerhet kraftfulla och unga personer, som angrepos, och inom dygnet, ofta efter blott 2-3 timmar, följde döden. De, som tillfrisknade, voro icke säkra för recidiv flera gånger. Under de tre första åren farsoten uppträdde, liksom ock under det femte, höll den sig egentligen inom England. (Icke ens Skottland eller Irland blef hemsökt.) Till och med när den visade sig i Calais 1518, var det endast de där boende engelsmännen, som angrepos, ej fransmännen. Endast under sitt fjärde uppträdande, maj-dec. 1529, tyckes epidemien ej ha fäst sig vid nationaliteten. Den drog då såsom en svedjebrand genom England, Tyskland, Polen, de skandinaviska länderna och Schweiz, föregången och åtföljd af särdeles fuktig väderlek och svår hungersnöd. - Om dess härjning i Sverige 1529, där den "vankade" vid Mikelsmässetiden (29 sept.), skrifver Tegel i "Gustaf I:s historia" bl. a., att farsoten var "en slijk förfärligh och besmitteligh siuka, at ther en man eller qvinna bedst gick karsk och helbregdh, kom honom uppå en kall swett, såsom en wäderflaga, och hwar then samma icke strax togh sigh til wara, lade sigh nidh i sängen och swettedes under kläderne uthi fyre och tiugu tijmar, och höide sigh wäl til, så at platt intet wäder kunde komma til hans lekamen, tå bleff han strax dödh, innan twå eller tree tijmar, och mötte han slätt intet soffua uthi the fyre och tiugu tijmar, så frampt han wille bliffua widh lijffuet."
Äfven i Sverige gjorde sig alltså gällande den gamla tron på nödvändigheten af svettning vid alla feberaktiga sjukdomar, och ju starkare den var, dess bättre. I Tyskland gick man så långt, att man till och med fastsydde täcken och bolstrar kring de sjuka. Där insåg man dock snart nog skadligheten af denna behandling, i synnerhet sedan erfarenheten i England under de föregående epidemierna blifvit bekant, hvarför man redan i aug. 1529 började nöja sig med några timmars lindrig svettning. Man afstod till och med från de då så brukliga "hjärtstärkande" medlen, och allt allmännare blef talet, att "svettsjukan ej ville hafva några medikamenter". Bg.*
Engelska svinraser. Se Svinafve1.
Engelska systrar (eng. English institute of B. V. Mary), nunneorden, som stiftades af Mary Ward i York 1609 och efter åtskilligt motstånd erhöll påflig sanktion 1703. Orden eger kloster i Irland, Frankrike, Syd-Tyskland och Italien, och dess verksamhet består i sjukvård samt ungdomens undervisning icke minst i den katolska missionens tjänst. Medlemmarna utgöras af adliga "fröknar" och tjänande "systrar". Dräkten är för alla densamma: svart klänning och slöja samt hvit, bred krage och hvit mössa. (J. T. B.)
Engelsk dam. Se Damspel.
Engelske sygebehandling. Se Hemliga medel.
Engelsk fullblodshäst. Se Fullblod.
Engelsk jakthäst. Se Hunter.
Engelsk lakrits. Se Lakritsrot.
Engelsk senap. Se Senap.
Engelsk spenat, bot. Se Rumex.
Engelskt charpi. Se Charpi.
Engelskt fläckvatten. Se Fläckvatten.
Engelskt horn (it. corno inglese, fr. cor anglais), mus., förr äfven kalladt altoboe, ett träblåsinstrument, liknande oboen, men en kvint djupare stämdt och med böjdt munrör. Det är stämdt i F-dur, ljuder en kvint djupare än det skrifves och har ett omfång från e till a2; karaktären är hemlighetsfullt sorgmodig. Uppfinnaren är okänd. På Seb. Bachs tid var instrumentet, under Engelskt horn
Källa: Project Runeberg ·
