Sida 164
Elektriska mätningar
e och E och är dess motstånd R, beräknas det sökta isolationsmotståndet till x = R (E/e-1) ohm. Fig. 8. Galvanometer för isolationsmätning m. m. Fig. 8 visar en transportabel galvanometer af Siemens & Halskes tillverkning, afsedd för mätning af stora isolationsmotstånd. Instrumentet inbygges äfven i en apparat, inrymmande ett mätbatteri om 70- 100 volt motstånd och kopplingsanordningar, som äfven möjliggöra bryggmätningar samt kapacitetsmätning. - En enkel, praktisk metod att bestämma storleken af ett motstånd är att inkoppla detsamma i serie med en ampèremeter och anlägga en voltmeter till dess ändpunkter; motståndet erhålles då indirekt ur den ohmska lagen såsom R = E/I .
Rörande instrument för mätning af ström och spänning se Elektriska mätinstrument. För uppmätning resp. jämförelse af elektromotoriska krafter användes med fördel kompensering. Om t. ex. en metalltråd utspännes och genomgås af en elektrisk ström, uppstår längs densamma en spänning, som mellan ena ändpunkten och en rörlig kontakt är lika med strömstyrkan multiplicerad med det mellanliggande motståndet. Denna variabla spänning kan med fördel användas för jämförelse med andra, t. ex. ett elements elektromotoriska kraft. Om de båda spänningarna kopplas mot hvarandra och en galvanometer inskjutes i förbindningen, angifver denna genom nollutslag, när de båda spänningarna äro lika ("kompenserade"). Är elementet ett s. k. normalelement (Clarks eller Westons), erhålles "spänningsskalan" graderad eller normerad, och den kan sedan användas för noggrann uppmätning af andra spänningar. På denna princip är den Feussnerska kompensatorn byggd, ehuru kontakttråden blifvit ersatt af en serie omsorgsfullt justerade motstånd. Denna metod medger en synnerligen hög grad af noggrannhet, kan indirekt anpassas äfven för ström- och motståndsmätningar och utgör i förbindelse med ett normalelement i själfva verket alla elektrotekniska mätningars sistahandsnormal. Fig. 9 visar en kompensator af Wolffs utförande.
För uppmätning af själfinduktionskoefficienter och kapaciteter kan man använda en telefonbrygga af ungefär ofvan angifna anordning (Maxwells metod). För jämförelse användes då i förra fallet en själfinduktionsnormal, i senare fallet en känd kondensator.
Fig. 9. Kompensationsapparat.
En kapacitet (t. ex. hos ett kabelnät) uppmätes emellertid enklare genom jämförelse af de utslag, som erhållas å en galvanometer, då ena gången den obekanta kapaciteten, andra gången en känd kondensator får urladda sig genom densamma, sedan båda varit laddade med samma spänning. De båda kapaciteterna förhålla sig då direkt som utslagen. Själfinduktionskoefficienten kan i vissa fall
Källa: Project Runeberg ·
