Sida 468
Eskimåer
hette då Fors). På 1200-talet anlades vid E. ett johannitkloster, som 1527 indrogs till kronan. Gustaf Vasa lät nedbryta dess byggnader och uppföra ett präktigt slott, Eskilstuna hus (se fig.), som nedbrann på 1680-talet. (Lämningar däraf finnas ännu vid stadens gamla kyrkogård.) Gustaf I och hans söner vistades emellanåt på Eskilstuna hus. Där föddes Johan III:s dotter Anna, och där dog Karl IX:s första gemål, Maria af Pfalz. 1606 förordnade Karl IX, att en "handtverkstad" skulle byggas därstädes. E. lydde under Torshälla domvärjo till 1659, då det fick stadsprivilegier och egen jurisdiktion samt rätt att "föra och bruka eget signete". C. A. v. F. Eskilstuna fristad. Se Eskilstuna, sp. 893 -894.
Eskilstuna hus. Se Eskilstuna, sp. 898-899.
Eskilstuna järnmanufakturaktiebolag bildades i Eskilstuna 1868 med ett aktiekapital af 200,000 kr. (numera ökadt till 800,000 kr.), då det öfvertog den tillverkning af en mängd smidesartiklar, såsom byggnadssmiden, verktyg, lås, gälbgjuteriartiklar, kättingsmide samt huggare och sablar för armén, som Kr. Zetterberg och efter honom J. Svengren drifvit. För att kunna bekämpa den utländska konkurrensen öfvergick bolaget snart till maskinell bearbetning med därtill hörande arbetsfördelning, specialisering och massproduktion. För detta ändamål inköptes 1873 Tunafors med tillhörande vattenfall (eff. hkr omkr. 600) och anlades en ny fabrik, där hufvudsakligen skulle tillverkas bordsknifvar och gafflar, ehuru tillverkningen omfattar äfven andra slag af knifvar (dock ej penn- och fällknifvar) samt skedar, saxar (240 olika nummer), fingjutgods (såsom krokar, handtag, lådbeslag m. m. för byggnader, butiksinredningar och möbler,
Tunafors fabrik.
hushållsvågar m. m.) och byggnadsbeslag. Fabriken (se fig.) har flera gånger utvidgats genom nya tillbyggnader och upptagning af nya specialtillverkningar. Vid fabriken användes uteslutande vattenkraft medelst 9 turbiner, och belysningen erhålles från eget elektricitetsverk. Vid sidan af fabrikationen drifver bolaget äfven en afsevärd smides- och materialhandel. Tillverkningen uppgick 1906 till 74,620 dussin knifvar m. m. och 45,021 dussin saxar och fingjutgods samt byggnadssmide för 184,713 kr. Af egna fabrikat såldes för 1,048,000 kr. Arbetspersonalen var vid årets slut 326 pers. utom verkmästare och bokhållare.
Eskilstuna kanal, mellan Eskilstuna stad och Mälaren, består af två delar, E. nedre kanal (fullbordad 1860), omkr. l,7 km. lång, genom hvilken E.-åns fall vid Torshälla kringgås, samt den sedermera anlagda, kortare E. öfre kanal, genom hvilken fartyg kunna komma in i E. stad. Slussarna hålla 41,5 m. i längd, 7,1 m. i bredd och 2,5 m. i djup.
Den nedre kanalen trafikerades 1904 af 1,106, den öfre af 538 fartyg, de flesta ångfartyg; bruttoinkomsten var 16.329 kr. Kanalens hela stigning är omkr. 8,6 m.
A. G.*
Eskilstuna stålpressningsaktiebolag, som bildades 1893 (nuv. aktiekapital l mill. kr.) i Eskilstuna, tillverkar helpressade kärl för alla ändamål af aluminium, koppar, mässing, nickel och stålplåt, emaljerade, förnicklade och förtenta, samt emaljerade skyltar, men de viktigaste tillverkningarna äro pressad stålplåt till mjölkseparatorer, hvaraf bolaget levererar till de flesta svenska separatorfabriker, mejerikärl, latrinkärl samt torpedmantlar (för såväl svenska staten som flera främmande stater). Som drifkraft har hittills användts ånga, men 1906 inköpte bolaget två vattenfall vid Skogstorp invid Eskilstuna, där en elektrisk kraftstation är under anläggning, beräknad att lämna omkr. 1,300 hkr på turbinaxeln. Försäljningssumman af bolagets tillverkningar uppgick 1906 till nära 1,384,000 kr., och arbetspersonalen var vid årets slut 385 pers. 1906 köpte bolaget den nybildade Södertälje stålpressningsfabrik och aktiemajoriteten i Svenska stålpressningsaktiebolaget Olofström. Eskilstunaån (Torshällaån), Hjälmarens aflopp mot n. ö. till Mälarfjärden Blacken, kallas i sitt öfre lopp, där den flyter fram bred och tämligen djup mellan merendels låga stränder, Hyndevadsström, men därefter Hyndevadsån, då den, sammanträngd mellan bergskullar, gör fallen vid Rosenholm och Rosenfors. E. bildar, vid sitt lopp genom Eskilstuna, fallen vid Tunafors och Karl Gustafs stad (om tills. 4,5 m. med 650 hkr), genomflyter därefter lågland till Torshälla, där ån åter har betydliga fall såväl i staden som i en konstgjord älfgren v. om staden. Det nedersta loppet är lugnt. Längd 30 km. Tillflöde från ö. Tandlaån. A. G.
Eskilsäter, socken i Värmlands län, Näs härad. 6,385 har. 839 inv. (1906). Annex till Millesvik, Karlstads stift, Nors kontrakt.
Eskilsö, liten ö i Isefjorden på Själland, där omkr. 1100 ett kloster grundlades, som omkr. 1175 under abboten Vilhelm flyttades till det närliggande Äbelholt. C. R.*
Eskimå (Eskimo), en tjock och mjuk dubbelväfnad af kardullsgarn, använd hufvudsakligen till vinteröfverrockar. Rätsidan väfves vanligen i doffelbindning (se Bindning, sp. 410, tredje fig., fyrskaftad atlas), stundom i 5- eller någon gång 6-skaftad satin och erhåller genom beredningen en fullt täckande, men slätskuren ullyta. G. A. W.
Eskimåer kallas det folk, som bebor det arktiska Amerikas kuster från Grönland och Labrador i ö. till Berings sund i v. Namnet eskimå (urspr, esquimau) är den franska formen för ett algonkinord, som betyder "en, som äter rått kött", själfva kalla de sig innuit. d. v. s. människor. Angående eskimåernas etnografiska ställning ha meningarna varit mycket delade. Några amerikanska forskare anse, att de rättast hänföras till Nord-Amerikas indianer och att deras ursprungliga boningsplats varit vid sjöarna och floderna v. om Baffins vik, hvarifrån de trängts dels mot v. till Alaska, dels mot ö. till nordkusten af Labrador, Baffins land och Grönland. Ratzel och Fr. Müller förena dem med Asiens och Europas arktiska stammar till en särskild grupp, arktiker eller hyperboréer.
Källa: Project Runeberg ·
