Sida 701
Falsett
följande hopslagning, sammantryckning eller lödning på omböjningsstället. Falsarna utföras (se vidstående teckning) enkla, a, eller dubbla, b och c, liggande, a och b, eller stående, c. Falsförbindningar användas hufvudsakligen vid taktäckning med plåt samt vid utförande af rör och cisterner af plåt, då dessa ej komma att utsättas för högre vätske- eller gastryck (se Falsning 1). W. H.
Falsarium (af lat. falsarius, förfalskare), förfalskning, bedrägeri, förfalskad urkund e. d.
False bay [få'ls béY], en stor hafsvik s. ö. om Kapstaden, vid Afrikas sydspets, mellan Godahoppsudden och kap Hangklip. Den tränger 36 km. in i landet och är vid mynningen 31 km. bred. En del af den kallas Simons bay. (J. F. N.)
Falsen, dansk-norsk adlig ätt, som härstammar från Kristian Magnus de F., f. 1719, d. 1799, hvilken var justitiarius (president) i norska Overhofretten och adlades 1758.
1. Enevold de F., son af den ofvan nämnde Kristian Magnus de F., ämbetsman, skriftställare, f. 1755 i Köpenhamn, blef 1777 assessor och 1788 justitiarius vid Overhofretten i Kristiania, 1789 lagman i Stegen (Nordlands amt), 1791 assessor i Höiesteret (i Köpenhamn) och 1802 justitiarius i Stiftsoverretten i Kristiania. 1807 blef han medlem af den provisoriska regeringskommission, som under kriget mot England och Sverige hade uppdrag att handlägga de rent norska angelägenheterna. Men landets olyckor öfverväldigade honom, och natten till 17 nov. 1808 sökte och fann han döden i Kristianiafjorden. Som skald intager F. en framstående plats i sin tids dansk-norska litteratur. Han var en af ledarna för Det dramatiske selskab i Kristiania, öfversatte och bearbetade ett stort antal teaterpjäser samt författade själf flera sådana, af hvilka lustspelet Dragedukken (1797) är det mest bekanta. Vid engelsmännens anfall på Köpenhamn, 1801, lifvade han försvararna med sin bekanta krigssång "Til vaaben! Se, fienderne komme", och 1808 utgaf han tidningen "Budstikken" (budkaflen), i hvilken han meddelade underrättelser från krigsskådeplatsen och eldade sina landsmäns mod. "Budstikken" intager därigenom en egen plats inom den norska litteraturen. Y. N.
2. Kristian Magnus F., den föregåendes son, statsman, f. 14 sept. 1782 i Oslo, d. 13 jan. 1830, blef student 1798 och juris kandidat 1802, utnämndes 1804 till overretsprokurator i Norge samt 1807 till höiesteretsadvokat och deltog i Köpenhamns försvar s. å. 1808 blef han sorenskriver i Follo (Akershus amt). Under kriget mot Sverige 1808 tjänstgjorde han som officer vid grefve Wedel-Jarlsbergs frikår. 1814 utarbetade han, tillsammans med prins Kristian Fredriks privatsekreterare, J. G. Adler, ett utkast till norsk grundlag, hvilket togs till utgångspunkt vid den Eidsvoldska församlingens rådplägningar om Norges blifvande författning. Då det utkom på trycket (apr. 1814), hade det dock undergått ändringar, hvilka till en del föranledts af regenten, prins Kristian Fredrik, Ifrån början hade han i sina åsikter stått grefve Wedel nära, men slog plötsligt oni och blef en ifrig anhängare af prinsen-regenten. I Eidsvolds-församlingen var F. jämte J. Sverdrup majoritetens ledare samt arbetade med energi och framgång på att trygga Norges själfständighet utan förening med Sverige. Men på samma gång sökte han bana vägen för en framtida förening mellan alla tre nordiska rikena under Kristian Fredrik, hvilken valdes till Norges konung (1814), var arfvinge till Danmarks tron och kunde blifva det äfven till Sveriges, om nämligen Karl XIII ville adoptera honom och skjuta Karl Johan åt sidan. Men så skedde icke. Händelserna utvecklade sig tvärtom i en riktning, som var helt och hållet stridande mot F:s önskningar och planer. Efter konventionen i Moss (14 aug. 1814) lät han utnämna sig till amtman i Nordre Bergenhus amt. Af 1814 års storting, som gick in på Norges förening med Sverige, var F. icke medlem. 1815-16 var han stortingsman, men spelade ej någon framstående roll. 1818 blef hans val förklaradt ogiltigt. 1821 var han ånyo ledamot af stortinget, men visade sig då mycket förändrad till sina tänkesätt. Sedan han 1819 gjort bekantskap med riksståthållaren grefve Sandels, hade han nämligen alltmera närmat sig regeringen. I stortingets rådplägningar angående Norges öfvertagande af 3 mill. speciedaler (12 mill. kr.) af Danmarks statsskuld inlade F. mycken förtjänst, men bröt tillika fullständigt med oppositionspartiet, och då Karl Johan framlade sina förslag till ändringar i den norska grundlagen, framställde äfven F. några sådana, hvilka ådrogo honom häftiga beskyllningar för att ha öfvergifvit sin forna politiska ståndpunkt. 1822 blef han generalprokurator (justitiekansler). Det nyinrättade ämbetet var högst impopulärt, och innehafvaren fick dela dess öde. Stortingsman blef han aldrig mera. 1825 utnämndes han till stiftsamtman i Bergen och 1827 till justitiarius (president) i Höiesteret. Under senare delen af sitt lif var han utsatt för häftig förföljelse. - F. uppträdde äfven som politisk och historisk författare. Bland hans skrifter må nämnas Norges historie til 1319 (1823-24). Y. N.
3. Karl Valentin F., den föregåendes broder, ämbetsman, f. 1787, d. 1852, var byskriver (magistratssekreterare) i Trondhjem, amtman och slutligen stiftsamtman i Kristiansands stift. Från 1818 var han medlem af nästan alla storting och utöfvade som sådan ett stort inflytande. Y. N.
4. John Collett F., den föregåendes brorson, statsman, f. 1817 i Kristiania, d. 1879, blef 1861 amtman i Nordre Bergenhus amt och var från 1869 statsråd och chef för Justits- og politi-departementet. Innan han utnämndes till statsråd, var han vid flera tillfällen (1859-60, 1865-66 och 1868-69) stortingsman. Vid Uppsala universitets jubelfest 1877 blef han juris hedersdoktor. Y. N.
False point [få'ls påTnt], udde, hamn och fyr i brittiska Indien, distriktet Cuttack, i Mahanadis delta, under 20° 20' 10" n. br. Hamnen är näst Huglis den bästa på Indiens östkust. Sitt namn ("falska udden") har den fått, emedan den ofta tages för det nordligare Point Palmyras.
Falsett (it. falsetto, fr. fausset, af lat. falsus, falsk, ej af fauces, strupe), ett särskildt sätt ("register") för den mänskliga sångtonens frambringande,
Källa: Project Runeberg ·
