Sida 717
Fano
A. Braun indelades de i Gymnospermæ, med nakna frön, och Angiospermæ, med täckta frön, hvilken indelning ännu bibehålies. Af fanerogamer äro f. n. mer än 100,000 arter kända. G. L-m.
Fanestranden. Se Fanefjorden.
Fanfani, Pietro, italiensk filolog och skriftställare, f. 1815 i Pistoja, d. 1879 i Florens, uppsatte 1847 i Pistoja den filologisk-litterära tidskriften "Ricordi filologici", hvilken dock upphörde redan följande året, då F. som frivillig tog del i befrielsekriget mot Österrike. Sedermera beklädde han någon tid en plats vid undervisningsministeriet i Turin, hvarifrån han kallades att intaga en liknande plats i Florens, där han 1859 utnämndes till bibliotekarie. - F:s många, till en del i tidskrifterna "Etruria", "II Borghini" och "Rivista internazionale" offentliggjorda arbeten afse att utbreda kännedomen om det för det bildade tal- och skriftspråket i Italien tongifvande toskanska idiomets ordförråd och vändningar samt att i allmänhet häfda språkets renhet gentemot utlandets korrumperande inflytanden. Hans viktigaste arbeten i detta hänseende äro Vocabolario della lingua italiana (1856-65), Vocabolario dell' uso toscano (1863), med dess suppl. Voci e maniere del parlar fiorentino (1870), Vocabolario italiano della lingua parlata (1875; förf. i samarbete med Giuseppe Rigutini), Lessico della corrotta italianità (1877; förf. i samarbete med Arlia) samt Vocabolario della pronunzia toscana (1879). Genom sina 1849 offentliggjorda Osservazioni sui primi fascicoli della quinta impressione del vocabolario della Crusca invecklades F. i en häftig, men å hans sida med framgång fullföljd strid med Crusca-akademien. - I det lifliga meningsutbytet om Dino Compagnis krönika, till hvilket F. gifvit uppslaget med sina 1858 i tidskriften "Il piovano Arlotto" uttalade tvifvel om krönikans äkthet, gjorde han ännu ett inlägg med skriften Dino Compagni vendicato dalla calunnia di scrittore della Cronaca (1875), hvari han vid sidan af de historiska misstagen äfven sökte påvisa språkliga anakronismer i texten (se vidare Compagni). Som textkritiker uppträdde F. äfven i sina Studj e osservazioni sulle opere di Dante (1873). Likasom i sina Diporti filologici (1858 och 1871) gör F. äfven i sina belletristiska skrifter det språkliga till hufvudsak. En förteckning på hans flesta skrifter finnes upptagen i hans Bibliografia (1874). Hj. Sdg.
Fanfar (fr. fanfare), kort smattrande musiksats, företrädesvis för trumpeter eller horn och i regel blott på treklangens toner. Den nyttjas såsom signal i krig eller på jakt; äfvenså vid festliga tillfällen, i hvilket fall ordet motsvaras af det engelska "flourish" och det tyska "tusch". A. L.*
Fanfaron [fäfarå"'], fr., storskrytare, skräflare, skroderande pultron. - Fanfaronad, skryt, skräfvel.
Fanfulla [-fo'lla], en af Italiens mest spridda liberala tidningar, har (efter Kyrkostatens införlifvande med konungariket Italien) dagligen utgifvits i Rom och har sitt namn af Fanfulla di Lodi, en af de populäraste krigartyperna i Massimo d'Azeglios historiska roman "Ettore Fieramosca". Hj. Sdg.
Fanförare. Se Fana 1.
Fang, bantufolk. Se Fan.
Fanga, ett förr i Portugal och Brasilien brukligt rymdmått för torra varor, = 4 alqueires, = (såsom spannmålsmått) 55,36 l. i Lissabon och = omkr. 160 l. i Rio de Janeiro; men såsom stenkolsmått i Lissabon vida större, = 7,69 hl. Jfr Fanega.
Fango, en svafvelhaltig mineralisk gyttjeliknande produkt, som företrädesvis erhålles från fyra kratersjöar vid italienska staden Battaglia. Sedan dessa sjöar kommit i kapitalisters ego, ha stora ansträngningar gjorts att få ut denna gyttja i handeln, att anlägga s. k. fangoanstalter, där en hel del olika lidanden behandlas efter en bestämd metod. Fango är en gråbrun, fullkomligt homogen, luktlös massa, af smörkonsistens. Den eger större täthet än vanlig gyttja och smyger sig, anbragt på kroppen, som ett gipsförband efter densamma. Den är dåligt värmeledande och behöfver således längre tid än andra grötartade ämnen att upptaga värme, men bibehåller densamma längre. Dess kemiska beståndsdelar komma ej i betraktande vid användningen, utan den verkar uteslutande genom sina fysikaliska egenskaper. Den pulverformiga fangon blandas med en lika mängd kokande vatten och utröres, tills massan får vanlig salfkonsistens och temperaturen nedgått till 45°-55° C. Patienten anbringas på ett underlag af en filt, en vaxduk och ett groft lakan, massan utbredes i ett ganska tjockt lager på den lidande kroppsdelen, omhöljena slås om honom på olika sätt, allteftersom man vill ha en mera lokal behandling eller en inpackning af hela kroppen. Patienten kvarligger 1/2-1 1/2 timme, hvarefter gyttjan afstrykes, patienten får ett bad af 33°-38° och slutligen en ljum dusch. Fangoanstalter finnas i flera af kontinentens större städer, och metoden begagnas vid många sjukhus och badorter i Tyskland, företrädesvis vid reumatiska lidanden, gikt, neuralgier (ischias m. m.). Litteraturen om metoden är förtecknad i "Litteratur über fango" (Berl. 1902). Ln.
Fanjunkare, krigsv., i svenska armén högsta underofficersgraden vid alla trupper utom artilleriet (jfr Styckjunkare); benämningen kom till 1833 i st. f. fältväbel. Fanjunkaren, en vid hvarje kompani o. s. v., biträder i egenskap af kompaniadjutant vanligen kompanichefen i expeditionen, i handhafvandet af materiel och i den inre tjänsten. På detta sätt icke använda fanjunkare ersätta i första hand subalternofficerarna. - Vid norska infanteriet är fanjunkare en hedersgrad. - I tyska armén benämnas offioersaspiranterna fanjunkare, intill dess de efter genomgången manskapsutbildning förordnas till fänrikar (se d. o.). C. O. N.
Fanning [iärninj, en korallö i norra delen af Stilla oceanen, under 3° 50' n. br. och 159° v. lgd. 40 kvkm. 150 inv. Ön upptäcktes 1798 af amerikanen Fanning och togs 1861 i besittning af engelsmännen. F. är station för den 1902 fullbordade telegrafkabeln Vancouver-Nya Zeeland (Australien). - F.-öarna kallas stundom den ögrupp, till hvilken F. hör och som utom denna ö består af Jarvis (3,s kvkm.), Julön (Christmas, 606 kvkm.), Washington (15 kvkm.) och Palmyra (1 kvkm.) samt refvet Danger, tillhopa 666 kvkm. med 280 inv. Gruppen kallas också American islands.
Fano [fäna], stad i italienska prov. Pesaro e Urbino, vid Adriatiska hafvet, nära Metauros mynning. 10,000 inv. (1901; som kommun 24,848 inv.). Staden är omgifven af gamla murar, och en af dess portar utgöres af en till kejsar Augustus' ära upprest triumfbåge. Biskopssäte med katedral och 16 andra kyrkor. Odling af silke, mandel, oliver och
Källa: Project Runeberg ·
