Sida 497
Estrad
arbeten, bland hvilka må nämnas Studier i äldre svensk förmynderskapsrätt (1897,1903) och Om klander å lösöre enligt äldre svensk rätt (1900). Han har ifrigt deltagit i det politiska lifvet och framträdt vid landtdagarna sedan 1899 såsom en af laglöshetsregimens mest konsekventa motståndare. Han förvisades sommaren 1904 till Ryssland, men erhöll i dec. s. å. tillstånd att återvända. 1907 invaldes han i landtdagen från Vasa läns södra valkrets.
Est modus in rebus, lat., allt har sina gränser, det skall vara måtta med allt. Uttrycket är hämtadt från Horatius' 1:a satir, v. 106.
Estniska språket och litteraturen. Estniska språket hör till den "västfinska" eller baltiskfinska grenen af den finsk-ugriska språkfamiljen och talas af något öfver 1 mill. människor i Estland och norra delen af Livland samt nordvästligaste delen af guv. Pskov. Språkgränsen går från södra ändan af Peipus västerut med en utvidgning mot s. till staden Walk och därifrån till Rigabukten, som den träffar i närheten af Salis. Intressanta, mindre språköar finnas omkring Ljutsin i guv. Vitebsk och mellan Krasnyj och Opotjka i guv. Pskov. I nyare tid ha kolonier utflyttat till södra Ryssland och Kaukasus o. s. v. - Estniskan står i ung. samma förhållande till finskan som svenskan till isländskan. Språket har blifvit mycket afslipadt genom bortfall af en massa obetonade vokaler och af n i ordslut samt genom sammanfall och bortblandning af de ursprungliga deklinationsoch konjugationsklasserna. Det innehåller likväl därjämte många ålderdomliga drag, som finskan förlorat. - De estniska dialekterna delas ofta i två hufvudgrupper, den revalestniska, i n. och v., och den dorpatestniska is. ö. Särskildt intressanta äro Werro-dialekten längst i s. och "setukesernas" dialekt i guv. Pskov. På 1600-talet uppkommo två estniska litteraturspråk, ett nordligt och ett sydligt, dorpatestniskt, af hvilka det förra nu är allenarådande och väl utbildadt, till stor del efter finskt mönster. - Bästa grammatik är Wiedemann, "Grammatik der ehstnischen sprache" (1875; dock nu föråldrad). Vetenskaplig framställning (på finska) af Yrjö Wichmann, "Muistiinpanoja vironkielen luennoilta" (1898). Vidlyftig ordbok: Wiedemann, "Ehstnisch-deutsches wörterbuch" (2:a uppl. 1893).
Estniska litteraturen är af ungt datum. Dess första bevarade alster, predikningar, psalmböcker o. d., härstamma från början af 1600-talet. Omkring 1800-talets början uppstod en folklitteratur med profant innehåll på vers och prosa, hvars bästa namn äro O. W. Masing (d. 1832) och grefve P. Mannteuffel (d. 1842). Med sitt folkepos Kalevipoeg (se d. o.; 1857-61) utöfvade Fr. R. Kreutzwald (1803-82) ett liknande, om ock ej så kraftigt inflytande på sitt folk som Lönnrot med "Kalevala". Han var därjämte en lycklig öfversättare af lyrisk poesi. En framstående lyriker var Koidula (pseudonym för Lydia Jannsen, d. 1886), hvars fader, tidningsmannen J. W. Jannsen, var en omtyckt folkskriftställare. Genom dessa föregångares arbete utbildades estniskan till ett böjligt och lätthandterligt organ för den poetiska diktionen, i hvilket afseende den öfverträffar sin finska syster. Af nutida lyriker må framhållas Haawa (pseudonym för Anna Haawakiwi), Elise Aun, Wilhelmine Ederberg (Helmi), Kaarel Sööt, bonden Aadu Reinwald, läraren Fr. Kuhlbars, prästerna J. Bergmann, M. Lipp, M. F. Eisen, Malm (till börden svensk) och A. H. Willigerode. Episka dikter ha skrifvits af Jakob Tamm. Novell- och romanförfattare äro J. Pärn, A. Saal, Aug. Kitzberg, Juhan Liiw och de realistiske Eduard Wilde och Ernst Peterson. Dramatiker äro Juhan Kunder och Aug. Kitzberg. F. n. utkomma öfver 20 estniska tidningar, af hvilka fyra dagliga, tre i Reval ("Päewaleht", "Sönumed" och "Wirulane") och en i Dorpat ("Postimees"). - Den estniska folkdiktningen är ofantligt rik och af stor vikt äfven för kännedomen om den finska folkpoesiens utveckling. De förnämste nutida samlarna äro F. Hurt (d. 1906), M. F. Eisen och M. Weske (d. 1890). - Jfr "Die estnische litteratur von 1855-1900" (i "Revue orientale", IV, Budapest 1903) och O. Kallas, "Übersicht über das sammeln estnischer runen" (i "Finnisch-ugrische forschungen", II, Helsingfors 1902). K. B. w.
Estoc [estå'k], fr. (besläktadt med ty. och sv. stock), milit., en lång och fin stötvärja, som hufvudsakligen begagnades i 16:e årh.
Estocade [-käd], fr., värjstöt; äfven närgånget tiggeri, prejeri.
Esto mihi, lat. ("var mig!"), benämning på söndagen Quinquagesima (se d. o.) l. Fastlagssöndagen, sjunde söndagen före påsk, emedan mässan på den dagen började med ofvannämnda från Ps. 71:3 lånade ord. Söndagen benämndes äfven Dominica carnisprivii.
Estompe [estå'p]. Se Stomp.
Estompera. Se Stomp.
Estournelles de Constant [estornä'1 de kasta'], Paul Henri Benjamin d', baron, fransk politiker, f. 22 nov. 1852 i La Flèche (dep. Sarthe), har tjänstgjort vid franska beskickningarna i Holland, England och Tunisien. 1895 valdes han till deputerad i dep. Sarthe som republikan "utan epitet" samt har sedan ständigt omvalts, tills han nov. 1904 invaldes i senaten af samma dep. Ifrig fredsvän, var han ett af Frankrikes ombud på första Haagkonferensen 1899 och har särskildt tagit initiativet till de interparlamentariska besöken samt organiserade bl. a. de tre nordiska ländernas folkrepresentanters besök i Frankrike 1904. 1903 grundade han i franska parlamentet "Groupe parlementaire de l'arbitrage international", som väsentligt bidragit till skiljedomssakens främjande och hvars president han ifrån början varit. Om internationella skiljedomstolens i Haag första anlitande i praktiken (af Förenta staterna och Mexico) inlade E. stor förtjänst. Febr. 1907 lade han sig ut för den i Sverige arresterade ryssen Tjerniak (se denne). S. å. blef han ett af Frankrikes ombud vid Haagkonferensen. E. har utöfvat en flitig författarverksamhet i "Revue des deux-mondes" och "Revue de Paris" samt skrifvit historisk-politiska arbeten, hvaribland särskildt märkes La politique française en Tunisie (1891), som blef prisbelönt af Franska akad. Se E. Sjöstedt, "d'Estournelles de Constant" (1904) E. A-t.
Estrad (fr. estrade, eg. väg, gata, af it. strada, lat. via strata, jämn, banad väg), en upphöjd del af golfvet i ett boningsrum, t. ex. framför höga
Källa: Project Runeberg ·
