Sida 733
Farnese, Ottavio
påskynda utgifvandet af tidsenliga farmakopéupplagor har Medicinalstyrelsen genom skrifvelse af 21 febr. 1902 tillsatt en permanent farmakopé-kommitté. S. J-n.
Farmakosiderit, miner., ett gult, grönt eller brunt basiskt ferriarsenat från Schwarzenberg, Neustadt i Schwarzwald, Cornwall o. s. v. Det synes vara reguljärt med tärning- och tetraederytor, men visar tydlig dubbelbrytning. A. Hng.
Farmandshougen [-haugcn]. Se Björn Haraldsson.
Farmare. Se Farm.
Farma-Tyr l. Farmagud, nord. myt., namn på Oden såsom hemförande skaldemjöden till gudarna, hvarför ock poesien kallas "Odens börda';. Namnet har ock tolkats såsom "skeppslasternas gud". Th. W.*
Farmers försvagare, fot. Se Fotografi.
Silfvermynt, slaget för Farnabazos, med hans bild på åtsidan. Farnabazos (grek. ^>aQvå^ago?} lat. Pharnabazus), persisk satrap (ståthållare) öfver Mindre Asiens nordvästra landskap under senare delen af 5:e och början af 4:e årh. f. Kr., är bekant företrädesvis genom det inflytande, som han utöfvade på den grekiska politiken. Under de sista åren af peloponnesiska kriget (från 412 f. Kr.) understödde han spartanerna och gjorde dem bl. a. den tjänsten att röja den landsflyktige Alkibiades ur vägen (404). Då Kyros d. y. gjorde uppror mot sin broder, den persiske konungen Artaxerxes, förblef F. denne trogen, och under det därefter följande kriget mellan Persien och Sparta kämpade han jämte den af konungen likaledes högt betrodde Tissafernes mot denna makt, men tvangs genom åtskilliga motgångar i striderna mot Derkylidas och Agesilaos slutligen att ingå förlikning (395). Redan tidigare hade misshällighet uppstått mellan honom och Tissafernes, och F. lyckades slutligen genomdrifva dennes afsättande och dödande. Äfven förmådde han konungen att till fullföljande af kriget mot Sparta utrusta en flotta under atenaren Konons befäl. Denne sattes härigenom i stånd att tillkämpa sig sjösegern vid Knidos (394), hvaraf närmaste följden blef återställandet af Atens herravälde till sjöss. Under den närmast följande tiden lyckades F. åt perserriket återvinna största delen af de af spartanerna besatta grekiska städerna på Mindre Asiens västra kust och de vid den liggande öarna samt företog (393) ett härnadståg till kusterna af Peloponnesos. Vid återkomsten till Persien mottogs han med stor ynnest af Artaxerxes, som gaf honom en af sina döttrar till gemål. Om hans återstående lefnadsbana är intet vidare bekant, än att han användes vid två krigsföretag mot Egypten. A. M. A.
Farnakes (grek. (Pagvaxys, lat. Pharnaces), konungar i det forna Pontos. Mest bekant bland dessa är F. II, Mithridates den stores son, hvilken mot sin fader anstiftade ett uppror och bragte denne att begå själfmord för att ej af sin son blifva utlämnad till romarna (63 f. Kr.). Pompejus belönade F. med att erkänna honom såsom romerska folkets vän och bundsförvant och såsom själfständig härskare öfver det s. k. Bosporanska riket (se d. o.). F. befäste och utvidgade detta välde och trodde efter Pompejus' nederlag vid Farsalos (48) tiden vara kommen att återvinna sitt fädernerike. Han slog Cæsars underbefälhafvare vid Nikopolis, tog Pontos i besittning och föröfvade en mängd grymheter mot såväl infödingar som romerska medborgare. Cæsar gjorde ett hastigt slut därpå, då han i grund slog F. i drabbningen vid Zela (47), om hvilken Cæsar skref sin bekanta rapport "Veni, vidi, vici" (Jag kom, jag såg, jag segrade). F. flydde till Bosporanska riket, där han icke långt efteråt stupade i striden mot sin upproriske ståthållare och måg Asandros. A. M. A.
Farnborough [fä'nbra], kommun i engelska grefsk. Hants (Hampshire) vid gränsen mot Surrey, nära Aldershot. 11,500 inv. (1901). Där ligga F. hill, exkejsarinnan Eugénies bostad, och den af henne bekostade minneskyrkan S:t Michael, byggd af Détailleur i renässansstil, där Napoleon III och hans son äro begrafna.
Farnborough [fä'nbr9], lord. Se May, sir Th. E.
Farnbühl, bad- och luftkurort i schweiziska kantonen Luzern, med skyddadt läge i en sidodal till nedre Emme, 704 m. ö. h., har en svagt järnhaltig natronkälla. Ln.
Farne Islands [fä'n åYlends] l. Staples, en grupp af 17 holmar och klippor (tills. 32 har), 4-8 km. utanför Englands östra kust, midt emot staden Bamborough (grefsk. Northumberland). På Fern, den största ön (6,5 har), lefde en tid engelska helgonet Cuthbert. På Longstone står ett fyrtorn.
Farnese, italiensk furstesläkt, härstammande från Etrurien, där den kan spåras tillbaka till 1100-talet och där den egde Farneto, nära Orvieto, hvarifrån familjen tagit sitt namn. Ranuccio F., påfven Eugenius IV:s (1431-47) krigshöfvitsman, var fader till den Pierluigi F., hvars dotter Giulia, gift med Orsino de Orsini, blef kardinal Borgias, sedermera påfven Alexander VI:s (1492-1503) älskarinna - af romarna kallad "Kristi brud". Hennes förhållande till Alexander VI gjorde familjens lycka. Familjens märkligaste medlemmar äro:
1. Alessandro F., Giulias broder, blef 1493 kardinal och 1534 påfve (se Paul III).
2. Pierluigi F., den förres naturlige son, f. 1503, gjordes af fadern till påflig fältherre och erhöll 1545 hertigdömena Parma och Piacenza. Han var den ledande bland Karl V:s motståndare i Italien. Hatad för sin grymhet och sina utsväfningar, mördades han 1547 på föranstaltande af den kejserlige ståthållaren i Milano Ferrante Gonzaga, som besatte Piacenza.
3. Ottavio F., den föregåendes son, f. 1520, d. 1586, lyckades efter många svårigheter komma i besittning af både Parma och Piacenza och äktade Karl V:s oäkta dotter Margareta (se Margareta af Parma).
Källa: Project Runeberg ·
