Sida 688
Falkengren, Kristofer
diplomatiska ärendena, ehuru han var kanslipresidentens närmaste man, men han förblef alltid en af rådets nyttigaste och mest använda medlemmar på grund af sina stora insikter, särskildt i lagfarenheten och finanserna. 1772 utnämndes F. till president i lagkommissionen och till kansler vid Lunds universitet, där han efterlämnat ett vackert minne. 1773 upphöjdes F. i friherrligt och 1778 i grefligt stånd. Från 1774 var han medlem af Vet. akad. F. tog afsked från rikskanslirådsämbetet 1783 och nedlade sina öfriga befattningar vid rådets upplösning i maj 1789. 5. L. S.
Staden Falkenbergs nya kyrka (se sp. 1305).
Falkenberg, Dietrich von F., öfverste i svensk tjänst, kommendant i Magdeburg, tillhörde den tyska adliga ätten von F. till Herstelle och Blankenau vid Weser och var son till Christoph, drost (fogde) i Blankenau (d. 1590). F. stod först i hessisk tjänst såsom landtgrefven Morits' hofjunkare, men skickades af denne 1615 till Sverige "för att blifva så mycket skickligare i sin tjänst". F. stannade kvar i Sverige, vann Gustaf Adolfs ynnest (han blef dennes hofmarskalk) och skickades på hösten 1630 såsom kommendant till Magdeburg. Förklädd till sjöman för att undgå de kejserlige och efter många äfventyr ankom F. 19 okt. 1630 till staden, utanför hvilken Pappenheim lägrade sig i midten af dec. F. vidtog energiska mått och steg till stadens sättande i godt försvarstillstånd, men fann endast lamt bistånd af invånarna och led brist på folk och penningar. I senare hälften af mars 1631 anlände Tilly utanför staden, som nu inneslöts från två sidor. Utanverken föllo inom kort i fiendens händer, och stadens invånare ville öppna underhandlingar med de kejserlige, men F., stödd på prästerskapet, satte sig bestämdt däremot. 4 och 18 maj uppfordrade Tilly staden att gifva sig. Vid en öfverläggning på rådhuset morgonen 20 maj (n. st.) uppmanade F. de närvarande att härda ut, tills svensk hjälp kom, men stadens myndigheter uttalade sig för kapitulation. Han talade ännu om motstånd, då de kejserlige stormat in i staden och begynt plundra. Vid underrättelsen därom steg F. till häst, lyckades tränga fienderna tillbaka på ett ställe, men stupade vid försöket att äfven på ett annat håll drifva dem undan. Med en till visshet gränsande förmodan antager man, att F. vidtagit anordningar för att låta Magdeburg gå upp i lågor, på det att ej denna i strategiskt afseende så viktiga stad skulle till Gustaf II Adolfs skada falla oförstörd i de kejserliges händer. Jfr K. Wittich, "D. von F., oberst und hofmarschall Gustav Adolfs" (1892), refererad af P. Sondén i "Hist. tidskr." (1893), i uppsatsen "Tvenne hjältar från trettioåriga kriget".
Falkenbergs järnväg (sign. F. J.), en smalspårig (0,891 m.), 102 km. lång, Falkenbergs järnvägsaktiebolag tillhörig järnväg, som förbinder Falkenberg vid Västkustbanan med stationen Limmared vid Borås--Alfvesta järnväg, där denna korsas af Västra centralbanan. Vid Axelfors station anknyter järnvägen därjämte till den Borås--Alfvesta järnväg tillhörande grenbanan Hillared--Axelfors. För allmän trafik öppnades sträckan Falkenberg--Fridhemsberg 28 sept. 1894, Fridhemsberg--Älfsered 21 dec. 1896, Älfsered--Holtsljunga 26 nov. 1899 och Holtsljunga--Limmared 30 juni 1904. Bokförda byggnadskostnaden 31 dec. 1905 var 2,344,143 kr. Aktiekapitalet utgör 1,153,400 kr. Styrelsen har sitt säte i Falkenberg. A. d'A.
Falkenerare (af ty. falkenierer, falkner, fr. fauconnier), en som inöfvar falkar till jakt, falkjägare. Jfr Falksläktet.
Falkengren, Kristofer, friherre, amiral, riksråd, f. 1722, d. 1789 i Stockholm, blef 1743 antagen till löjtnant vid svenska flottan, men ingick kort därefter i fransk tjänst. 1746 kommenderade han 32-kanonfregatten "Le volage", medan chefen låg dödligt sjuk, under en 7 timmars hård strid mot ett engelskt 70-kanonskepp. Han blef tvungen att gifva sig fången, men utväxlades snart. Efter att ha bevistat kriget i Flandern, hvarvid han, under belägringen af Bergen op Zoom, med bevarade fartyg på Scheldefloden afskar tillförsel till fästningen, erhöll han fullmakt såsom fransk fregattkapten. 1746 befordrades F. i svensk tjänst till kaptenlöjtnant, 1750 till kapten och 1752 till kommendörkapten. Såsom chef på skeppet "Uppland" deltog F., under kommendör Rajalin, på en kryssning mot marokkanerna. 1762 blef han kommendör och 1765 schoutbynacht. F. bevistade 1760--62
Källa: Project Runeberg ·
