Sida 382
Epålett
Klopstocks Messias, Tegnérs Nattvardsbarnen), emedan dessa diktverk äro mera lyriska och didaktiska än episka.
Det komiska eposet är vanligen parodi eller travesti, såsom det forngrekiska Batrachomyomachia (se d. o.), Boileaus Le lutrin, Popes The rape of the lock, Holbergs Peder Paars, O. Rudbecks Boråsiaden och den af flera författade Markalls sömnlösa nätter (se d. o.).
Versifierade epos äro i modern diktning jämförelsevis sällsynta, hvaremot prosaepos (romaner och noveller) utgöra dess kvantitativt största del. - Litt. I allmänhet redogöres för eposets arter och utveckling i alla poetiker, t. ex. de af Gottschall (1858), Carriere (1884), Wilkens (1893) och Baumgart (1887); jfr äfven W. Jordan, ”Epische briefe” (1876), V. Vedel, ”Helteliv” (1903) och ”Ridderromantikken i tysk og fransk middelalder” (1906). R—n B.
Eppan, kommun i Tyrolen, distriktet Bozen. 5,408 inv. (1900). Orten gaf namn åt en under medeltiden mäktig grefvesläkt.
E´ppendorf, förr förstad till Hamburg, n. om denna stad, 1894 införlifvad i staden.
Epping [e'piij], småstad (3,789 inv. 1901) i engelska grefsk. Essex, n. ö. om London, med ett vackert läge vid norra ändan af den ringa återstoden (2,260 har) af den stora Walthamforest. Eppingskogen inköptes 1882 af Londons City-korporation till offentlig park. (J. F. N.)
Épreuve d'artiste [eprö´v darti´st], fr., Artistprof, ett tidigt af tryck från en fullt färdig etsad eller graverad bildplåt utan inskription, men med gravörens egenhändiga signatur på aftrycket. Flera slags, artistprof förekomma (se Aftryck). A. T—g.
Éprouvette [eprovä´t], fr., profrör. Se Barometerprofvare.
Epsom [e´psəm], stad i engelska grefsk. Surrey, 25 km. s. v. om London, förenadt därmed genom två järnvägslinjer, var i 17:e årh. en omtyckt badort (af dess bittersaltkällor bereddes det bekanta Epsomsaltet), men är nu mest kändt genom sina kapplöpningar (se Derby). 10,915 inv. (1901). Ln.
Epsomsalt. Se Engelskt salt.
Epte [äpt], 102 km. lång biflod till Seine, i Frankrike.
E´pulæ (plur.) l. Epulum (sing.), lat., hos romarna festmåltider vid religiösa och andra högtidligheter, t. ex. vid offentliga spel, tempelinvigningar, triumfer m. m. Beryktade äro prästernas, särskildt saliernas, festmåltider. Det s. k. epulum Jovis, festmåltid på Kapitolium till Jupiters, Junos och Minervas ära vid de plebejiska spelen, ombesörjdes af tre, senare af sju personer, septemviri epulones, som under kejsartiden hade att anordna äfven en mängd andra offentliga festmåltider. R. Tdh.*
Epūlis (af grek. epi´, på, och ūlon, tandkött), med., en nybildning eller svulst på tandköttet, hvilken vanligen börjar i mellanrummet mellan tvenne tänders halsar. Den tillväxer långsamt, men oafbrutet, och kan nå en betydande storlek. Den måste borttagas fullständigt, emedan den eljest ganska lätt recidiverar. Egentligen elakartad är den för öfrigt icke. Rsr.*
Epulōnes. Se Epulæ.
E´pulum. Se Epulæ.
E pur si muove [e por si moå̄ve], it., ”och dock rör hon sig”, ett yttrande, som tillagts Galilei (se denne). Uttrycket förekommer första gången hos abbé Irailh i ”Querelles littéraires”, III (Paris 1761).
Epworth [e´pωəth], stad i nordvästra delen af engelska grefskapet Lincoln, på den af floderna Trent, Idle och Don bildade s. k. ön Axholm l. Axelholm. 1,856 inv. (1901). Bröderna John och Charles Wesleys födelseort.
Epworthförbundet [e´pωəth-], ett efter metodismens grundläggare John Wesleys födelseort Epworth uppkalladt, genom sammanslagning af åtskilliga kristliga ungdomsorganisationer inom metodist-episkopala kyrkan i Nord-Amerikas förenta stater 15 maj 1889 i Cleveland, Ohio, bildadt förbund med uppgift att främja sann gudsfruktan bland kyrkans yngre medlemmar och vänner, bistå dem i bemödandet att uppnå sinnelagets renhet och personlighetens harmoniska utveckling samt fostra dem till utöfvande af barmhärtighetsverk. Förbundets angelägenheter handhafvas af en af kyrkans biskopar tillsatt, en gång årligen sammanträdande centralstyrelse (1 biskop, 7 pastorer och 7 lekmän), hvartill komma som rådgifvare redaktören af förbundets organ ”Epworth herald”, den tyske biträdande sekreteraren och biträdande sekreteraren för negerkonferenserna. Förbundets centralbyrå är förlagd till Chicago. Generalsekreterare och hufvudredaktör för tidningen var F. Berry t. o. m. 1904, då han valdes till biskop. Vid 1800-talets slut räknade förbundet omkr. 2 mill. medlemmar, spridda öfver hela världen. I Sverige bildades den första Epworthföreningen 23 febr. 1892 i Örebro på initiativ af pastor G. Wagnsson, som sedan nämnda år varit sekreterare i förbundsstyrelsen. Denna utses af det sedan 1894 årligen sammanträdande ”Epworthkonventet”, där de olika föreningarna äro representerade i mån af sitt medlemsantal. Äfven distriktskonvent hållas årligen. Hvarje förening har en styrelse af sju personer och arbetar på fyra afdelningar, omfattande religiös verksamhet, välgörenhet, mission, studier och sällskapligt samkväm. I Sverige, hvars Epworthförbund är underordnadt centralstyrelsen i Chicago, finnas f. n. (1907) 117 föreningar, med 5,676 medlemmar, och 38 ”juniorföreningar”, med 1,551 medlemmar.
Fig. 1. Svensk generalsepålett.
Fig. 2. Svensk kompaniofficersepålett (vid de flesta regementen).
Fig. 3. Svea lifgardes och Lifgardets till häst kompaniofficersepålett.
Epåle´tt (fr. épaulette, af épaule, axel, skuldra), krigsv., uniformspersedel, vanligen af metall, om än öfverklädd med kläde eller guldväfnad, som bäres fäst på hvardera axeln på lifplagg. Epåletten eller axelstycket tillhörde ursprungligen riddarrustningen och var afsedd att skydda axeln mot sabelhugg. En föregångare till den nuv. epåletten var den
Källa: Project Runeberg ·
