Sida 640
Fabert, Abraham de
rådande missbruken samt försvarade Luther mot Ecks anfall, ehuru han ansåg den förre gå för långt i sina sträfvanden. Efter en resa till Rom 1521 började han bekämpa Zwingli i Zürich och skref 1524 mot Luther sin Malleus in haeresin Lutheranam ("kättarhammaren"). Sedan förblef han ständigt en bitter motståndare till reformationen. Hans skrifter utkommo i Köln (1537--41).
(Hj. H--t.)
Faber, Antonius. Se Favre, A.
Faber, Basilius, tysk skolman, f. omkr. 1520, d. omkr. 1575, blef 1560 rektor vid lutherska skolan i Quedlinburg, men afskedades 1570 till följd af sin vägran att underskrifva "Corpus doctrinæ Melanchthonis". 1571 blef han föreståndare för Augustinkollegiet i Erfurt. Hans förnämsta arbete är Thesaurus eruditionis scholasticæ, (1571; flera uppl.). F. var en af Tysklands mest framstående skolmän i 16:e årh.
Faber, Frederik, dansk naturvetenskapsman, f. 1795, d. 1828, företog 1819--21 en resa på Island och var 1822--28 regementskvartermästare. Hans viktigaste skrifter äro Prodromus der isländischen ornithologie (1822), Ueber das leben der hochnordischen vögel (1825--26) och Naturgeschichte der fische Islands (1829).
Faber, Cecilia Böhl von. Se Caballero.
Faber, Peter Kristian Frederik, dansk författare, f. 1810, d. 1877, tog 1840 Polyteknisk examen och vardt 1852 telegrafdirektör. Som sådan utvecklade han det danska telegrafväsendet från en ringa början till stor omfattning. 1848 skref han nationalsången Den tapre landsoldat, som vann utomordentlig popularitet som uttryck för den då rådande folkstämningen. F. författade vidare farsen Stegekjælderen (1844) och diktsamlingen Viser og vers (1877), som båda vittna om varm känsla och kvickhet.
E. Ebg.
Faber [fei'bə], Frederick William, engelsk präst och psalmförfattare, f. 1814, d. 1863, var 1842--45 kyrkoherde i Elton, öfvergick 1845 till katolska läran och grundade i Birmingham en församling, som kallade sig Wilfridianer efter F:s antagna namn, Wilfrid. Han var stor vältalare och predikant samt mycket produktiv författare. Hans psalmer, Hymns (1861 och 1871), ega högt värde och äro de mest utbredda inom engelska kyrkan.
Faber, Johann Lothar von, friherre, tysk fabrikant, f. 1817, d. 1896, öfvertog 1839 ledningen af den då föga betydliga blyertspennsfabrik (firma: A. W. Faber), som hans farfars far 1761 anlagt i Stein vid Nürnberg och som F. utvecklade till en världsfirma i skrifmaterialier. (Se art. Blyertspennor.) F. utnämndes 1864 för sina förtjänster om industrien till titulärt bajerskt riksråd och upphöjdes 1881 i ärftligt friherrligt stånd.
Faber, Ernst, Tysklands mest framstående kinamissionär och sinolog, f. 1839 i Koburg, d. 1899 i Tsingtau, utsändes 1864 af Renska missionssällskapet, hvars tjänst han lämnade 1880 för att verka först på egen hand, sedan, från 1885 till sin död, i tjänst hos Allmänna evangelisk-protestantiska missionsföreningen, som gaf honom fullkomlig frihet att ostördt egna sig åt litterärt arbete. 1888 utnämndes han till teol. doktor i Jena. Bland hans europeiska arbeten må, utom hans värdefulla uppsatser i "Zeitschrift für missionskunde und religionswissenschaft", nämnas Lehrbegriff des Konfuzius (1872 och 1873) samt skrifter öfver Mencius, Micius och Licius (tre afh., 1877), vidare Prehistoric China (i "Journal of the China branch of the Royal asiatic society", 1890), hans betydelsefullaste verk på europeiskt språk, och den för sin tillförlitlighet och rikedom på notiser utmärkta öfversikten China in historischer beleuchtung (1895). Sin största betydelse egde F. dock såsom litterär förmedlare af kristna och västerländska idéer till Kinas högre odling. I denna ytterst svåra uppgift öfverträffas hans samvetsgrannhet, tålamod och framgång af ingens. I den kinesiska lärdomsvärlden aktades hans personlighet och grundlighet mycket högt, och hans skrifter anses i språkbehandlingen jämbördiga med den erkända kinesiska litteraturen. Viktigast af hans kinesiska arbeten är det stora, ofullbordade verket Kritik af Kinas klassiker (1896--98).
N. S.
Faber du Faur [fabr dy får], Otto von, tysk målare, f. 1828 i Ludwigsburg, d. 1901 i München, son af en württembergsk general och krigsmålare, blef själf militär, deltog i fälttågen 1866 och 1870, hade långt därförut slagit sig på målning och studerat bl. a. för Piloty och i Paris. Han blef bataljmålare och utförde många bataljbilder, helst med rytteri, från olika tider. Två bilder från 1870 års krig finnas i Stuttgarts galleri. Slaget vid Wörth framställde han i panoramabild. Han målade äfven motiv från Napoleons krig, men sysselsatte sig under sitt sista skede hufvudsakligen med österländska scener, karavaner, arabiska ryttare och jaktmotiv. I behandlingssätt liksom i kolorit närmar han sig franska förebilder, målningssättet är flott och bredt, färgverkan liflig och effektfull. Hästar i snö finns i Nya pinakoteket i München.
G--g N.
Faber est quisque fortunæ suæ, lat., "enhvar är sin egen lyckas smed", ett från Sallustius hämtadt tänkespråk.
Fabert [fabär], Abraham de, marskalk af Frankrike, f. 15 okt. 1599 i Metz, d. 17 maj 1660 i Sedan, tog vid 14 års ålder tjänst som soldat, utmärkte sig genom tapperhet och kallblodighet, blef major 1627 och tog en lysande andel i belägringen af La Rochelle (s. å.), Saluces (1630), Avesnes (1637) och Maubeuge (s. å.), tack vare sin stora teoretiska och praktiska
Källa: Project Runeberg ·
