Sida 152
Elektriska maskiner
tydligen karakteriseras af så godt som konstant hastighet; den har på grund af denna egenskap sitt stora verksamhetsfält. Shuntmotorn är ock den vanligast använda. Vill man ändra dess hastighet, sker detta lämpligen genom inkoppling af motstånd, i shuntledningen, då vid minskadt fält hastigheten ökas och tvärt om. Kompoundmotorn användes i vissa fall, då man önskar en kraftigare igångsättning än hvad shuntmotorn kan prestera, men likväl önskar en i hufvudsak konstant hastighet, t. ex. vid uppfordringsverk, grufspel o. d. Fig. 32 visar en dylik stor motor (250 hkr). likströmsmotorernas kon-
Fig. 40. Skärning af ankarstomme. I fråga om struktion och arbetssätt gäller i hufvudsak hvad som redan anförts om generatorerna. Till sist må anföras en säregen likströmsmaskintyp utan kommutator, s. k. unipolarmaskin. Denna har på allra senaste tiden tilldragit sig särskildt intresse på den grund, att den väl lämpar sig för stora hastigheter, således för koppling till ångturbiner.
Fig. 42. Försträfvad ankarstomme. Dess verkan grundar sig därpå, att en samling stafvar rör sig i ett radiellt anordnadt fält (se fig. 33). Hvarje staf är förbunden med ett par släpringar, och de olika borstarna kombineras så, att samtliga stafvar komma att samverka. Fig. 41. Ankare till trefasgenerator.
Äfven denna likströmsmaskin kan gå som motor och har som sådan användning för drift af snabbgående pumpar o. d.
En af de äldsta elektriska maskiner med praktisk användning är den Siemensska s. k. cylinderinduktorn (se d. o.). Schematiskt kan dess verkningssätt angifvas af fig. 34 (sp. 277). Ankaret består här af en långsträckt cylinder, hvilken är lindad med en enda spole, hvars ändar sluta vid ett par på axeln anbragta släpringar. Det är tydligt, att denna maskin vid rotation gifver å borstarna en ström, som ständigt växlar riktning, ungefär i enlighet med diagrammet i fig. 35 (som framställer en s. k. sinuskurva). Denna är den enklaste formen för en växelströmsgenerator (förkort. VSgenerator); den användes fortfarande för vissa signaleringsändamål, bl. a. i telefonapparater. Växelströmstekniken stod till en början väsentligt tillbaka för likströmmen, beroende på flera omständigheter. Så t. ex. gjorde sig till en början själfinduktionsfenomenen obehagligt gällande, då strömmen ständigt varierar; därtill kom, att belysning med likström hade flera fördelar och framför allt, att motorer för växelström till en början erbjödo stora svårigheter. En starkt framträdande fördel visade växelströmmen dock däruti, att den med lätthet kunde erhållas med betydligt högre spänning,
Källa: Project Runeberg ·
