Sida 440
Erycina
skrifvelseförslaget rörande Sveriges och Norges ömsesidiga förhållanden samt fick ståndet med sig, ehuru han mötte motstånd från flera inflytelserika ledamöter, däribland Nils Larsson i Tullus. Som ledamot af unionskommittén delade han de öfrige svenske ledamöternas öfvertygelse om nödvändigheten att införa ett unionsparlament. I grundskattekommittén förenade han sig med pluraliteten om förslagen, att kronotionden skulle bibehållas orubbad och att af den hemmanet åliggande räntan endast det belopp finge aflösas, hvarmed räntan i förening med kronotionden öfverstege 1/2 proc. af det åsatta taxeringsvärdet.
T--s.
Ersta, egendom, tillhörig Svenska diakoniss-sällskapet och belägen i södra utkanten af Stockholm, vid slutet af Katarina östra kyrkogata, består af Stora och Lilla Ersta med en sammanlagd areal af 25,537 kvm. (däraf 2,043 kvm. ofria) och ett taxeringsvärde (1906) af 504,400 kr. Stora E., med en storartad utsikt öfver hufvudstaden och inloppet från saltsjösidan, var förr en s. k. malmgård, men är sedan 1864 säte för diakonissanstalten (jfr Diakonissa). Lilla E. inköptes för diakonissanstaltens räkning 1872. Där funnos förr räddningshem och barnhem, men nu (1907) bygges där ett nytt sjukhus.
Erstavik. 1. F. d. kapellförsamling i Stockholms län, Svartlösa härad, som uppgått i Nacka församling.
2. Egendom i Nacka socken, vid Erstaviken. 7 mtl med underlydande (däraf 1 mtl inom Tyresö socken). Areal 2,307 har, däraf 246 har åker. Taxeringsvärde 286,100 kr. (1906), däraf 29,100 kr. för annan fastighet än jordbruksfastighet. Under Karl Knutssons tid egdes E. af riddaren och riksrådet Otto Ulfsson (Björnram) samt något senare af Södermanlands lagman Peder Ragvaldsson (Fargalt), tillhörde sedan flera släkter och kom på 1700-talet till grosshandlaren Herman Petersen, hvilken 1765 gjorde godset (jämte det s. k. Petersenska huset i Stockholm, Lilla Nygatan 2, samt motliggande Lilla Nygatan 9, tills. tax. till 508,500 kr.) till fideikommiss inom sin ätt. Den nuv. innehafvaren är kaptenen vid k. flottan A. H. af Petersens. 1891 afsöndrades från fideikommisset hemmanen Neglinge och Skogsö (2 mtl) i Nacka socken samt Algö (1/2 mtl) i Tyresö socken, 900 har, och såldes till bankdirektören K. Wallenberg för villasamhället Saltsjöbaden. Köpeskillingen, 250,000 kr., utgör fideikommisskapital. Den ryska flottans folk hemsökte 1719 äfven E. och brände flera dess gårdar, men när de därifrån fortsatte norr ut, blefvo de vid Baggensstäket (se d. o.) tillbakaslagna af v. Dahlheim och R. Fuchs. Till minne däraf restes 1905 ett monument vid Skogsö.
Ersättningsanordning, förv. Se Förskott.
Ersättningstal, landtbr. Se Fodermedel.
Ersättningstrupper, krigsv., detsamma som depåtrupper. Se Depå.
Ertappningspenningar, belöning till den, som fasttager och på behörigt ställe aflämnar förrymd fästningsfånge, rannsakningsfånge eller fånge, dömd till tvångsarbete enl. lagen 12 juni 1885. Belöningen utgår med 10 kr. (k. kung. 23 nov. 1841 och 7 aug. 1843 samt nåd. bref 31 dec. 1887).
Ertemark. Se Ärtemark.
Erthal. 1. Friedrich Karl Joseph, friherre von E., kurfurste och ärkebiskop af Mainz, f. 1719 i Mainz, d. 1802 i Aschaffenburg, valdes 1774 -- efter att förut ha beklädt en rad andliga ämbeten -- enhälligt till kurfurste och ärkebiskop af Mainz samt blef kort därpå äfven furstbiskop af Worms. Efter ett par års reaktionär regering ombytte han plötsligt styrelsegrundsatser och genomförde omfattande reformer på både det politiska och det kyrkliga området. Från 1785 intog E. en betydande plats i det mot kejsarmaktens öfvergrepp riktade tyska Fursteförbundet. De franske emigranterna funno hos honom vänligt mottagande och understöd, hvarför också fransmännen besatte Mainz (1792), och kurfursten måste fly.
2. Franz Ludwig, friherre von E., den föregåendes broder, furstbiskop af Würzburg och Bamberg, f. 1730 i Lohr, d. 1795 i Würzburg, blef 1763 president i stiftet Wurzburgs världsliga regering och valdes 1779 till furstbiskop af Würzburg och Bamberg. Som sådan utöfvade han i sina stift en synnerligen upplyst och resultatrik reformverksamhet. Jfr Leitschuh, "Franz Ludwig von E. Ein charakterbild" (1894).
Ertholmene. Se Kristiansö.
Ertog. Se Örtug.
Erudition (lat.eruditio), lärd bildning, lärdom.
Eruption (lat. eruptio, utbrott), geol., ett mer eller mindre våldsamt framträngande ur någon öppning i jordskorpan af i eller under denna inneslutna ämnen, t. ex. af lava, vulkanisk aska, slam, varmt vatten eller ånga. Jfr Vulkan.
Eruptionsmetamorfos, geol. Se Metamorfism.
Eruptionsstadium, med., kallas det stadium af en infektionssjukdom, under hvilket de första symtomen framträda: allmänt illamående, feber, utslag på kroppen o. s. v.
J. E. J--n.
Eruptiv (se Eruption), uppkommen eller bildad genom eruption. -- Eruptiva bergarter, sådana som i smält tillstånd framträngt från jordens inre delar. -- Eruptivbreccior. Se Breccia. Jfr Berg-art.
E. E.
Ervalenta. Se Revalenta.
Ervalla, socken i Örebro län, Fellingsbro härad. 7,013 har. 1,639 inv. (1906). Annex till Näsby, Västerås stift, Fellingsbro kontrakt.
Erva santo, bot. farm. Se Baccharis.
Erwin, kallad Erwin von Steinbach, tysk arkitekt, d. 1318 i Strassburg, studerade den gotiska byggnadskonsten i Frankrike och blef skaparen af den världsberömda västfasaden till Strassburgs münster, hvilket arbete han skall ha börjat 1277. Om hans härkomst och verksamhet känner man emellertid endast obetydligt med full historisk visshet. Man tror, att E. hade tre söner, af hvilka en efter faderns plan byggde klosterkyrkan i Niederhasslach. De två andra hette båda Johannes E. och voro verkmästare vid münstern. Den ene af dessa kallades Winlin (Erwinlein, "den lille E."). Den s. k. Sabina von Steinbach, som uppgifves ha varit dotter till E. samt bildhuggarinna, är en fullkomligt mytisk person.
Ervum Tourn., bot., farm. Se Lens och Vicia
Erycina, lat., "den erycinska", binamn till gudinnan Venus, som kallades så efter det sicilianska berget Eryx, på hvilket ett praktfullt tempel var uppfördt åt henne.
Källa: Project Runeberg ·
