Sida 25
Ehrenstråle, David
utan närmast erinrar om ett par af hans ungdomsverk, de ofvan omtalade, under holländska intryck utförda genreartade porträtten från 1652 och däromkring. Märkliga, rent motsatta flertalet af E:s öfriga målningar samt ådagaläggande hans mångsidighet och för naturen öppna sinne, då salongsluften icke lyckades förkväfva det, äro E:s Djurmålningar, d. v. s. icke de på hög eller högsta befallning utförda häst- eller hundporträtten, utan hans t. ex. på Drottningholm och Strömsholm befintliga bilder af djuren i skog och mark, såsom tjädrar, orrar och rapphöns, insatta i friskt målade landskap af uppsvensk karaktär. Dessa, liksom hans nyssnämnda genre från Medevi, konstatera, att hans i den lifskraftiga holländska skolan utbildade anlag för en träffsäker realistisk konst aldrig hos honom fullt slocknat, utan flammade upp mot slutet af hans lefnad, reagerande mot den förkonstlade riktning, i hvilken han, med eller mot sin vilja, i Italien snärjts och som sedan frodades i hofvets och de förnämes salar. De visa, dessa målningar, liksom några af hans tidigaste porträtt, att E., om han fortgått på den väg, där han först gjorde sina lärospån, kunnat bli något mer än den "svenska ärans" bländande, men ofta något fadde tolkare med penseln -- en verkligt stor konstnär, jämbördig med de bäste af de med honom samtida artister på kontinenten, hvilka utgått ur samma sunda och grundläggande skola som han. Nu blef E. visserligen en storhet efter dåtida svenska begrepp, men en storhet, på hvilken eftervärlden funnit sig föranlåten göra, ibland kanske väl långt gående, afprutningar. Bland E:s elever märkas systersonen David von Krafft, Mikael Dahl, dottern Anna Maria (se nedan) samt adliga dilettanter, såsom Aurora och Amalia Vilhelmina von Königsrmarck.
Ehrenstrahls grafvård, utförd efter ritningar af N. Tessin d.y., i Stockholms Storkyrka.
Svenska akad. lät 1808 prägla en minnespenning öfver E., och K. G. Nordin författade ett äreminne öfver honom (i "Svenska akad:s handl. ifrån år 1796", d. 5, 1813). Se för öfrigt O. Levertin, "N. Lafrensen d. y." (inledningen; 1899), och A. Hahr, "Dav. Klöcker Ehrenstrahl" (1905). -rn. (O. G-g.)
2. Anna Maria E., den föregåendes dotter, målarinna, f. 1666 i Stockholm, d. där 22 okt. 1729, erhöll af fadern undervisning i hans konst och utförde redan vid tjuguett års ålder några allegoriska taflor, föreställande årstiderna. Hon gifte sig 1688 med sedermera vice hofrättspresidenten Johan Wattrang och egnade sig äfven under sitt äktenskap åt sin konst, inom hvilken hon dock aldrig höjde sig öfver dilettantismens ståndpunkt. Bland hennes arbeten märkas sex Porträtt af Svea hofrätts äldre presidenter, skänkta till nämnda ämbetsverk 1717. -rn. (O. G-g.)
Ehrenstråle, David (ursprungligen Nehrman), universitetslärare, rättslärd, f. 14 juli 1695 i Malmö, d. 6 maj 1769 på Säby, Jönköpings län. Han idkade 1712-14 akademiska studier i Lund, men fortsatte därefter sin utbildning vid åtskilliga tyska och holländska läroverk. 1717 blef han inskrifven som auskultant i Göta hofrätt, men återvände 1719 till Lund samt blef 1720 e. o. och 1721 ord. professor i juridik därstädes. 1746 blef han adlad och ändrade då namn. 1752 blef han juris doktor. 1753 tog han afsked från sin professur. -- E. intager främsta rummet bland dem, som på den af Stiernhielm och Loccenius lagda grundvalen sökte fullända den nya svenska rättsvetenskapen. Med outtröttlig flit behandlade han, i en följd af akademiska dissertationer, flera viktiga stadganden i 1734 års lag, och framför allt beredde han sig ett varaktigt minne genom följande systematiska arbeten: Inledning til then svenska jurisprudentiam civilem (1729; tillägg och ändringar under titeln: "Then svenska juris prudentia civilis efter Sveriges rikes år 1734 antagna lag förbättrad", 1746), Inledning till then svenska processum civilem (1732, 1751 och 1759), Inledning till then svenska jurisprudentiam criminalem (1756) och Inledning till then svenska processum criminalem (1759). Dessa arbeten, som under en lång följd af år lågo till grund för studiet och undervisningen i fäderneslandets gällande rätt, äro ännu af största vikt för en närmare kännedom om de rättsgrundsatser, som framställdes genom 1734 års lag. Om E:s förtjänster såsom lärare vittna hans Föreläsningar öfver giftermålsbalken (1747) och Föreläsningar öfver ärfdabalken (1752) samt den samling af juridiska
Källa: Project Runeberg ·
