Sida 247
Emancipationsakten
en mängd olikartade föremål: i äldre tider å bords- och dryckeskärl af olika slag, men jämväl å taflor; i senare tider företrädesvis å smärre föremål, dosor, etuier, urfoder, smycken, miniatyrporträtt; i Kina och Japan å allehanda husgeråd, såsom brickor, skrin, dosor, kannor, t. o. m. möbler (bord o. d.). Vackra emaljmålningar, äldre och yngre, europeiska och asiatiska, finnas i Nationalmuseum (se fig. 5 och 6) ; en synnerligen framstående emaljmålning finnes i konung Oskar II:s ego ("Kristus bär sitt kors", Limogesarbete från 1500-talet, sannolikt af Jehan Courteys eller Jehan de Court), andra ses i grefve F.
Bondes samt funnos i Levertins, Hammers och E. A. Bomans forna samlingar. - Fig. 6. Fickur af emaljeradt guld, franskt arbete från 1600-talets slut. Nationalmuseum i Stockholm. Besläktad med målaremaljen, ehuru vanligen ej bärande detta namn, är emaljdekorationen å fajans, porslin och glas. - Under det oegentliga och vilseledande namnet kall emalj förstås ett slags lackering å metall, afsedd att imitera egentlig emaljdekoration, men saknande dennas solida och kännetecknande egenskaper.
Litt.: Labarte, "Histoire des arts industriels" (bd 3, 2:a uppl. 1875), Popelin, "L'art de l'émail" (1868), Garnier, "Histoire de la verrerie et de l'émaillerie" (1886), Molinier, "L'émaillerie" (1890), och Luthmer, "Das email. Handbuch der schmelzarbeit" (1892). Ett utomordentligt praktverk är ryssen Kondakovs "Histoire et monuments de 1'émail byzantin" (1892). Upk.*
Emaljera (jfr Emalj), öfverdraga med emalj l. smält glasfluss, arbeta i emalj.
Emaljfjäll, zool. Se Fjäll.
Emaljfärg, tekn. Se Färg.
Emaljväf, anat. Se Emalj 2.
Emaljöga, en i s. k. emaljglas utförd efterbildning af det normala ögat, som inlägges i den tomma ögonhålan, när ett öga måst uttagas. Framställningen, som fordrar stor konstförfarenhet, eger i stor skala rum i Thüringen. De bäst utförda emaljögonen torde emellertid f. n. vara de, som erhållas i Wiesbaden hos F. Ad. Müller söhne. G- d.
Emaljör (fr. émailleur], en som arbetar i emalj (se d. o., 1 och 3).
Emanation (af lat. emanare, utströmma, härflyta, utgå), krafters eller väsendens och tings utströmning ur det högsta väsendet, i aftagande l. nedstigande fullkomlighetsgrader (se Eon, Gnosticism och Ny-platonism); teol., Sonens och den Helige andes utgående af Fadern (enl. de äldre kyrkofädernas språkbruk) ; fys. Se Emissionsteorien. - Emanatism, lära eller åsikt, som antager emanationen.
Emanationshypotesen, fys. Se Emissionsteorien.
Emanationsteorien, fys. Se Emissionsteorien.
Emancipatio, lat. (af e, från, ur, manus, hand, myndighet, och capere, taga), frigifning från fadersvälde (patria potestas). Den skedde enligt äldre romersk rätt så, att potestashafvaren sålde den, som skulle frigifvas, till annan med förpliktelse för denne att återförsälja honom, hvarefter han, i likhet med hvad som var förhållandet med slafvar, kunde frigifvas. Vid frigifvelser af son bestod förfarandet i två försäljningar med åtföljande frigifvelser från köparens sida och den frigifnes hemfallande under faderns patria potestas, hvarefter på ofvannämnda sätt företogos försäljning och återköp samt slutlig frigifvelse från faderns sida. Se Patria potestas. A. W.
Emancipation (se Emancipatio), frigörelse från ett tillstånd af omyndighet, underordnande eller rättslöshet och ernående af fri själfbestämningsrätt och jämlikhet med andra. - Ordet brukas i åtskilliga förbindelser. Man talar t. ex. om judeemancipationen, judarnas befrielse från mer eller mindre fullständig rättslöshet under äldre tider (se därom Judar), kvinnoemancipationen, kvinnans höjande till rättslig och social likställighet med mannen (se Kvinnorörelse), katolikernas emancipation i England (se Emancipationsakten), de lifegnes emancipation (se Lifegenskap) och negerslafsemancipationen (se Slafveri).
Emancipationsakten 1. Katolikernas emancipationsakt (eng. the catholic emancipation act), en 13 april 1829 i England utfärdad lag, enligt hvilken katolikerna fingo rätt till säte och stämma i parlamentets bägge hus och tillträde till de flesta ämbeten, med undantag af några få, bl. a. riksföreståndar-, lordkanslersoch storsigillbevararämbetena samt chefskapet för styrelsen öfver Irland. För att komma i åtnjutande af dessa rättigheter måste katolikerna afsvärja hvarje tanke på att omstörta den bestående (episkopal-)kyrkan och lofva att aldrig bidraga till den protestantiska religionens och styrelsens öfverändakastande eller försvagande. Emancipationsakten innehöll vidare några bestämmelser rörande utöfningen af den katolska gudstjänsten samt i fråga om jesuiterna och öfriga andliga ordnar. Förpliktelsen att aflägga den ofvannämnda eden har i det närmaste blifvit upphäfd genom senare lagstiftning under drottning Viktorias regering, under hvilken äfven flera andra kvarstående smärre inskränkningar i katolikernas frihet bortfallit. Irlands lordkansler får numera vara katolik. - Inskränkningar i de romersk-katolske engelsmännens rätt gjordes först af Henrik VIII (1509-47) och skärptes under den följande tiden vid den allt häftigare striden mellan katoliker och protestanter. Katolikerna förlorade civila och politiska rättigheter; utöfningen af deras religion belades med straff. De flesta straffbestämmelserna och diskvalifikationerna upphäfdes, mot särskilda förbindelser å katolikernas sida, under Georg III:s regering (genom lagar af 1780, 1791 och 1792). Katolikernas fullständiga religiösa och borgerliga frihet blef sedermera ett af den store Cannings mål (1822-27). Han rönte motstånd af torypartiet under hertigen af Wellington, men när denne, 1828, kom i spetsen
Källa: Project Runeberg ·
