Sida 116
Elektricitetsmätare
positiv elektricitet i den framför stående sugkammen. Denna strömmar ut mot den rörliga skifvans vänstra sida, medan en lika stor mängd negativ elektricitet genom K och K' går till den högra sugkammen och där strömmar ut mot den rörliga skifvans högra sida. Vid skifvans rörelse kommer dess positiva laddning framför S', som genom s' utsänder en neutraliserande negativ laddning och själf laddas upp allt starkare positivt. På samma sätt laddas s allt starkare negativt. Genom denna influensverkan, hvaraf maskinen fått sitt namn, bli slutligen de ur sugkammarna utströmmande elektricitetsmängderna så stora, att en följd gnistor strömmar öfver mellan kulorna på K och K', om dessa skiljas åt. För att öka dessa gnistors styrka förbindas K och K' med hvar sin liten laddflaska. I stället för den fasta skifvan kan man införa en andra rörlig skifva, som går i motsatt led mot den förra. I detta fall måste man också införa den s. k. diametrala konduktorn, två metalliskt förbundna sugkammar, som ligga vid skifvornas öfversta och nedersta del. I Töplers och Wimshursts influensmaskiner, som ej ha fast skifva, äro beläggningarna icke af papper, utan af stanniol. I Töplers maskin användes ofta ett stort antal roterande skifvor. Wimshursts maskin har ebonitskifvor och är föga känslig för fuktighet i luften, som är hinderlig för Holtzska maskinens verksamhet. S. A-s.
Elektricitetsmängd. En elektriskt laddad kropp kan gradvis urladdas, exempelvis därigenom, att densamma gång på gång ställes i beröring med ett isoleradt metallstycke, som efter hvarje beröring afledes till jorden. Det är därför naturligt att tala om den mängd elektricitet, som finnes på den laddade kroppen och hvilken i förevarande fall ständigt minskas. Denna mängd mätes af dess verkan utåt. Den repellerande kraft (f), som tvenne elektriskt laddade små kulor (egentligen punkter) utöfva på hvarandra, sättes därför proportionellt mot de båda kulornas laddningar (m1 och m2) samt är befunnen vara omvändt proportionell mot kvadraten på afståndet (r) mellan kulorna (enligt Coulombs undersökningar 1785). Matematiskt formulerad uttryckes denna lag sålunda
f = m1m2 / r2.
Att verkan (f) är proportionell mot mängden m1 af den ena kulans laddning, kan man bevisa därigenom att densamma sjunker till hälften, om m1 minskas till hälften. Detta tillgår enklast sålunda, att kulan i fråga aflägsnas från den andra och en kort tid beröres med en fullkomligt lika oladdad kula, då elektricitetsmängden ml fördelar sig i två lika hälfter på kulorna. I enlighet med denna lag tages den elektricitetsmängd till enhet, som, verkande på en lika stor elektricitetsmängd på afståndet 1 (1 cm.), bortstöter denna med kraften 1 (1 dyn = 1/982 gr.). Man bör också egentligen tillägga, att de båda kulorna befinna sig i tomrum, men man gör ett endast obetydligt fel, om vid mätningen de elektriska kropparna äro omgifna af luft af atmosfärtryck. Denna elektriska enhet tillhör det s. k. elektrostatiska systemet. En annan enhet, som blifvit antagen för praktiskt bruk, är coulomb (se d. o.), hvilken är 3 milliarder gånger större än den förut omtalade. S. A-s.
Elektricitetsmätare, instrument, afsedt att mäta den på en viss tid i en ledning framströmmande elektricitetsmängden eller den i ledningen under en viss tid förbrukade elektriska energien.
Fig. 1. Aronska pendelmätaren. Nyare typ.
Man använder instrumentet för att kontrollera abonnenternas konsumtion från elektricitetsverk. Till en början brukades s. k. ampèretimmemätare (se d. o.), som endast angåfvo den konsumerade elektricitetsmängden utan hänsyn till spänningen,
Källa: Project Runeberg ·
