Sida 180
Elektrisk drake
Snörpendel.
Krona.
Bordlampa.
Figurlampa.
Arbetsstake.
Takbelysning.
Vattentät hållare.
Reflektor med skyddskorg.
Väggarm (lampett).
Fig. 4. Åtskilliga typer af armatur till glödlampor.
För åstadkommande af kontinuerliga variationer användas stora motstånd, reglerade från en särskild central å scenen. Olika färgskiftningar åstadkommas med blandning af förr tre, numera fyra färger, hvitt, gult, rödt och blått, som med regulatorns tillhjälp kunna successivt öfvergå i hvarandra. - Elektrisk nöd- (eller reserv-)belysning blir allt vanligare vid teatrar och offentliga samlingslokaler. Genom försök har man nämligen funnit, att detta system är det mest pålitliga. Stearinljus och andra bränslelampor hafva nämligen visat sig vid inträffande eldsolycka otillfredsställande, i det att de lätt utsläckas af rök och drag. Den elektriska nödbelysningen sker från en från den normala skild strömkälla bäst ett särskildt ackumulatorbatteri. Fig. 5. Väggkontakt med propp. - Litt.: J. Herzog och C. Feldmann, "Handbuch der elektrischen beleuchtung" (2:a uppl. 1901). A. E-m.
Elektrisk dockdans, fys., ett experiment, afsedt att ådagalägga den statiska elektricitetens verkan på lätta kroppar. Små figurer eller dockor, skurna af kork, flädermärg eller något annat ytterst lätt ämne, inneslutas i en upprättstående glascylinder, hvars lock och botten utgöras af metallskifvor eller af papp, öfverdraget med stanniol. Cylinderns lock sättes i ledande förening med konduktorn på en elektricitetsmaskin och bottnen med jorden. Om maskinen laddas, blir äfven locket laddadt, och de lätta dockorna attraheras så starkt, att de hoppa upp mot locket, mottaga där elektricitet och repelleras till följd däraf tillbaka mot bottnen, där de urladdas, attraheras sedan på nytt uppåt o. s. v., så att de på detta sätt oupphörligt hoppa upp och ned. Vid detta experiment använder man vanligen små bitar af flädermärg, stundom målade och klädda såsom små dockor (däraf namnet). L. A. F.*
Elektrisk drake, fys. Benjamin Franklin uppsände en drake (se d. o.), fäst vid ett snöre, för att studera molnens elektriska laddning (1752). Kommer draken tillräckligt nära intill ett med elektricitet laddadt moln, uppstår en fördelning, hvarvid fri elektricitet samlas på den del af snöret, som är längst ifrån draken, eller bortgår till jorden, om ledning finnes. Franklins drake bestod af en stor sidenduk, utspänd öfver ett kors af trä. Vid korset var fäst ett snöre af hampa, med en nyckel af järn fastknuten nertill. Nyckeln var genom ett sidenband isolerad från handen. När denna drake uppsläpptes under ett förbigående åskmoln, erhöllos gnistor från nyckeln. Franklin visade, att molnen oftare äro negativt än positivt laddade. Draken laddas också, om intet mol finnes i dess närhet, till följd af luftelektricitetens (se d. o.) verkningar. Detta
Källa: Project Runeberg ·
