Sida 271
Encouragera
Encephalomalaci (af grek. enke'falos, hjärna, och malaki'a, svaghet), med., uppmjukning af hjärnsubstansen.
G. F--r.
Enchâssure [ãʃasyr], fr. (af en, i, och châsse, relikskrin, infattning), infattning (i synnerhet af pärlor och ädla stenar).
En chef [ã ʃä'f], fr., såsom l. i egenskap af högste ledare (t. ex. general en chef, öfverbefälhafvare; redaktör en chef, hufvudredaktör). Jfr Chef.
Enchiridion, lat. (grek. encheiri'dion, af en, i, och cheir, hand), handbok, öfversikt, hjälpreda.
Encina [enthi'na], Juan del, spansk skriftställare, f. omkr. 1469 i Salamanca, d. där 1534, var först sekreterare hos hertigen af Alba, for 1498 till Italien, var i Rom påfven Alexander VI:s gunstling, återvände 1509 till Spanien och utnämndes 1519 till prior i Leon efter en samma år företagen pilgrimsfärd till Jerusalem. 1496 utgaf han en samling af sina poetiska arbeten, Cancionero. Den inledes med en prosaisk afhandling, Arte de trobar, viktig såsom ett af de första försöken till en spansk poetik. De lyriska dikterna äro af andligt och världsligt innehåll och utmärka sig ofta genom behag och kvickhet, särskildt då en folklig ton anslås, såsom i "villancicos" och "letrillas" Viktigast ur litteraturhistorisk synpunkt äro de 14 dramatiska dikterna, af hvilka 10 betecknas såsom "eclogas", 3 såsom "representaciones" och 1 såsom "auto". Äfven här äro ämnena af blandadt religiös och profan natur. Eklogerna röja inflytande från Vergilius. E:s dramatik betecknar ett väsentligt framsteg framför de dittills endast i förening med religiösa högtider och folknöjen uppförda mysterierna, moraliteterna och mirakelspelen, och E. blef genom densamma grundläggare af det egentliga spanska dramat. -- E. har äfven betydelse som kompositör och har själf försett ett stort antal af sina verk med musik. -- Utom de nämnda arbetena finnes ännu i behåll af E:s hand en tämligen torr versifierad beskrifning af hans Jerusalemsfärd, Tribagia ó via sagra de Hierusalem (1521). -- Teatro completo de Juan del Encina är utgifven af F. Asenio Barbieri (Madrid 1893). Se vidare Menéndez, y Pelayo, "Antologia de los poetas liricos castellanos", vol. VII.
(E. S--f.)
Encke, Johann Franz, tysk astronom, f. 1791 i Hamburg, d. 1865, studerade under Gauss i Göttingen och förestod observatoriet Seeberg vid Gotha som vicedirektor 1817--22, som direktor 1822--25, hvarefter han kallades till direktor för observatoriet i Berlin, på hvilken post han kvarstod till 1863. Han utmärkte sig i synnerhet genom sina arbeten öfver bestämningen af planet- och kometbanor. En komet bär hans namn. Denna är dock ej upptäckt af honom, utan hade många gånger blifvit iakttagen, första gången af Méchain 1786. E. beräknade dess bana och fann, att omloppstiden utgjorde 3,3 år. Efter att under en lång följd af år ha beräknat dess rörelse, fann E., att iakttagelserna antydde en fortgående förkortning af omloppstiden. Förklaringsgrunden härtill sökte han i tillvaron af ett i världsrymden utbredt tunt mediums motstånd. Undersökningarna öfver den Enckeska kometens rörelse fortsattes sedermera af v. Asten och J. O. Backlund, af hvilka den senare påvisat, att E:s hypotes om motstånd från ett befintligt medium ej torde vara riktig, utan att förminskningen af kometens omloppstid sannolikt har till orsak inflytandet af en meteorsvärm, som kometen passerar i någon punkt af sin bana. Den Enckeska kometen är märklig äfven såsom den af alla kända kometer, som har den kortaste omloppstiden. -- 1830 öfvertog E. redaktionen af "Berliner astronomisches jahrbuch", hvari han publicerade en mängd viktiga afhandlingar. Dessutom utgaf han Astronomische beobachtungen auf der sternwarte in Berlin (1840--60).
(B--d.)
Encke, Erdmann, tysk bildhuggare, f. 1843, d. 1896, lärjunge af A. Wolff, förvärfvade sig en framstående plats inom den berlinska bildhuggarskolan. Bland hans verk må nämnas porträttbyst af tyska kejsarinnan Viktoria ("kejsarinnan Fredrik"), Fredrik I af Brandenburg (bronsstaty i Berlin) och i synnerhet Drottning Luises 1880 aftäckta marmorstod, som i Berlins Thiergarten bildar en värdig pendang till Drakes berömda staty af hennes gemål, Fredrik Vilhelm III. Bland hans senare arbeten må nämnas Kejsar Vilhelm I:s och Kejsarinnan Augustas sarkofager (i Charlottenburgs mausoleum, 1894).
R--n.*
Enckel, Knut Magnus, finsk målare, f. 1870 i Fredrikshamn, har väckt uppmärksamhet genom porträtt, genrer och landskap i brutala färgsammanställningar. Han har kallats "en mera stark än sympatisk talang" och har blifvit hälsad som en af den ungfinska konstens framtidsmän. Bland hans arbeten må nämnas Gosse och Gosse med dödskalle (båda i Finska konstföreningens galleri), På konserten, Faun, Dödens vandring och den stora, i typerna skäligen simpla Getsemane.
G--g N.
Enckes komet. Se Encke, J. F.
Enclos [ãklå], Ninon de l'. Se Ninon de l'Enclos.
Encomium, lat. (grek. enkomion), urspr. det lofkväde, med hvilket det festliga tåget (komos) vid de stora grekiska täflingsspelen ledsagade segraren. (Jfr Epinikion.) Senare fick ordet encomium betydelse af loftal, dikt till någons ära, stundom med komisk eller satirisk tendens, t. ex. Erasmus' berömda "Encomium moriæ" ("dårskapens lof"; 1509).
En corps [ã kår], fr. (lat. in corpore), i sin helhet, alle man, fulltaligt, samfälldt.
Encounter bay [inkau'ntə bei'], stor öppen vik af Indiska hafvet på östra kusten af Syd-Australien, står i förbindelse med S:t Vincentbukten genom Backstairspassage (mellan fastlandet och Känguruön). Bakom de höga sandkullarna på östkusten ligger den långa, smala, salta, med Alexandrinasjön sammanhängande lagunen Coorong. Viken har fått sitt namn med anledning af en kollision (eng. encounter) 1802 mellan ett par af Flinders' och Baudins fartyg.
Encouragera [aŋkoraʃera]. Se Enkuragera.
Källa: Project Runeberg ·
