Sida 505
Etelism
skattebidrag med möten i olika landsdelar, och några af dessa provinsständer fingo i äldre tider utse provinsernas riksdagsmän eller vissa af dessa. Inom hvarje bailliage uppsatte de tre ståndens valkorporationer hvar för sig riksdagsbesvären, s. k. cahiers de doléances (se Besvär 2); till grund för tredje ståndets inom valkretsen cahier lågo cahiers, upprättade vid de föregående elektorsvalen. De cahiers, som åvägabragtes vid valen till 1789 års états généraux, innehöllo till stor del revolutionens program. De valde riksdagsmännens ansågos blott ha till uppgift att gifva uttryck åt valmännens önskningar, och les cahiers betraktades därför såsom imperativa mandat. De tre stånden bildade i allmänhet särskilda församlingar, men 1356 utsago de ett stort gemensamt utskott med beslutanderätt, och 1484 sammanslöto de sig till en församling. Ännu en gång skedde detta, nämligen 1789, då det genomdrefs af tredje ståndet, men därmed förvandlades les états généraux till den stora revolutionens konstituerande nationalförsamling. Tredje ståndet, som hufvudsakligen drabbades af skatterna, ansågs ej kunna i bevillningsfrågor öfverröstas af de båda andra. Vid omröstningen inom hvart stånd hade de deputerade från hvarje bailliage tillsammans en röst.
Den viktigaste rättighet, som tillkom les états généraux, var skattebevillningsrätten, och ehuru konungarna äfven efter 1302 kunde genom underhandlingar med enskilda vasaller och städer erhålla ekonomiskt understöd, så ansågs dock nu ingen allmän skatt kunna påläggas utan riksständernas samtycke. Med afseende på andra frågor saknade de initiativ och hade blott att gifva råd, men de egde dock besvärs- och petitionsrätt, och genom att förbinda denna med bevillningsrätten hade les états généraux en möjlighet att vinna samma maktställning som Englands parlament (se d. o.). Under konung Johan den godes olyckliga krig med England gjordes ett försök i sådan riktning: 1355-57 genomdrefvo ständerna sina önskningsmål, i det de gjorde dessas beviljande till villkor för skattebidrag, ja försökte att bemäktiga sig ledningen af hela riksstyrelsen, togo finansförvaltningen om hand och bestämde det kungliga rådets sammansättning. Men den djupa klyfta, som de feodala rättigheterna och privilegieväsendet skapat inom den franska nationen, förlamade franska riksdagens utveckling. Det var tredje ståndet, som egentligen gått i spetsen för 1350-talets sträfvanden; uppskrämd genom Jacquerie-kriget (se Bondekrig), ställde sig adeln snart på konungadömets sida, och då undertrycktes (1358) med våld försöket till ständerregering. Under det fransk-engelska krigets sista skede lämnade sedan ständerna själfva från sig skattebevillningens maktmedel, i det de 1435 i Tours och 1439 i Orléans gåfvo Karl VII rätt att utan deras hörande, upptaga bestämda skatter till underhåll af en stående här. Adeln protesterade visserligen mot införandet af ett sådant ständigt skatteväsen, men då dess motiv förnämligast var, att dess rätt att för egen räkning beskatta sina landtbönder inskränktes genom den kungliga skatten, kunde konungen, stödd på tredje ståndet, lämna protesten utan afseende.
Omkr. 50 år därefter tycktes emellertid ständerna ha kommit till insikt om skattebevillninssrättens betydelse. Under Karl VIII:s oroliga förmyndarregering beslöts nämligen på en riksdag 1484 i Tours, "att skatterna nu skulle beviljas endast för viss tid och mot riksdagsbesvärens afhjälpande. Men sedan regeringen vunnit större styrka, brydde den sig ej om riksdagsbeslutet och fick stöd i parlamentet, som i les états généraux blott såg en rival till sin egen makt. Efter denna tid gjordes intet verkligt försök att bestrida konungens rätt att fritt uppbära de en gång införda skatterna. Under 1500-talet häfdade dock les états généraux sin bevillningsrätt med afseende på nya skatter, men efter 1600-talets början mäktade de ej heller upprätthålla denna, utan nya skatter påbjödos genom kungliga förordningar (ordonnances), som endast behöfde inregistreras i parlamentets akter. I samma mån les états généraux sålunda förlorade inflytandet öfver beskattningen, försvann också möjligheten för dem att erhålla verklig andel i lagstiftningen. Därtill bidrog ock deras osjälfständighet gentemot valkorporationerna. Från 1484 framställde de ej egna önskningar, utan hvarje stånd framlade för konungen blott en cahier, som utgjorde sammanfattningen af dess valkretsars cahiers; om något däraf blef lag, så berodde det däraf, att det upptogs i en af konungen utfärdad ordonnans. I tre fall ansågs dock ännu riksdagens samtycke nödvändigt, nämligen vid val af ny konungaätt, afträdelse af ett riksområde och de kungliga domänens förminskande. Men inga sådana frågor kommo nu före, och därför kunde Frankrikes styresmän efter 1614 se sig i stånd att ej vidare låta les états généraux sammanträda. Under Fronden (se d. o.) utfärdades dock 1649 kallelsebref till en riksdag, men den blef ej hållen. När man slutligen 1789 åter måste låta les états généraux sammanträda, blef detta signalen till den omstörtning, hvari de själfva gingo under tillika med så många andra af det gamla Frankrikes institutioner. Litt.: Picot, "Histoire des états généraux" (1888), och Esmein, "Cours élémentaire d'histoire du droit français" (1901). S. B.
États provinciaux [eta' pråväsiå']. Se États généraux, sp. 972-973.
Etatsråd, dansk titel, som utdelas af konungen och medför plats i tredje rangklassen samt rätt att inskrifva sina döttrar i Vemmetofte kloster.
Etawah [etärö>a], af sanskr. atavi (skog). 1. Distrikt i brittiska Indien, Nordvästprovinserna, divisionen Agra, genomflutet af Jumna. 4,379 kvkm. 806,625 inv. (1901). - 2. Hufvudstad i nämnda distrikt, vid Jumna. 42,570 inv. (1901). E. har ett stort antal hindutempel, och stranden är kantad med badtrappor och helgedomar. Handel med bomullsväfnader, hornarbeten, spannmål. (J. F. N.)
Etbai. Se Bedsja.
etc., förkortning för lat. et cetera (se d. o.).
Et cetera (förkortadt etc.), lat., och det öfriga, och så vidare (o. s. v.), med mera (m. m.).
Etchemin [e'tjimin], en till algonkinindianerna hörande nordamerikansk indianstam, som förr bodde vid S:t Johnfloden på norra gränsen af staten Maine.
Etelhem, socken i Gottlands län, Södra häradet. 4,652 har. 568 inv. (1906). Annex till Garde, Visby stift, Södra kontraktet.
Etelism (af grek. ethelein, vilja), filos., den
Källa: Project Runeberg ·
