Sida 148
Elektriska maskiner
belastning; härigenom afses att t. ex. äfven täcka förlusterna i ledningen och sålunda hålla spänningen konstant vid konsumtionsplatsen oberoende af belastningens storlek.
Den elektromotoriska kraft, som induceras i ankaret till en likströmsgenerator, beräknas enligt formeln
E=?Nn/60.p/p'.10-8volt
där ? betecknar det antal kraftlinjer, som alstras per pol, N antalet nyttiga ledare i ankarets yta (se ofvan), n antalet omloppshvarf per minut, p antalet polpar och p' antalet parallella strömkretsar i ankarlindningen. Fig. 26. Schablon för ankarlindning. Den spänning, som uppträder vid maskinens poler, blir emellertid, om magnetiseringen hålles oförändrad, mindre än hvad formeln angifver, beroende på vissa förluster. Dessa uppstå dels därigenom, att kopparmotståndet kräfver en spänning (= Ir, då I är strömstyrkan och r ankarlindningens motstånd), dels därigenom, att ankaret genom den uttagna strömmen magnetiseras på sådant sätt, att hufvudfältet blir förvridet och förminskadt, s. k. ankarreaktion (fig. 12). Denna ankarets magnetiska inverkan går i sådan riktning, att kraftlinjerna sammanträngas i det ena polhörnet, under det att det andra polhörnet blir försvagadt (tvärmagnetisering). Dels härigenom, dels äfven, genom direkt motmagnetisering försvagas hufvudfältet. Den svåraste olägenheten af ankarreaktionen, ligger emellertid i en annan omständighet. Om man betraktar fig. 1, synes, att en tråd i lindningen, som passerar en borste, i och med detsamma får strömriktningen omkastad. Detta sker ej utan svårighet, ty tråden liksom hvarje elektrisk ledare är behäftad med själfinduktion, hvilken här yttrar sig så, att ledaren har benägenhet att bibehålla sin förra strömriktning. Detta har till följd, att den erbjuder ett särskildt motstånd gentemot den nya strömriktningen, som, om det icke på särskildt sätt bekämpas, föranleder, att strömmen går förbi ledaren i fråga och genom en gnista hoppar öfver till borsten. För att undertrycka själfinduktionens inverkan bör man tydligen förlägga de lindningar, i hvilka strömmen skall växla riktning, under inflytande af den nya polen och dess inducerande verkan; med andra ord borstarna böra ej förläggas i neutralplanet, utan förskjutas i rörelsens riktning. Det polhörn, af hvilket, man sålunda vill draga nytta i och för gnistbildningens bekämpande, är emellertid det, som enligt fig. 12 är försvagadt af tvärmagnetiseringen, och det är sålunda mindre verksamt för nu nämnda
Fig. 27. Ankarlindning med färdiga spolar.
Källa: Project Runeberg ·
