Sida 753
Fatio de Duillier
däraf uppkommer. Enligt denna åsikt upphäfves människans tillräknelighet för hennes handlingar. Fatalismen har af ålder varit och är ännu gängse i Österlandet; blott judendomen bildar i detta afseende ett undantag. Äfven i grekernas populära föreställningssätt och konst framträder den, om än i mildare form. Ett uttryck för fatalism äfven hos de kristna folken, bland hvilka den stundom påträffas som folktro, äro de s. k. ödestragedierna. -. Fatalist, anhängare af fatalismen. L. H. Å.*
Fatalitet (af fatal, se d. o.), obehaglig händelse, förtretlighet, vidrighet.
Fata Morgana, it. (fr. fée Morgane l. château de la f. M.), luftspegling, hägring, i synnerhet de genom luftspegling (se Hägring) framkallade optiska villor, som stundom alstras vid Neapel, vid Reggio samt på Siciliens kuster. På en gång ser man i luften på stort afstånd ruiner, pelare, slott, palats, korteligen en mängd föremål, som oupphörligt ändra gestalt. Folket strömmar då vanligen till stranden för att åskåda den märkvärdiga naturföreteelsen, som har sin grund däruti, att föremål blifva synliga, hvilka ej vid atmosfärens vanliga tillstånd kunna ses, och nu framträda förvrängda samt stadda i oupphörlig växling, emedan de olika täta luftlagren äro i oupphörlig rörelse. -- Fata Morgana (jfr Fatum) betyder egentl. feen Morgana. Denna var syster till konung Artur och omnämnes ofta i riddarsagorna såsom en ryktbar trollkvinna. L. A. F.*
Fatatjärnmon, kronopark i Åsele socken och revir af Västerbottens län. Areal 1,515 har. Afsatt till kronopark efter afvittringen genom K. befallningshafvandes utslag 23 dec. 1884. Kallades före 1891 kronoparken Åsele n:o 18. G. Sch.
Fatbur l. Fatabur (af fsv. fat, kläder, utrustningspersedlar, och bur, bod), hus eller rum, där man i äldre tider förvarade kläder och annan dyrbar egendom, förrådsrum, magasin, äfven skattkammare. Fatburen bestod i gamla tider alltid af en särskild byggnad, hvilken, emedan den inneslöt större delen af familjens värdefullare lösegendom, gjordes så säker som möjligt för inbrott och plundring. I detta syfte var den ock försedd med ett på alla sidor eller åtminstone på dörrsidan framspringande loft, egnadt till försvar. Vid Björkvik i Östra Ryds socken i Östergötland kvarstår en senast under 1500-talet byggd fatbur (se Bostad, pl. VII), hvaraf en kopia uppförts på Skansen. Hos allmogen finnas för öfrigt i de flesta landskap i vårt land till konstruktion och ändamål närbesläktade förrådshus, hvilka dock benämnas bod eller härbärge (härbre, häbbare o. s. v.). De bekanta norska stabburarna höra ock hit. - Jfr Fataburen. N. E. H.
Fategarh. Se Farukhabad.
Fatehpur [fātəpō'ə]. 1. Distrikt i brittiska Indien, United provinces, divisionen Allahabad, bildar innersta delen af Doab eller landet mellan floderna Ganges och Jumna samt har en areal af 4,229 kvkm. 686,391 inv. (1901). Landet genomskäres af Allahabad--Delhi-järnvägen och ett nät af kanaler, hvilket ökar dess fruktbarhet. -- 2. Hufvudstad i nämnda distrikt. 19,281 inv. (1901). -- 3. Befäst stad i Rajputana, Indien. 16,393 inv. -- 4. (Fatehpur-Sikri) Stad i divisionen Agra, United provinces, 37 km. v. om staden Agra. 7,147 inv. (1901). F. anlades omkr. 1570 af stormogul Akbar och var dennes favoritresidens, men förföll efter hans död. Stora ruiner af denna stad finnas ännu n. ö. om den nyare staden. Den förnämsta byggnaden är en moské, som i prakt knappast öfverträffas af någon annan i Indien.
Fatehpur-Sikri. Se Fatehpur 4.
Fathom [fä'thəm], eng. (fnisl. faðmr, sv. famn), famn, engelskt längdmått = 2 yards = 6 feet (fot) = 1,829 m. Jfr Famn.
Fatig (fr. fatigue, jfr Fatigera), ansträngning, möda, tröttsamt arbete, besvärlighet, strapats.
Fatigera (fr. fatiguer, lat. fatigare), trötta, uttrötta, utpina. - Fatigant [-a'int], tröttsam, besvärlig, mödosam.
Fatiha, arab. (början, inledning), muhammedanernas förnämsta bön (deras "Fader vår"), utgör första suran (kapitlet) af koranen och lyder i öfversättning på följande sätt: "I Guds, den barmhärtiges, den miskundsammes namn! Lofvad vare Gud, världarnas herre, den barmhärtige, den miskundsamme, domedagens konung! Dig dyrka vi, och Dig anropa vi om hjälp. Led oss på den rätta vägen, deras väg, hvilka Du nåd bevisat, icke deras, som Du vredgas på, och icke deras, som vilse gå!" K. V. Z.
Fatima, Muhammeds och Chadidjas dotter, f. i Mekka, d. 632, gift med Ali, profetens trognaste anhängare. Från Ali och F. härstamma fatimiderna, en regentätt, som i 10:e årh. grundade ett själfständigt kalifat i Nord-Afrika.
Fatimider, arabisk härskarsläkt, härstammande från kalifen Ali och Fatima, Muhammeds dotter. Då efter Alis mord (661) profetens släkt undanträngdes från tronföljden, bibehöll sig alltjämt ett parti, som förfäktade profetens afkomlingars rätt till kalifatet. Det kallade sig sedermera ismailiter efter Ismāʿīl bin Djaʿfar, Alis ättling i rätt nedstigande led, och skilde sig äfven i sin religiösa uppfattning uti viktiga punkter från islams öfriga bekännare. (Se Schiiter.) Omkr. 900 verkade en ismailitisk missionär, Abū Abdallāh esj-Sjīʿī, bland den muhammedanska befolkningen i norra Afrika och lyckades störta aglabidernas i Kairwān (Tunis) härskande dynasti samt på tronen uppsätta (910) Ubeid-allāh bin Muhammed, en afkomling af Ismail. Han underlade sig Tripolis och Sicilien samt utsträckte sitt herravälde ända till Fes. Hans sonsons son Muʿiss-ad-din eröfrade 969 Egypten (jfr Egypten, sp. 1487), grundlade Kairo, som han gjorde till sitt residens, och antog kaliftiteln. Kort därefter lades äfven Syrien och Palestina under det egyptiska kalifatet. Nordvästra Afrika, Syrien och Palestina gingo dock snart förlorade, och 1171 trängde Saladin den siste fatimid-kalifen, ʿĀdid, från väldet öfver Egypten. Fatimiderna voro ifriga schiiter och verkade för spridandet af sina läror genom missionsanstalter och skolor. Efter deras fall utträngdes den schiitiska läran från norra Afrika och västra Asien, men bibehöll sig i Persien, där den blef den härskande religionen.
Fatio de Duillier [fa'tsiå de dyllié], Nicolaus, schweizisk matematiker, f. 1664 i Basel, d. 1753 i London, vistades större delen af sitt lif i England. Han vann sin ryktbarhet förnämligast genom skriften Lineæ brevissimi descensus investigatio geometrica (1699), hvari han förnekade, att Leibniz själfständigt upptäckt differentialkalkylen, och sålunda gaf
Källa: Project Runeberg ·
